Dagbok

Sitter här i mitt nedsläckta rum ikväll igen. Men idag lyssnar jag på AA Bondy, har en annan sort rökelse och Abbey ligger inte i sin säng. Däremot ligger Angus i min säng. Han är så bortskämd.

Idag var Åsa, Maria och jag ute med hundarna. Vi släppt dem på en skolgård och där rusade de av sig rejält. Först Maja i full kallabalik som den smidiga och smärta pudel hon är, sen Abbey efter med tungan hängande och slängande, och sist lille Villy, en i hundvärlden hårt arbetande polishund. Fullt upp med att beordra de två galna brudarna Maja och Abbey att lägga av med det där stimmet, det stör hans sinnesstämning! Tyvärr har hundar inte lika mycket respekt för sina poliser som vi människor har. Men Villy skulle ju ändå inte kunna springa ifatt dem, vilket de mycket väl vet. och springa och leka är allt för kul för att lyda gamla Villy.

Pappa sa idag att fröbombning ska bli ett nytt svenskt ord vilket gjorde mig jätte glad!

Juste, jag red också idag. Komp och jag åkte ut till häst nummer 1 som idag var Nisse vid halv nio. Vu var där en stund, mocka fixa med foder och så red först komp. Och så imponerad jag blev, hon har verkligen legat i med träningen må jag säga! Sen satt jag upp och red några varv. De första varven kändes han helt förvandlad emot vad han gjorde förra gången jag red honom. Verkligen framåt med pigga stora steg. Efter några varv med mig på ryggen gick han segt och mållöst. Han känd att där inte fanns några krav på honom längre. Inte heller några benmuskler. Så varför anstränga sig i onödan?

Sen åkte vi till häst nummer 2. Vilket är GR. Fast jag skulle ju rida Quicki. Så vi hämtade dem i hagen och jag rycktade av killen en stund. Hans ägare Mia kom förbi och berättade att Quicki för någon dag sedan sprungit omkring i hagen som en galning på grund av några jägare som patrullerat omkring i området. Han hade varit alldeles hysterisk, lera hade trängt in under täcket och svansen var drängt av sörja. Hon hade endå tvättat av honom lite men idag tyckte jag att svansen bestod av tjocka "lerrep" och jag stod länge och bröt sönder dem för att kunna smula sönder kapslarna av lera som satt runt tagelslingorna. Äntligen var han smutsig! Nu hade jag något att kämpa med, tillskildnad från annars då han brukar vara en mycket glänsande kuse. Men så klart kan jag aldrig avsluta mina ryktningar, inga normala människor verkar ta så lång tid på sig som jag gör. Efter vad som kändes som fem minuter var komp där och föreslog att jag skulle sadla. Så det gjorde jag.

Mias mamma kom också förbi och hälsade idag. Hon verkade jätte trevlig och var tacksam för att Quicki äntligen hade fått en ryttare. Det gladde mig. Men hon gav mig tipset att hålla i hatten. För denna hästen han krut, och minsta pip sätter fart på detta. Men, han måste ju leva upp till sitt namn. Quick Fire! De har föresten haft honom sedan han var föl, med andra ord fött upp honom själva. Så de viste väl vad det var de satte namn på. Ridturen blev kort. Marken var djupryst och hovarna gled fram. Stackars GR hade inga skor heller på sina känsliga hovar så det blev till att vända hem efter en sväng i gröna dalen. Men det var en skön liten ridtur. Quicki såg ingen anledning att sticka heller. Sedan skulle komp hem och tvätta så jag han inte ryckte nu heller och gud vad han dammade, frustrerande.

På kvällen kollade Maja, Claudia och jag på Finding Neverland, den gick på TV. Lustigt för jag har gått och tänkt på den filmen i flera dagar. Okej inte så intensivt som det kanske lät. Men den har dykit upp några gånger under flera dagar i mitt huvud. Och så kom den på TV! TVgubbarna kände nog mina vibrationer skulle jag tro.


Ja detta blev ju mest som ett dagboksinlägg.


Att återvända till skolan

Nej någon hit är det inte. Inte alls. Fast att huvudet snurrar av trötthet gruvar jag min till att gå och lägga mig. Det betyder ju att jag snart måste gå upp. Klockan 05.30 ringer klockan. Och då ska man släpa sig upp och iväg till tåget. Åhh, snälla, suck! Jag orkar inte med mig själv klagandes här på bloggen. Hade tänkt sluta nvända bloggen som ett ställe att avreagera sig. Men det varade ju länge...

Men nu ska jag hur som hälst ta ett bad, se till så att jag inte somnar i badkaret, och gå och lägga mig. Fick förresten min anmälan till unicefs världsförälder idag! Bli värdsförälder du med - LÄTT - Klicka bara här.



Hundpuss


Detta lovet väntar två foxterrier trimningar. Suck*

Nu är det jul här i vårt hus

Igår gjorde jag och Maja en massa julgodis, sedan klädde vi granen som vi köpte på morgonen (Den var obesprutad och odlad i örkeljunga här i skåne(kanske anledningen till att den ser ut som den gör, men vad väger tyngst egentligen?). Idag var jag och Maja ute på en misslyckad julklappsjakt i stan då jag kom på att jag blir riktigt nedstämd av att gå runt bland all denna överkonsumtion. Snirkla runt bland en massa massproducerade prylar som ligger och väntar på att någon stressad människa ska lockas köpa den i all hast. Det där kan väl ingen människa må bra av? Nej jag tycker inte juklappar ska vara på det sättet och det blev inte en enda julklapp köpt för mig del. Ett presentkort på Game till min kusins lille son lyckades vi få med oss hem, det var allt. Jag känner ett svagt illamående för sånt där "första bästa pryl inköp". Det ska vara en tanke bakom klappen, något som man vet betyder något mer än en "vad fin pryl-pryl" gör, den ska väcka en tanke, eller en känsla hos personen. DÅ snackar vi julkappar! Och då är det hur roligt som hälst. Än är det någora dagar kvar till tomten kommer, så något ska jag väl hitta på. Sista minuten, det är min melodi.

Så här kan det se ut i en julig stuga på Möllan dan före dan för dan före doppare dan...




Nu ska jag på bio tillsammans med lillasyster Maja. God jul på er!

Appaloosor & delfiner

Idag, på julavslutningen, har jag legat i sengen och varit sjuk. Typisk! Min lärare ringde och sa att jag skulle få Premium, att jag var en mycket speciell person, i en positiv bemörkelse. Blir man inte glad av att höra det, så vet jag inte. Det är en fantastisk tur att jag har så underbara lärare som verkligen hjälper en igenom eländet. Elände är det bara för att jag tycker utbildningen jag går (djurvård) är helt fel, inte bara för mig, utan jag tycker den är fel rent etiskt. Huvudintresset bland eleverna märken man tydligt är själva ägandet av djuren. "Jag vill ha den ödlan, den ormen, den hunden". Och jag känner mig mycket kluven till allt sådant. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tycka, men inom mig känner jag att det är något som är fel. När man har akvarier fulla med vatten som ständigt står och drar en mängd med energi dygnet runt. Även dessa miljoner terrarier som står och suger ut el ur väggarna dagen i enda. Alla tusentals hundar och katter som ska ha kött från våra köttfabriker. Inte minst köttfabrikerna själva, som faktiskt ingår i en del av vår utbildning. Det vill säga uppfödningen av djur som lever sina aldeles för korta liv instängda i små bås utan möjlighet att uträtta sina naturliga behov, bara föra att bli mat till oss. Mat vi inte ens behöver.
   Jaja, imorgon ska i alla fall min lilla syster ha avslutning och den hade jag och K tänkt gå och titta på. Hon ska uppträda med sitt band vilket ska bli jätte roligt att se. De ska spela falling slowly från filmen Once.

Satt och tittade på gamla foton från Skottland, hästarna på ranchen vi bodde var helt underba
ra särskillt visse satte djupa hovspår i hjärtat på en. Även människorna gjorde starka intryck på oss alla. Och inte minst så gjorde delfinerna som kom insimmande till vår stran det med!


Goldbar till höger och en kille jag inte minns namnet på'

Detta är Snowy (eller slowy som vi kallade honom) det var honom jag red mest

Vackra snowyboy

Snowy igen

Den här kusen heter Joyboy och är Mary som jobbade på gårdens häst

Joyboys rumpa

Dinero var en mycket stark karaktär som jag red en gång -
den abslout bästa ridlektionen av dem alla, vi passade perfekt ihop,
 kändes som att vi satt ihop, han följde en som om han var en del av ens kropp

Dinero igen

Snowy kliar sig mot staketet

Joyboy kommer och hälsar

Här stod hästarna några timmar om dagen då turridningen höll på
annars var de ute i sana enorma hagar, de hade de rätt bra här

Goldbar mumsar på sitt hö

Hästarna på väg ut i hagen

Lu hette kvinnan som hade stället tillsammans med sin man, och här är hennes mycket gamla häst som hon vårdade som en prins, minns inte namnet på honom

Snowy får nya skor, i bakgrunden sitter pappa och Bo och hinkar i sig öl (som vanligt, vi kallades "Swedish on the lawn" under vår vistelse där) utanför huset vi hyrde

Denna hästen som jag inte vet namnet på, blev en mycket speciell vän för mig
då vi träffdes första gången på en promenad vid hans hage, jag hade velat träffa honom igen

Här är han i son hage tillsammans med sin lekkamrat, dem var båda unghästar, 4 år

Maja, Joyboy och jag

Joyboy smakar på Majas hår

Hero, en liten appaloosa/Welsh kille som blev Majas favorit, han var ptroligt vacker

Är han inte fin?

Jag, Maja & Isobar innan en uteritt i regnet

Maja uppsutten, glömt vad hästen heter, skäms...

Jag sitter upp på Goldbar, han var mycket stark att rida men det var underbart

På väg ut

Jag på Goldbar. Efter oss Maja och resten av gänget

Snart hemma igen

Goldbar ledig igen

Maja & Isobar och Jag & Snowy innan lektionen med Lu

Snowy och jag passade inte alls ihop, endå var den honom jag red mest.
Han var riktigt lat under mig och verkade inte tycka något var roligt.
Lite galopp blev det allfall till slut

Pam, jag, Lu och Maja

Om en häst kan stå stilla och gå samtidigt så är det Snowy

Maja är alla fall nöjd med ridlektionen och fick mycket beröm av Lu (tillskildnad från mig)

Joyboy är skadad och får stå i boxen

Här rider jag Dinero, misslyckad bild.
 Maja som rider framför fick här rida den 21 årida Quarterhästen searchlight som ägder av en handikapad tjej som arbetade som hästviskare

Här är en bild där hon har gått ur sin rullstol och arbetar med searchligh i en provisorisk rundpadock,
här får hon honom att backa mot henne. 
Jag tog bilder i smyg uppefrån vägen, fick soma in mycket så det blev dålig skärpa

En dag kom delfinerna in för att leka och jag var snabb med att hoppa i det ISkalla vattnet
Jag lovar jag märkte inte hur kallt det var förrän jag efter två timmars vattentrampande hasade mig upp ur vattnet utan att kunna röra kroppen


Det var fantastiskt, en av de bästa uppöevelserna i mitt liv.
Att befinna sig i jämnhöjd med dessa djur i deras hem på deras villkor och dem leka
och simma under fötterna på en.

Vackrare djur får man leta efter

Nu ska jag nanna...
Herre gud 40 bilder blev det!
God natt där hemma i stugan

Min unika vän

En människa är så nyanserad att det är omöjligt att förstå hur mycket vi än försöker. Det är snarare så att vi förstår mindre och mindre ju mer vi försöker förstå. Eller, vi inser hur lite vi faktiskt förstår, när vi väl börjar försöka förstå. Alla små biljoner egenskaper och funktioner vi ärvt, alla dessa obegripligt små gener som sitter där inne och utgör vårt jag. Hur vi tänker, agerar och fungerar. Och dessa i kombination med varandra och inte minst hur vår omgivning formar oss. Och våra närmsta vänner... Med vissa känner man bara sig så naturlig tillsammans med. Som att ens två jag från början varit samma. Vår vänskap föll så självklar. Jag kan knappt minnas att vi en gång blivit vänner. Vi bara var det helt plötsligt. Nu har det gått många år och jag är så otroligt tacksam för den tid och de upplevelser vi erfarit tillsammans. Vi har verkligen befunnit oss i både himmelen och i helvetet tillsammans. Men genom jobbiga tider och fantastiska äventyr har vi tagit oss, hand i hand. Du har varit min andra hälft i alla situationer. Du har suttit med en våt handduk i min panna när jag gråtit som mest, du har följt med mig till platser jag aldrig trodde någon skulle få komma till - platser som ligger mig så nära hjärtat att det skulle kunna vara just det, du har fått mig att skratta så jag inte kunnat andas, du har gjort mig så arg att jag kokat mig sönder och samman av ilska - du har lärt mig handskas med den, du har ryckt upp mig när jag aldrig trodde jag skulle kunna le igen, du har blivit en del av mig.
Det finns personer som jag ser som mer än bara personer. Personer som äger en så stor area runt sig att man kommit dem nära inpå själen redan man får syn på dem. En av dem är du, den mest betydelsefulla för mitt liv. Det är du som gör mitt liv möjligt i dagsläget. Du är guldhjärtat runt min hals.



Moder naturs finaste skapelse - den lilla flickan under den stora Eken
 


Några bilder från igårkväll



Glutenfria degen till vänster vetemjölsdegen till höger, typ likamycket mjöl i båda

Mer smuldeg än lussedeg

Det gick ju itne att rulla ut degen så Maja kom på den ultimata iden att skära ut så kallade lussebullar! Hehe toppen

Jag fick allfall låna en av Majas lussebullar lite. Det var snällt

När Tilla var liten

Jag tänker ofta på hur jag tänkte när jag var liten. Försöker minnas vad som rörde sig i huvudet. Som när jag ser alla småflickor leka prinsessa och drömma om prinsen som räddar henne från häxans torn. Jag lekte aldig eller drömde något liknande. Jag var djur under hela min tidiga barndom. Jag var för det mesta ett lejon och smög ljudlöst omkring i lägenheten. Jag minns hur jag vad noga med att mina skulderbland rörde sig likt ett lejons. Det är en sak jag tydligt minns. Och även hur höll händerna ihop så att de liknade så mycket som möjligt lejontassar. Jag smög mig på inbillade bytesdjur och slängde mig på dem precis i rätt ögonblick.

I skolan var jag allid häst på rasterna och galopperade runt på skolgårdens gräsmattor, det blev en populär lek bland tjerna i klassen och det var tur för jag ville inte galoppera omkring ensam. Men egentligen var det inte dem andra jag ville leka med, det var känslan av att få springa, få röra sig som en häst och känna muskelkraften i rörelserna. Jag har en tydlig bild i huvudet då det en vinter kommit ett tjockt lager snö på natten och jag och några tjejer lyckades ta oss in på den stora gräsplanen brevid skolan. Det var en klasskamrat som hette Olivia som skulle ta mig ut på en ridtur (jag var häst då) och hon hade ett hopprep runt mina axlar. Jag satte av i galopp med Olivia i hopprepet efter mig. Det är bilden av när jag tittar ner mot mina fötter och ser snön glittra runt dem som jag minns så starkt.  Solen sken så starkt den morgonrasten. Och hur jag antränger mig för att kämpa emot hopprepet, och springa så snabbt jag kan.

Fortfarande när jag springer, och det inte är så mycket folk som kan se mig känner jag hur mina rörelser mer och mer övergår i att likna en hästs. Istället för att springa med hälarna i marken, fjädrar jag ifrån som om jag sprang på hov. Precis som en häst. Och hela rörelsemönstret förändras, fast mest inombords. Jag får hålla mig från att inte börja frusta. Gammal lekskada från förr antar jag. Men säg det inte till någon...



Helg

Äntligen helg! Imorgon kommer Pia & Bo, det innebär att det blir en underbar helg med liv och rörelse på Ystadsgatan. De bästa helger, det är när de två kommer hit. Och denna helgen blir precis som förr i tiden, för en nyopererad Akil ska komma och titta förbi också. Det blir roligt, och så kommer Karin med och så blir det ännu bättre. Oj oj oj vad bra allting blir.

Och så måste jag plugga som ett djur också inför alla prov som lurar underveckan. Det blir prov i genetik, matte och djur i park. Och så har vi arbeten som ska skrivas bland annat ett om Åsnans evolution som jag började på idag. Skojigt! Hipp hurra för terminssluten! Man behöver inte vara rädd för att inte ha någonting att göra av all sin tid.

Och så måste jag ta en lång runda med Angus som inte har fått komma ut ordentliget på hela veckan. Stackars gycke! Lite hjärngympa har han fått i form av pepparkaksbitar och mandlar instoppade i en liten ihålig boll med hål i. Men som om det skulle räcka!

Men nej, nu måste jag hoppa i säng. Ögonen börjar snart slåss med dataskärmen. Imorgon ska jag berätta om vad vår lärare som är etolog/zoolog lärde oss igår. Helt sjukt är det, men har berättade för oss hur han genom våld kuvat en häst till att lyda. Genom att bokstavligtalat misshandla hästen! Jag måste skriva av mig det där. Jag kan inte förstå att jag kunde sitta tyst under den lektionen. Hur kan en etolog(!) stå och tipsa sina elever om att slå, sparka och spöa en häst!? Jag berättar mer imorgon.

God natt



Min familj



Vad jag älskar er...

Nätverket för den unga praktiska alternativrörelsen

Jag och min bäste vän Karin har hållt kontakten med gänget på Holma gård sedan vår pratik på gården tagit slut. Förra helgen var en underbar helg då vi åkte dit för att delta på seminariet som skulle hållas med syfte att starta ett nätverket för den unga praktiska alternativrörelsen. Allt jag saknar "saknade" i mitt liv, och som jag känner att jag vill kämpa för, diskuterades under helgen, jag kunde med andra ord inte befinna mig på en mer lämpad plats för mig. Personer uttalade sig om tankar och känslor jag så länge burit inom mig. Om hur de kännt sig missföstådda och dumförklarade när de avstått och kritiserat saker ur det "vanliga" samhället. Det som förenat oss allihopa till denna "församling"  längtan efter ett nytänk i samhället! Jag menar - det är ju det hela min blogg är till för!

Så, idag kom ett mail som sammanfattade helgen och det kändes inspererande att läsa. För att sprida rörelsen vidare tänkte jag klippa in delar av det här. Kanske det inspirerar någon?


Jag & Flora, Holma gårds ena arbetsardenner

Nedan följer en liten bit av mailet från Olle & Karin

Tack för en grym helg!


Tillsammans har vi just lagt grunden för ett nätverk för den unga praktiska alternativrörelsen!


Vi kan använda det här nätverket för att knyta ihop våra erfarenheter av att bygga våra liv på en alternativ grund och inspirera andra att ta steget mot en mer hållbar livsstil. Vi kan överbrygga kulturer, och skapa en länk mellan stad och land, genom att integrera odling i städerna och forum för stadskulturen på landet. Vi vill skapa en nära relation mellan konsumenter och producenter, detta för att vi ska kunna leva på ett mer rättvist och solidariskt sätt både med människor i syd och med vår miljö.


Och det handlar om så mycket mer än att flytta ut på landet och odla grönsaker. Nu har vi alla möjligheter att bygga livet efter vad som gör oss starka, fria och lyckliga. Vi kan bygga kreativa alternativ, men vi kan också bryta mot de strukturer och normer som leder oss vilse och ta tillbaka makten över våra liv.

Tillsammans kan vi göra aktioner och aktiviteter som ökar medvetenheten om att det finns andra sätt att leva.

Genom diskussionsgrupper kom det fram olika förslag på vad vi kan göra framöver:


Stadsprojekt, odla i staden, ockupera, göra aktioner.

"Reclaim the fields", en fest-aktion tillsammans med reclaim the streets-rörelsen!

Resurspersoner som kan ge oss kunskap för de som vill odla i stan

Matlagningskurser, typ studiecirklar för att öka medvetenheten.

Holma- odla med dagisbarnen. Utbildningsprojekt. Visningsträdgård.

Hemsida med kalender, länksamling, kontaktnätverk. Simon har tagit på sig att börja med hemsidan!

Kontaktnät med kollektiv, ekobyar, gårdar i Sverige (och Europa?)

Hälsa på och inspireras, lista på gårdar som kan vara intressanta plus som är intresserade att ta emot oss. Dokumentera erfarenheter från besök så att alla kan ta del av det.

Befintliga odlingsprojekt i staden, delta och hjälp till!

JAK: Ta kontakt med någon som är insatt i banken och kan hjälpa oss med ekonomiska alternativ.

Söka pengar: EU- bidrag för ungdomar som vill starta projekt tex.

Förslag på aktioner vi kan göra i eller utanför staden: ex. Demonstrationer, guerilla gardening, folkkök, sprida flygblad, skapa debatt...


March: en vandrande eller cyklande aktionsgrupp öppen för allmänheten. Ett alternativt läger eller festival som rör sig mella exemplevis malmö och österlen för att skapa publicitet, föra folk samman, och besöka olika eko-gårdar och kollektiv på vägen. Förslaget hämtat från Frankrike och Belgien där liknande marcher samlat hundratals människor och skapat mycket debatt i media. Rätt stort projekt som kommer att kräva stort engagemang och detaljerad planering... Inget vi vill ta i själva.


Fundera på hur ni vill engagera er, vilka projekt som kan vara intressanta att starta och delta i!Detta är bara de förslag som kom upp under helgen, fyll gärna på och utveckla med era idéer och förslag.


Formen på nätverket diskuterades också och en platt struktur ver det vi kom överens om. En fri organisation utan hirarki som bygger på konsensus. Vi vill växa oraniskt och kunna skapa nya möjligheter utan några ramar som hindrar.


För att vi ska växa behöver vi nå ut till fler och det är upp till oss att sprida information om att det här grymma nätverket finns! Alternativ-sverige är en ganska liten skara.. Vi behöver nå folk inne i stan och bilda samarbeten med andra grupper som arbetar i samma rikting t.ex. miljörörelsen, JAK, eldrimner och olika politiska grupper. Vi lägger ut en tråd på alternativ.nu för att berätta att vi finns, men sprid det vidare på alla sätt ni kan.

Hoppas ni nu fått en klarare bild om vad budskapet med rörlesen handlar om

Dessa underbara stunder med holmahästarna...


Där vill jag leva

Min högsta önskan

lämna detta sjuka urspårade samhälle

av stress ångest och depression

sjukdomar

svält och fetma

samhälsförpliktelser

förvrängd värklighetsbild

till ett liv i bergen

till ett liv i skogen

till ett liv vid havet

till ett liv i jungeln

till ett liv i öknen

till ett liv i det vilda

till ett liv i naturen

vart har all romantik

harmoni

känsla

samspel

kärlek

ömhet

tagit vägen

man är så vulgär

så okänslig och oförsiktig

vi förstör

kör över alla sköra mysterium

istället för att möta det, lära av det

vi vet inte vad det är

vad det har för mystiska egenskaper

det är främmande

därför förgör vi det

hur skulle jag kunna vända detta ryggen

leva i vetskap om allt som sker med vår planet

utan att antsränga mig för att skapa förbättring

vad är mitt livstid till för om inte förända

hjälpa

varenda dag är guld värd

och ett steg närmare ett samhälle där vi hittar tillbaka till vår framtid

en framtid i samspel med vår natur

DÄR vill jag leva!


Tuggtugg

Hejsan!

Denna vecka är propfylld med prov och inlämningsuppgifter. Ett prov är än så länge avklarat och det var genetikprovet, till min stora glädje blev det ett MVG på det.  Nu är det bara matte B provet och ett engelska nationellt prov på fredag. Men hur som hälst. Jag är inte den typen som hafsar igenom det jag förväntas göra. Inte heller den som har full koll på minsta detalj, gör allt sammans på ett naffs och sedan har massa tid över. Nej, utan jag drar först ut på tiden så långt det bara går innan jag börjar, sedan tar det mig år och dar' att bara läsa igenom istruktionen. Kommer ständigt på mig själv med att sitta och tänka på annat eller så hittar jag till och med mig själv på något helt annat ställe, som till exempel i skafferiet rotandes efter något att tugga på. Det är tragiskt kan jag tänka. Att vi gör så här med oss själva. Att vi låter oss leva ett liv där depression och andra psykiska sjukdomar är ett ständigt hot. Där man känner att man behöver tugg för att lyfta upp sinnet. Är man konstig om man tänker så här? Hur som hälst var det inte detta ämne som inlägget skulle handla om. Det skulle nog inte handla om någonting egentligen. En meningslös text som här med avslutas.
 

Tvåhuvad Mathilde

Välj att se till kärleken i livets alla kommande skeden


Tillbaka till verkligheten

Idag var första skoldagen efter fem veckors praktiik på Holma gård + en veckas höstlov. Ingen mjukstart precis, tre prov att plugga till nästa vecka. Sedan är den en massa nationella prov för resten av terminen. Och ett muntligtframförande på Svenskan ska vi också klämma in. Jag valde att prata om välfärd och dess konsekvenser på hälsa och planet. Så av det kan jag nog skriva någonting och redovisa på bloggen, hade jag tänkt. Två månader av engagerade bloggar har gått bort nu. Medan jag sitter här med tre halv färdiga texter som hade kunnat passa som månads texter. Det är ju så mycket hela tiden! Nu ska jag försöka plugga lite till genetik prvet på tisdag nästa vecka.

Från gammla tider

Sökte på mitt namn på google och fick då upp en sida som jag glömt bort jag var medlem på. Där hade jag för flera år sedan satt upp några bilder. Vad som kändes som en expolsion uppstod i mitt hjärta när jag såg bilden på min älskade vän och kärlek Ivo. En liten ponny som jag under hela min barndomstid tillbringat all fritid, och även en del skoltid, tillsammans med på ridskolan i folketspark. Fullt frisk och pigg blev mördad för ett par år sedan av sin ägare och jag drömmer ofta om honom på nätterna. Det är som om mitt inre fortfarande inte vill acceptera att han är borta. När jag tittar på ett foto av honom kan jag  fortfarande känna hans värme och mjuka päls samt minsta kontur av hans kropp mot min handflata. Han skulle ha fyllt 23 i maj detta året om han levt.


Ivo är den finaste vännen jag någonsin haft

Jag hittade även en bild på mig och Villy när vi var små


Söndag

Ja, då var det söndag kväll och jobb imorgon. Igår kväll tittade jag och lillasyrran på "In to the wild" för femte gången tror jag. Jag älskar den filmen, fast den är väldigt tung att se. Jag blir lika djupt rörd varje gång jag ser den. Huvudpersonen i filmen känner jag verkligen att jag kan identifiera mig med. Han sätter på något sätt ord på mina kännslor. Och det är precis det jag har svårt för.

Jag har ställt en fråga på tjejforumet "stylesearch" som jag tänkte undersöka lite och skriva om sedan här på bloggen. Frågan lyder: Varför sminkar du dig? Och du får gärna svara på frågan här genom en kommentar ocskå. Som jag skrev i inlägget där så kan svaret vara hur långt eller kort som hälst, men du får gärna skriva så utförligt som möjligt med tankar och kommetarer med mera.


Midsommar i småland

Tredje dagen

Nu har jag jobbat tre hela dagar på stadsbiblioteket. Det är lika skönt att komma hem varje dag och jag somnar nästan direkt i soffan. Men nu satt mamma där och sydde så jag gick in till datorn istället. Fast eftersom jag inte varit inne på bloggen idag passade det ju bra.

På lunchen idag läste jag en tidning som hette "grön stad". Den handlade om Malmös miljö och sådant. Jag hittade lite intressanta grejor jag tänkte vidareförmedla här genom bloggen. Det var faktiskt längesedan jag skrev nyheter här. Det får jag bli bättre med.

På första sidan när man slog upp tidingen stod det en text som hette Du är en betydelsefull person! som jag tyckte var jätte fin! Den tog upp det som jag håller så mycket på nämnligen den förändring vi kan skapa med hjälp av vad som kan tyckas som ingenting, det kan till exempel vara ett simpelt leende. Katarina Pelin som skriver texten, och också är Miljödirektör i Malmö stad menar att det du gör och säger har större betydelse än vad du tror. Hon tar upp ett exempel som jag vill citera:

"Gå ut i stan och le mot människor du möter. Vad händer? Nio av tio ler tillbaka. Kanske inte brett men du ser att det glimmar till i ögonen på dem och en och annan drar på smilbanden. Sedan går de du möter vidare och leendet hänger kvar varpå de människor de i sin tur möter ler. Och så vidare."

Därför tycker hon det är viktigt att berätta de saker man gör för en bättre miljö. För de man gör och säger sprider sig efektivare än vad man kan tro.

Detta hänger även lite ihop med en annan sak jag hörde idag. På radiokanalen "din gata" som jag berättat om kom de att prata lite om hopp. Och hur stor betydelse hoppet har för ens handlingar. De tog som exempel trakaserier, vandalisering och sådant. Hur ofta ser man rika gå runt och kasta stenar på brandbilar eller slå in fönster på dagis? Det är nästan alltid i fattiga områden med fattiga människor som liknande saker sker. De todde att detta kunde bero på att barnen som växer upp där lär sig av sina föräldrar att "allt är skit, det är inte lönt att bry sig". Jag tror de har en poeng där, även om det är flera andra faktorer som säkert spelar in här också. Jag tror detta är precis likadant som när jag stöter på människor som inte bryr sig om klimatkrisen och den globala uppvärmningen. Det behöver givetvis inte vara fattiga människor i de här lägena men jag tror delvis det har med bristande hopp att göra. Det kan ha en koppling och det kan vara EN av orsakerna i gåtan som jag ständigt slåss mot -  Vad är det som får människor att inte orka bry sig? Vad håller oss igång?

Kramis<33


Din gata

Här sitter jag och plastar in koreanska barnböcker samtidigt som jag har radiokanalen "din gata" på i lurarna. Just nu spelas timbuktu som sjunger om rasister och saker som är fel. Tidigare idag pratade dem om nyheter som hänt i andra delar av världen och hur lite koll vi har nu när allt vi har i huvudet är de höjda oljeprisen och de nya avlyssningslagarna, skador bland fotbollspelarna och så vidare... Men tänk, sammtidigt i Kina är 30 miljoner människor drabbade av översvämningar och miljontals tvingas lämna sina hem då vattnet står upp till andra våningen!
   De på din gata tror att detta är för höga siffror, för långt borta och för stora ord för att vi ska kunna uppfatta hur allvarligt det är. Det tror jag med, och det är sjukt att vi kan låta oss försvara oss med detta och bara låta tiden gå. Men som de sa, det är inte vi som drabbas heller. Jag skrev in till dem att jag håller med, det är inte vi som drabbas, dock är det vi som orsakar dem, och de läste upp mitt sms i radion. - Tanketäställare från Mathilde.

Godmorgon

Har just kommit till jobbet. Plastat in tre böcker än så länge. Börjat fundera på nästa inlägg av engagerade bloggar som ska skrvias till nästa månad. Lillasyrran har i och för sig en klar text redan som jag tänkte kunde publiceras här näst. Sen får jag väl börja jaga lite nya bloggar som vill vara med och hjälpa till också.

Men nu återgår jag till inplastningen. Tydligen börjar de flesta inte jobba direkt de kommer hit. Inte vet jag vad man gör här annars men de blev förvånade när de såg att jag började direkt. Så jag tänkte amen då bloggar vi lite då =)

Byebye <33

Tidigare inlägg
RSS 2.0