Sitter här i mitt nedsläckta rum ikväll igen. Men idag lyssnar jag på AA Bondy, har en annan sort rökelse och Abbey ligger inte i sin säng. Däremot ligger Angus i min säng. Han är så bortskämd.

Idag var Åsa, Maria och jag ute med hundarna. Vi släppt dem på en skolgård och där rusade de av sig rejält. Först Maja i full kallabalik som den smidiga och smärta pudel hon är, sen Abbey efter med tungan hängande och slängande, och sist lille Villy, en i hundvärlden hårt arbetande polishund. Fullt upp med att beordra de två galna brudarna Maja och Abbey att lägga av med det där stimmet, det stör hans sinnesstämning! Tyvärr har hundar inte lika mycket respekt för sina poliser som vi människor har. Men Villy skulle ju ändå inte kunna springa ifatt dem, vilket de mycket väl vet. och springa och leka är allt för kul för att lyda gamla Villy.

Pappa sa idag att fröbombning ska bli ett nytt svenskt ord vilket gjorde mig jätte glad!

Juste, jag red också idag. Komp och jag åkte ut till häst nummer 1 som idag var Nisse vid halv nio. Vu var där en stund, mocka fixa med foder och så red först komp. Och så imponerad jag blev, hon har verkligen legat i med träningen må jag säga! Sen satt jag upp och red några varv. De första varven kändes han helt förvandlad emot vad han gjorde förra gången jag red honom. Verkligen framåt med pigga stora steg. Efter några varv med mig på ryggen gick han segt och mållöst. Han känd att där inte fanns några krav på honom längre. Inte heller några benmuskler. Så varför anstränga sig i onödan?

Sen åkte vi till häst nummer 2. Vilket är GR. Fast jag skulle ju rida Quicki. Så vi hämtade dem i hagen och jag rycktade av killen en stund. Hans ägare Mia kom förbi och berättade att Quicki för någon dag sedan sprungit omkring i hagen som en galning på grund av några jägare som patrullerat omkring i området. Han hade varit alldeles hysterisk, lera hade trängt in under täcket och svansen var drängt av sörja. Hon hade endå tvättat av honom lite men idag tyckte jag att svansen bestod av tjocka "lerrep" och jag stod länge och bröt sönder dem för att kunna smula sönder kapslarna av lera som satt runt tagelslingorna. Äntligen var han smutsig! Nu hade jag något att kämpa med, tillskildnad från annars då han brukar vara en mycket glänsande kuse. Men så klart kan jag aldrig avsluta mina ryktningar, inga normala människor verkar ta så lång tid på sig som jag gör. Efter vad som kändes som fem minuter var komp där och föreslog att jag skulle sadla. Så det gjorde jag.

Mias mamma kom också förbi och hälsade idag. Hon verkade jätte trevlig och var tacksam för att Quicki äntligen hade fått en ryttare. Det gladde mig. Men hon gav mig tipset att hålla i hatten. För denna hästen han krut, och minsta pip sätter fart på detta. Men, han måste ju leva upp till sitt namn. Quick Fire! De har föresten haft honom sedan han var föl, med andra ord fött upp honom själva. Så de viste väl vad det var de satte namn på. Ridturen blev kort. Marken var djupryst och hovarna gled fram. Stackars GR hade inga skor heller på sina känsliga hovar så det blev till att vända hem efter en sväng i gröna dalen. Men det var en skön liten ridtur. Quicki såg ingen anledning att sticka heller. Sedan skulle komp hem och tvätta så jag han inte ryckte nu heller och gud vad han dammade, frustrerande.

På kvällen kollade Maja, Claudia och jag på Finding Neverland, den gick på TV. Lustigt för jag har gått och tänkt på den filmen i flera dagar. Okej inte så intensivt som det kanske lät. Men den har dykit upp några gånger under flera dagar i mitt huvud. Och så kom den på TV! TVgubbarna kände nog mina vibrationer skulle jag tro.


Ja detta blev ju mest som ett dagboksinlägg.

Nej någon hit är det inte. Inte alls. Fast att huvudet snurrar av trötthet gruvar jag min till att gå och lägga mig. Det betyder ju att jag snart måste gå upp. Klockan 05.30 ringer klockan. Och då ska man släpa sig upp och iväg till tåget. Åhh, snälla, suck! Jag orkar inte med mig själv klagandes här på bloggen. Hade tänkt sluta nvända bloggen som ett ställe att avreagera sig. Men det varade ju länge...

Men nu ska jag hur som hälst ta ett bad, se till så att jag inte somnar i badkaret, och gå och lägga mig. Fick förresten min anmälan till unicefs världsförälder idag! Bli värdsförälder du med - LÄTT - Klicka bara här.

En människa är så nyanserad att det är omöjligt att förstå hur mycket vi än försöker. Det är snarare så att vi förstår mindre och mindre ju mer vi försöker förstå. Eller, vi inser hur lite vi faktiskt förstår, när vi väl börjar försöka förstå. Alla små biljoner egenskaper och funktioner vi ärvt, alla dessa obegripligt små gener som sitter där inne och utgör vårt jag. Hur vi tänker, agerar och fungerar. Och dessa i kombination med varandra och inte minst hur vår omgivning formar oss. Och våra närmsta vänner... Med vissa känner man bara sig så naturlig tillsammans med. Som att ens två jag från början varit samma. Vår vänskap föll så självklar. Jag kan knappt minnas att vi en gång blivit vänner. Vi bara var det helt plötsligt. Nu har det gått många år och jag är så otroligt tacksam för den tid och de upplevelser vi erfarit tillsammans. Vi har verkligen befunnit oss i både himmelen och i helvetet tillsammans. Men genom jobbiga tider och fantastiska äventyr har vi tagit oss, hand i hand. Du har varit min andra hälft i alla situationer. Du har suttit med en våt handduk i min panna när jag gråtit som mest, du har följt med mig till platser jag aldrig trodde någon skulle få komma till - platser som ligger mig så nära hjärtat att det skulle kunna vara just det, du har fått mig att skratta så jag inte kunnat andas, du har gjort mig så arg att jag kokat mig sönder och samman av ilska - du har lärt mig handskas med den, du har ryckt upp mig när jag aldrig trodde jag skulle kunna le igen, du har blivit en del av mig.
Det finns personer som jag ser som mer än bara personer. Personer som äger en så stor area runt sig att man kommit dem nära inpå själen redan man får syn på dem. En av dem är du, den mest betydelsefulla för mitt liv. Det är du som gör mitt liv möjligt i dagsläget. Du är guldhjärtat runt min hals.

Moder naturs finaste skapelse - den lilla flickan under den stora Eken
 

Jag tänker ofta på hur jag tänkte när jag var liten. Försöker minnas vad som rörde sig i huvudet. Som när jag ser alla småflickor leka prinsessa och drömma om prinsen som räddar henne från häxans torn. Jag lekte aldig eller drömde något liknande. Jag var djur under hela min tidiga barndom. Jag var för det mesta ett lejon och smög ljudlöst omkring i lägenheten. Jag minns hur jag vad noga med att mina skulderbland rörde sig likt ett lejons. Det är en sak jag tydligt minns. Och även hur höll händerna ihop så att de liknade så mycket som möjligt lejontassar. Jag smög mig på inbillade bytesdjur och slängde mig på dem precis i rätt ögonblick.

I skolan var jag allid häst på rasterna och galopperade runt på skolgårdens gräsmattor, det blev en populär lek bland tjerna i klassen och det var tur för jag ville inte galoppera omkring ensam. Men egentligen var det inte dem andra jag ville leka med, det var känslan av att få springa, få röra sig som en häst och känna muskelkraften i rörelserna. Jag har en tydlig bild i huvudet då det en vinter kommit ett tjockt lager snö på natten och jag och några tjejer lyckades ta oss in på den stora gräsplanen brevid skolan. Det var en klasskamrat som hette Olivia som skulle ta mig ut på en ridtur (jag var häst då) och hon hade ett hopprep runt mina axlar. Jag satte av i galopp med Olivia i hopprepet efter mig. Det är bilden av när jag tittar ner mot mina fötter och ser snön glittra runt dem som jag minns så starkt.  Solen sken så starkt den morgonrasten. Och hur jag antränger mig för att kämpa emot hopprepet, och springa så snabbt jag kan.

Fortfarande när jag springer, och det inte är så mycket folk som kan se mig känner jag hur mina rörelser mer och mer övergår i att likna en hästs. Istället för att springa med hälarna i marken, fjädrar jag ifrån som om jag sprang på hov. Precis som en häst. Och hela rörelsemönstret förändras, fast mest inombords. Jag får hålla mig från att inte börja frusta. Gammal lekskada från förr antar jag. Men säg det inte till någon...

Äntligen helg! Imorgon kommer Pia & Bo, det innebär att det blir en underbar helg med liv och rörelse på Ystadsgatan. De bästa helger, det är när de två kommer hit. Och denna helgen blir precis som förr i tiden, för en nyopererad Akil ska komma och titta förbi också. Det blir roligt, och så kommer Karin med och så blir det ännu bättre. Oj oj oj vad bra allting blir.

Och så måste jag plugga som ett djur också inför alla prov som lurar underveckan. Det blir prov i genetik, matte och djur i park. Och så har vi arbeten som ska skrivas bland annat ett om Åsnans evolution som jag började på idag. Skojigt! Hipp hurra för terminssluten! Man behöver inte vara rädd för att inte ha någonting att göra av all sin tid.

Och så måste jag ta en lång runda med Angus som inte har fått komma ut ordentliget på hela veckan. Stackars gycke! Lite hjärngympa har han fått i form av pepparkaksbitar och mandlar instoppade i en liten ihålig boll med hål i. Men som om det skulle räcka!

Men nej, nu måste jag hoppa i säng. Ögonen börjar snart slåss med dataskärmen. Imorgon ska jag berätta om vad vår lärare som är etolog/zoolog lärde oss igår. Helt sjukt är det, men har berättade för oss hur han genom våld kuvat en häst till att lyda. Genom att bokstavligtalat misshandla hästen! Jag måste skriva av mig det där. Jag kan inte förstå att jag kunde sitta tyst under den lektionen. Hur kan en etolog(!) stå och tipsa sina elever om att slå, sparka och spöa en häst!? Jag berättar mer imorgon.

God natt

Jag och min bäste vän Karin har hållt kontakten med gänget på Holma gård sedan vår pratik på gården tagit slut. Förra helgen var en underbar helg då vi åkte dit för att delta på seminariet som skulle hållas med syfte att starta ett nätverket för den unga praktiska alternativrörelsen. Allt jag saknar "saknade" i mitt liv, och som jag känner att jag vill kämpa för, diskuterades under helgen, jag kunde med andra ord inte befinna mig på en mer lämpad plats för mig. Personer uttalade sig om tankar och känslor jag så länge burit inom mig. Om hur de kännt sig missföstådda och dumförklarade när de avstått och kritiserat saker ur det "vanliga" samhället. Det som förenat oss allihopa till denna "församling"  längtan efter ett nytänk i samhället! Jag menar - det är ju det hela min blogg är till för!

Så, idag kom ett mail som sammanfattade helgen och det kändes inspererande att läsa. För att sprida rörelsen vidare tänkte jag klippa in delar av det här. Kanske det inspirerar någon?


Jag & Flora, Holma gårds ena arbetsardenner

Nedan följer en liten bit av mailet från Olle & Karin

Tack för en grym helg!

Tillsammans har vi just lagt grunden för ett nätverk för den unga praktiska alternativrörelsen!

Vi kan använda det här nätverket för att knyta ihop våra erfarenheter av att bygga våra liv på en alternativ grund och inspirera andra att ta steget mot en mer hållbar livsstil. Vi kan överbrygga kulturer, och skapa en länk mellan stad och land, genom att integrera odling i städerna och forum för stadskulturen på landet. Vi vill skapa en nära relation mellan konsumenter och producenter, detta för att vi ska kunna leva på ett mer rättvist och solidariskt sätt både med människor i syd och med vår miljö.

Och det handlar om så mycket mer än att flytta ut på landet och odla grönsaker. Nu har vi alla möjligheter att bygga livet efter vad som gör oss starka, fria och lyckliga. Vi kan bygga kreativa alternativ, men vi kan också bryta mot de strukturer och normer som leder oss vilse och ta tillbaka makten över våra liv.

Tillsammans kan vi göra aktioner och aktiviteter som ökar medvetenheten om att det finns andra sätt att leva.

Genom diskussionsgrupper kom det fram olika förslag på vad vi kan göra framöver:

Stadsprojekt, odla i staden, ockupera, göra aktioner.

"Reclaim the fields", en fest-aktion tillsammans med reclaim the streets-rörelsen!

Resurspersoner som kan ge oss kunskap för de som vill odla i stan

Matlagningskurser, typ studiecirklar för att öka medvetenheten.

Holma- odla med dagisbarnen. Utbildningsprojekt. Visningsträdgård.

Hemsida med kalender, länksamling, kontaktnätverk. Simon har tagit på sig att börja med hemsidan!

Kontaktnät med kollektiv, ekobyar, gårdar i Sverige (och Europa?)

Hälsa på och inspireras, lista på gårdar som kan vara intressanta plus som är intresserade att ta emot oss. Dokumentera erfarenheter från besök så att alla kan ta del av det.

Befintliga odlingsprojekt i staden, delta och hjälp till!

JAK: Ta kontakt med någon som är insatt i banken och kan hjälpa oss med ekonomiska alternativ.

Söka pengar: EU- bidrag för ungdomar som vill starta projekt tex.

Förslag på aktioner vi kan göra i eller utanför staden: ex. Demonstrationer, guerilla gardening, folkkök, sprida flygblad, skapa debatt...

March: en vandrande eller cyklande aktionsgrupp öppen för allmänheten. Ett alternativt läger eller festival som rör sig mella exemplevis malmö och österlen för att skapa publicitet, föra folk samman, och besöka olika eko-gårdar och kollektiv på vägen. Förslaget hämtat från Frankrike och Belgien där liknande marcher samlat hundratals människor och skapat mycket debatt i media. Rätt stort projekt som kommer att kräva stort engagemang och detaljerad planering... Inget vi vill ta i själva.

Fundera på hur ni vill engagera er, vilka projekt som kan vara intressanta att starta och delta i!Detta är bara de förslag som kom upp under helgen, fyll gärna på och utveckla med era idéer och förslag.

Formen på nätverket diskuterades också och en platt struktur ver det vi kom överens om. En fri organisation utan hirarki som bygger på konsensus. Vi vill växa oraniskt och kunna skapa nya möjligheter utan några ramar som hindrar.

För att vi ska växa behöver vi nå ut till fler och det är upp till oss att sprida information om att det här grymma nätverket finns! Alternativ-sverige är en ganska liten skara.. Vi behöver nå folk inne i stan och bilda samarbeten med andra grupper som arbetar i samma rikting t.ex. miljörörelsen, JAK, eldrimner och olika politiska grupper. Vi lägger ut en tråd på alternativ.nu för att berätta att vi finns, men sprid det vidare på alla sätt ni kan.

Hoppas ni nu fått en klarare bild om vad budskapet med rörlesen handlar om

Dessa underbara stunder med holmahästarna...

Min högsta önskan

lämna detta sjuka urspårade samhälle

av stress ångest och depression

sjukdomar

svält och fetma

samhälsförpliktelser

förvrängd värklighetsbild

till ett liv i bergen

till ett liv i skogen

till ett liv vid havet

till ett liv i jungeln

till ett liv i öknen

till ett liv i det vilda

till ett liv i naturen

vart har all romantik

harmoni

känsla

samspel

kärlek

ömhet

tagit vägen

man är så vulgär

så okänslig och oförsiktig

vi förstör

kör över alla sköra mysterium

istället för att möta det, lära av det

vi vet inte vad det är

vad det har för mystiska egenskaper

det är främmande

därför förgör vi det

hur skulle jag kunna vända detta ryggen

leva i vetskap om allt som sker med vår planet

utan att antsränga mig för att skapa förbättring

vad är mitt livstid till för om inte förända

hjälpa

varenda dag är guld värd

och ett steg närmare ett samhälle där vi hittar tillbaka till vår framtid

en framtid i samspel med vår natur

DÄR vill jag leva!

Sökte på mitt namn på google och fick då upp en sida som jag glömt bort jag var medlem på. Där hade jag för flera år sedan satt upp några bilder. Vad som kändes som en expolsion uppstod i mitt hjärta när jag såg bilden på min älskade vän och kärlek Ivo. En liten ponny som jag under hela min barndomstid tillbringat all fritid, och även en del skoltid, tillsammans med på ridskolan i folketspark. Fullt frisk och pigg blev mördad för ett par år sedan av sin ägare och jag drömmer ofta om honom på nätterna. Det är som om mitt inre fortfarande inte vill acceptera att han är borta. När jag tittar på ett foto av honom kan jag  fortfarande känna hans värme och mjuka päls samt minsta kontur av hans kropp mot min handflata. Han skulle ha fyllt 23 i maj detta året om han levt.

Ivo är den finaste vännen jag någonsin haft

Jag hittade även en bild på mig och Villy när vi var små