I det senaste mailet till "gröna bloggare" från miljöpartiet berättar Johan Schiff att materialet till deras nya kampanj "bygg om Sverige" ligger ute på hemsidan. Där står det om hur vi nu när alla byggnader från 1960-1975 står inför stora renoveringsbehov har chansen att bygga om bostäderna i vårt land. Som det ser ut nu drar de (bostäderna i landet) en tredjedel av all energi i Sverige. Men bevis finns på att det går att förbättra då flera hus och bostadsområden redan har halverat enegriförbrukningen genom att bygga smartare hus med tjockare väggar, bättre material och fiffigare ventilation.

Det krävs politiska beslut givetvis och miljöpartiet satsar på stort med sin nya kampanj som du kan läsa om i broschyren jag bifogar nedanför.

Kampanjbroschyr: Gröna hem - bygg om Sverige PDF format

Jag håller på att läsa om för- och nackdelar med genteknik och hittade en uppgift någon skrivit om genteknikens möjligheter och risker. Nedanstående mening fick tankarna att ta vid på ett område jag tänkt mycket kring nämligen det här grupperandet av människor som engagerar sig i miljöfrågor. De så kallade miljövännerna...

"Det är inte bara miljövännerna som är kritiska mot GMO, varnande röster kommer även från dem som menar att GMO skadar vår hälsa."

Jag tycker bara att hela meningen låter så dum. Precis som att det är en viss typ av människor som automatiskt tar på sig ansvaret om vår miljö. Som att de liksom föds med instinkten att agera för miljöfrågorna. Som att inte miljön vore något mer än dessa människors intresse. Som att vissa tycker om djur, vissa tycker om bilar och vissa tycker om miljön.

Och kanske ännu dummare, som att dessa "miljövänner" inte räknar in riskerna för vår hälsa i sitt intresse. Miljön är om jag inte förstått det helt fel den faktor som påverkar vår hälsa mest. Precis som om miljön vore ett slags djur som det är synd om ifall dess förutsättningar förstörs?

Nej, jag tyckte bara det lät dumt och var tvungen att skriva av mig. Detta är något man stöter på så ofta bland människor. "Ah, är du sån miljövän?" är något man inte hör allt för sällan. Det är så synd. Miljön är ingeting, det är ett tillstånd på vår omgivning, en god miljö en frisk människa en dålig miljö en sjuk människa. Och inte bara människan. En dålig miljö en sjuk natur. En sjuk natur en sjuk människa.

Ännu en tragisk sak är att många människor inte ens är i kontakt med naturen, då menar jag det gröna naturen, den vilda, där vi kommer ifrån. Och att människor kommit ur detta tillstånd vi hade när i var en del av naturen har även det skapat - en sjuk människa. Och en människa som glömt att den är en del av naturen. En människa som tycker synd om miljön om den försämras. En människa som klappar miljövännen på ryggen och säger "det är fint att du tar hand om miljön".

Jag ska snart gå ut med Angus, min hund, men jag tänkte skriva av mig lite först så att nya tankar kan få plats att fyllas på i huvudet under promenaden. Jag vill gå ut, men jag vill gå ut här. I stan. Men för att komma bort härifrån måste man gå så långt att det hinner bli mörkt innan jag i såfall hade varit hemma igen. Tänkte att jag kunde ta mammas cykel och cykla ut en bit för att sedan gå där det är lite grönare. Men vilken natur finns det egentligen här omkring? Vad finns det kvar? Jag tittade på ett flygfoto över malmö, du vet eniro.se för att få bekröftat det jag redan visste. Ett lapptäcke... Where am I supposed to go? Marken, som vi fått lära oss tillhör alla lika mycket är våldtagen av människor med syftet att suga ut så mycket pengar som möjligt ur den. Hela skåne, mer eller mindre är en stor åker och har du tur hittar du en asfalterad gångbana du kan använda som promenadstig.

Angus ligger uttråkad vid dörren och väntar på att få komma ut. Han har inga bekymmer med gå på asfalterade gångbanor omgiven av jordens motsvarighet till öppna köttsår, så kallade åkrar. Han har ständigt nosen full med intressanta lukter och tänker aldrig längre än vad nosen räcker. Han lever i nuet helt enkelt. Undrar hur det är att inte veta hur det skulle kunna ha sett ut om inte vi människor gjort detta övergrepp mot naturen. Eller på hur det faktiskt har sett ut här en gång i tiden, innan vi blev för många att dela på jorden.

Detta är inte bara ett övergrepp på vår natur. Det är ett övergrepp på den lilla människan också vars rättigheter till ett naturligt liv här i stan blir lika med noll. Vi kan inte bestämma över vår egen situation så länge vi inte flyttar härifrån. För överallt påverkas vi av det som andra gör. Det som människor med makt gör för att behålla sina positioner ller det som de övriga små människorna gör för att de dragits med i den onda cirkeln, för att de inte ser alternativen som finns. När de sätter sig i sin bil och kör de tre kilometrarna till bion pålördagkvällen eller när de tänder ciggen och blåser ut gifter omkring sig mitt i en folksamling. Vi kan inte välja om vi vill bli förgiftade eller inte, vi har inget val. Vi är alla en del av det som sker. Vill vi ändra på det måste vi börja ifrån grunden. Alltså innefrån mitten. Innuti var och en av oss. Så att den lilla människan ser och vågar tro på att det finns ett annat sätt. De hoppet, den tron på någonting bättre dödar behovet av att tända den där ciggen. Vem vill försämra sin hälsa och riskera att missa värdefull tid av sitt liv när man tror på att det finns en värdefull tid där framme? När det lilla människan vägrar att detta övergrepp sker, så sker det inte. För den lilla människan är den stora människan. Det är bara en uppbrunnen bro mellan dem.

Äch, jag bara svamlar! Nu ska jag med min stackars kissenödiga vovve...