Gud vad allting är styrt, styrt av samhället. Men gud vad härligt att upptäcka människor där ute som har insett, sett förbi alla präglingar och sorteringar som samhället gör för att få dela ut platser till levande varelser, där de kan utföra sina ickelevande arbetsuppgifter. Skolan är något sam jag alltid haft starka känslor kring. Jag är glad att jag har lärt mig skriva och läsa, så klart, men det har egentligen inget med skolan att göra. Det råkar bara vara så att det varit där som jag lärt mig det. Det hade lika väl kunnat vara på något annat sätt. Det var inte skolan som kom på skriften och språket i övrigt, det vad människan. Människan är fullt kapabel till att lära utan dagens skolsystem. Det är bra om vi har ett system som ser till att alla blir omhändertagna och får möjlighet att lära. Men det är inte ett sådant system som skolan eller samhället i stort genomför idag. Barn hamnar i kläm på grund av att de inte kan anpassa sig till systemet. Och systemet tar inget personligt hämsyn. Systemet har inga männskliga känslor.

Jag vill verkligen ägna mitt liv åt att sprida vad min intuition säger mig är en sund och  kärleksfull väg. Och jag tror mer på människans intuition än på samhällets system som under åratal uppståt som resultat av människans ego.

Om hemundervisningen bli illegal i Sverige (vilket tycks vara fallet), så flyttar jag definitivt utomlands om jag någon gång får barn. Mina barn ska inte behöva tryckas in i ett system som inte ser dem eller respekterar dem som unika personer. Jag är 110 % säker på, jag vet(!) att jag inte hade haft de sociala problem och hämningar som jag har idag om jag inte gått i en vanlig skola där jag jagades av kraven att formas efter ett särskilt mönster, inte fick vara ute i verkliga livet och träffa människor av alla sorter och erfarenheter eller få röra mig fysiskt som jag behövde, och som barn över huvud taget behöver och uppleva livet med egna ögon (inte genom skolböcker och filmer utan genom verkliga händelser och möten).

Här hittade jag tre videoklipp på Wern Palmius, en av Sveriges bästa speciallärare/pedagog som pratar om skolans dålda mål.

"Författarna David Bornstein och Susan Davis försöker i sin bok, Social entrepreneurship – what everyone needs to know, ge en bild av vad som görs runt om i världen för att minska miljöförstöring, korruption, fattigdom och andra sociala problem. De ger en helt annan bild av världen än den jag tidigare trott varit allenarådande sann."

"Vårt samhälle är uppbyggt på en förväntning att alla ska klara sig själva. Ingen förväntas ta något ansvar utanför den egna familjen förutom genom att betala skatt, ev. göra militärtjänst samt lyda lagen."

"En förändringsmakare vill försäkra sig om att goda idéer rotar sig och får utrymme att växa. När goda idéer växer förändrar de människors sätt att tänka och uppföra sig i samhället. Det ger en enorm tillväxtpotential."

Vi måste föra in valmöjligheter i samhället som ger människor möjlighet att följa naturen och hjärtats väg. Det är vägen ut ur vår destruktiva kultur. Inte kämpa emot. För det vi kämpar emot finns inte längre om vi går en annan väg.

Ett tips, om du längtar bort, och vill följa din längtan är:

WWOOF

Om du vill bort från din fysiska plats, där din vardag befinner sig idag, men kanske inte har pengar eller kontakter, kan du besöka WWOOFs hemsida och hitta en gård som vill ta emot dig. Det finns gårdar över hela världen anslutna till WWOOf och du får bo där gratis i utbyte mot att du jobbar på gården några timmar om dagen. Det är ekologiska gårdar och många har permakultur som filosofi. Lär känna underbara människor och kom nära naturen.

Vi måste få reda på att det finns alternativa vägar. Man måste inte skaffa en karriär inom samhällets ramar. Du måste inte kräla dig fram genom snår av lagar och mydigheter för att nå dina drömmar. Vi måste hjälpas åt nu att få ut dessa möjligheter till folket.

Bilden föreställer ett så kallat salladshuvud...

När jag gick i åttan - nian på grundskolan och började komma överfund med att jag en dag inte skulle gå i skolan längre, bestämde jag att jag skulle ägna mitt liv bland annat åt att kämpa för att befria andra barn och ungdomar, de som kom att ta över skolbänkarna efter mig, från denna frihetshämmande och nedbrytande process som skolan tyvärr bistår med till mänskligheten idag. Jag hade ingen aning om hur. Jag bara visste att det fanns bättre saker att ägna sin barndom och ungdom åt än att sitta inomhus dagarna i ända, år ut och år in och höra på vad andra människor lärt sig efter att deras skoltid varit över. Givetvis tycker jag det är självklart att alla ska lära sig läsa, kunna uttrycka sig skriftligt och muntligt så att de blir tillfredställda på det området i sina liv. Men jag tycker skolan är totalt fel på det. Det är strikt och inte anpassad efter barn, ungdomar och andra människor.

Jag ville bara skriva det. Måste påminna mig själv om hur otroligt stark den viljan att påverka skolan var då. Hur otroligt mycket jag led av skolan, även om jag inte blev mobbad eller hade dyselexi. Jag minns ett exakt ögonblick då jag satt i korridoren och led i tanken med alla kommande generationers elever. Det är ju en lättnad att många elever är lagda så att de kan trivas i skolan, för det mesta. Men skolan är fortfarande en plåga för vad jag skulle tro var en majoritet (alla fall på måndagar och dagen före prov). Inte för att man inte ska utsätta sig för jobbiga saker, så klart man ska det ibland (tror jag). Men nej, jag märker att jag fortfarande inte kan tänka på skolan utan att elda upp mig. Det är svårt att peka på något specifikt som är fel, det är liksom hela grunden. Man arbetar för att sprida kunskap, men kunskapen man sprider är ju det mest ytliga i universum, det finns ingen djup mening i vad man lär ut. Det är den ytliga kunskapen, som gräset på jordens yta, den som byts ut hela tiden. Skapa ett ställe för barn och ungdomar att komma till regelbundet under sin barndom och ungdom där de visas vägen till sin egen kärna (till kärnan långt långt under den ytliga jord, där gräset växer, till den glödande kärna innerst inne). Det vi lär oss i skolan är bara samhällets föda, maten som samhället lever på. För att allt ska gå runt ekonomiskt och materiellt. Vi lär oss inte att det vi lär oss i skolan bara är teorier som kommer ifrån andra människor precis som oss själva. Vi lär oss inte varför vi ska lära oss det som står i böckerna. Vi lär oss inte inse att böckerna inte finns på ritkigt, att det bara är partiklar vibrerande i ett tomrum. Och att dessa böcker bara finns till i varje elevs sinne. Att verkligheten är individuell, vi har alla vår egen, att vi skapar verkligheten själva. Att vi är så otroligt betydelsefulla, vart enda en av oss. Att universum uppträder genom varje individ.

Sånt lär man sig inte i skolan, sånt lär man sig efter man slutat skolan, om man inte glidit ifrån sin kärna för mycket och söker verkligheten i den materiella världen, i samhället, den enda verklighet som blivit presenterad och inpräntad under åratal i ett klassrum. Det verkar som om jag fortfarande är bitter efter min skolgång... Hmm. Det var ett tag sedan jag tog upp saken faktiskt, i mitt sinne. Men jag vill nu försöka minnas. Och då kommer lite känslor tillbaka. Antar att det är bra. Men jag är medveten om att inte låta de ta över. Jag vill inte bryta ner skolan. Jag vill bygga upp något nytt. Jag vill får eleverna idag, som kanske känner precis som jag kände att inse att de är mer än elever. Att de inte är ensamma. Att det finnt hopp. Att deras framtid inte beror på morgondagens prov i historia. Att det finns en väg för dem, och att dem själva skapar den i denna stund. Jag är så full av glöd för att stötta dessa människor. För jag vill inte att någon ska gå igenom det mörker jag upplevde under den tiden. Snälla, om du är i den situationen nu som jag skrivit om, snälla känn dig fri att maila mig och skriva av dig om hur du känner. Jag är så öppen att lyssna på dina känslor och tankar. Min mail är [email protected]

Jag finns på jorden för att finnas till för allt och alla. Känn dig välkommen att kontakta mig om du känner för det. Verkligen! Jag brinner för att hjälpa alla. Så... :) <3

Gud, vad jag blev blödig. Men, jag känner så starkt för detta. Är full av kärlek och medkänsla för dig som känner hopplöshet och längtan efter något mer.

Jag tänker på att kanske starta en till blogg, som jag driver på engelska. Jag har sån lust att utvecklas i det språket för att kunna nå fler människor i framtiden. Det finns så många underbara människor i världen som jag för tillfället är för blockerad för att nå. Både psykiskt p.g.a rädslan som jag låter blockera mig. Men även praktikskt då jag inte har ordförrådet att uttrycka mig som jag känner för, på engelska, och knappt på svenska. Att skriva är en annan sak, då finns inte rädslan där som är en stor skurk i dramat. Vad den gör annars är att blockera som moln på himmlen, så att hjärnan inte kan hitta rätt kanaler. När jag sitter här och skriver har jag inte de spänningar som det sociala skapar i en fysisk diskussion. Men även att skriva på engelska hindrar mig från att uttrycka. Så, där tänker jag en blogg på engelska är en perfekt väg att gå för att komma in i språket rent praktiskt.

Men jag vill inte skiljas från Globalthoguth för det! Den har blivit som en vän för mig, som alltid lyssnar på allt knäppt och vansinninigt jag har att säga. En vän som inte hindrar mig genom det sociala spänningar jag annars får, men som dock heller inte uppfyller det sociala behovet man har som levande varelse. Jag ska skriva på båda bloggarna parallellt, tänkte jag.

Så fin dag det var igår. Våren och sommarsässongen invigdes med grillning på gården med massa fina strålande människor, och sedan promenad till tallriken där bålet brändes. Synd bara att de inte kan uppskatta naturen i sig utan måste dränka upplevelsen i ljus från en miljard strålkastare. Det hade varit så mäktigt med bara de stora träden runt om som omfamnade ett mörker med en stor mäktig eld i mitten. Alla stråklastare i olika färger och mönster förminskade bålet i sig tyckte jag. Ljuset är ju också häftigt, men på en ljusshow, nu skulle ju elden vara i centrum! :( Lite synd...

Nu ska jag skriva ner en liten text om samhället, haha! Sen ska jag ut och fortsätta på gården.

Aloha!