Dagbok

Sitter här i mitt nedsläckta rum ikväll igen. Men idag lyssnar jag på AA Bondy, har en annan sort rökelse och Abbey ligger inte i sin säng. Däremot ligger Angus i min säng. Han är så bortskämd.

Idag var Åsa, Maria och jag ute med hundarna. Vi släppt dem på en skolgård och där rusade de av sig rejält. Först Maja i full kallabalik som den smidiga och smärta pudel hon är, sen Abbey efter med tungan hängande och slängande, och sist lille Villy, en i hundvärlden hårt arbetande polishund. Fullt upp med att beordra de två galna brudarna Maja och Abbey att lägga av med det där stimmet, det stör hans sinnesstämning! Tyvärr har hundar inte lika mycket respekt för sina poliser som vi människor har. Men Villy skulle ju ändå inte kunna springa ifatt dem, vilket de mycket väl vet. och springa och leka är allt för kul för att lyda gamla Villy.

Pappa sa idag att fröbombning ska bli ett nytt svenskt ord vilket gjorde mig jätte glad!

Juste, jag red också idag. Komp och jag åkte ut till häst nummer 1 som idag var Nisse vid halv nio. Vu var där en stund, mocka fixa med foder och så red först komp. Och så imponerad jag blev, hon har verkligen legat i med träningen må jag säga! Sen satt jag upp och red några varv. De första varven kändes han helt förvandlad emot vad han gjorde förra gången jag red honom. Verkligen framåt med pigga stora steg. Efter några varv med mig på ryggen gick han segt och mållöst. Han känd att där inte fanns några krav på honom längre. Inte heller några benmuskler. Så varför anstränga sig i onödan?

Sen åkte vi till häst nummer 2. Vilket är GR. Fast jag skulle ju rida Quicki. Så vi hämtade dem i hagen och jag rycktade av killen en stund. Hans ägare Mia kom förbi och berättade att Quicki för någon dag sedan sprungit omkring i hagen som en galning på grund av några jägare som patrullerat omkring i området. Han hade varit alldeles hysterisk, lera hade trängt in under täcket och svansen var drängt av sörja. Hon hade endå tvättat av honom lite men idag tyckte jag att svansen bestod av tjocka "lerrep" och jag stod länge och bröt sönder dem för att kunna smula sönder kapslarna av lera som satt runt tagelslingorna. Äntligen var han smutsig! Nu hade jag något att kämpa med, tillskildnad från annars då han brukar vara en mycket glänsande kuse. Men så klart kan jag aldrig avsluta mina ryktningar, inga normala människor verkar ta så lång tid på sig som jag gör. Efter vad som kändes som fem minuter var komp där och föreslog att jag skulle sadla. Så det gjorde jag.

Mias mamma kom också förbi och hälsade idag. Hon verkade jätte trevlig och var tacksam för att Quicki äntligen hade fått en ryttare. Det gladde mig. Men hon gav mig tipset att hålla i hatten. För denna hästen han krut, och minsta pip sätter fart på detta. Men, han måste ju leva upp till sitt namn. Quick Fire! De har föresten haft honom sedan han var föl, med andra ord fött upp honom själva. Så de viste väl vad det var de satte namn på. Ridturen blev kort. Marken var djupryst och hovarna gled fram. Stackars GR hade inga skor heller på sina känsliga hovar så det blev till att vända hem efter en sväng i gröna dalen. Men det var en skön liten ridtur. Quicki såg ingen anledning att sticka heller. Sedan skulle komp hem och tvätta så jag han inte ryckte nu heller och gud vad han dammade, frustrerande.

På kvällen kollade Maja, Claudia och jag på Finding Neverland, den gick på TV. Lustigt för jag har gått och tänkt på den filmen i flera dagar. Okej inte så intensivt som det kanske lät. Men den har dykit upp några gånger under flera dagar i mitt huvud. Och så kom den på TV! TVgubbarna kände nog mina vibrationer skulle jag tro.


Ja detta blev ju mest som ett dagboksinlägg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0