- Planeten subventionerar vår livsstil utan att finansministrarna får någon faktura för det. Men den måste inkluderas, säger forskaren Johan Rockström.

Läs hela artikeln

Palsternacksmos

4 port

En fantastiskt god variant på rotmos

som passar såväl till vardag som fest

8-10 potatisar

2-3 medelstora palsternackor

vatten

salt och peppar

En rejäl klick smör eller några msk

rapsolja

3 dl mjölk eller 1 dl grädde

ev. en pressad vitlöksklyfta

Skala potatis och palsternacka och skär i

ca 3cm bitar. >>>

>>> Koka under lock i lättsaltat vatten

som nätt och jämnt täcker ca 10 min tills

allt är mjukt. Häll av det mesta av

kokvattnet i en tillbringare. Tillsätt smör

och mjölk eller grädde. Mosa med

potatisstamp eller elvisp, gör inget om

det finns några större bitar kvar. Späd

med kokspadet till lagom konsistens,

pressa ev i en vitlöksklyfta och smaka av

med salt och peppar. Servera till tex

strömmingsflundror, korv eller biffar.

Variation: Använd jordärtskockor i stället

för palsternacka för ett riktigt lyxigt mos.

Svar på dina kommentarer Zakaria:

Jag vet att koldioxid är en naturlig del i naturens kretslopp. Jag har läst biologi A och vet att det ingår i fotosyntesen och så vidare. Så det kan vi lägga bakom oss och gå vidare till något högre nivåer. Jag är inte vetenskapsman eller professor inom miljö och klimat området, men jag är påläst så pass att jag själv kan förstå sammanhanget. Och jag tycker det är allvarligt och viktigt att föra vidare. Jag kan inte föra vidare kunskap på det sättet som en forskare kan. Men jag kan föra vidare intresse och vilja att lära sig mer. Och det är det jag försöker genom denna blogg. Jag har en djup inre känsla av att människan utnyttjar planeten och låter naturen komma i andra hand när det gäller hennes eget personliga intresse och jag tycker det är hemskt.

Som jag läst och räknat ut genom det jag läst, sett och hört från förlitliga källor så sker den utveckling som naturligt skulle ha skett under hundratals år nu, på grund av massiva utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, under så kort tid att det liv som nu finns på planeten och som är anpassat efter detta klimat inte hinner anpassa sig till det nya varmare/kallare klimatet.

Så på detta sätt, enligt logisk fakta, kan koldioxiden utrota arter som inte hinner anpassa sig. Människan anpassar sig kanske med ny teknik, vad vet vi idag? Men många djur vet vi inte kommer klara sig. Inte om vi inte ändrar på våra levnadssätt IDAG!

Du kommenterade för en tid sedan ett inlägg på min kompis blogg där du skrev att man inte skulle älska eller hata någon för att det kommer att bli ens centrum. Vad jag upplever är det precis vad gud blivit för dig. Du kan inte se eller läsa någonting utan att du citerar någonting ur koranen eller skapar en liknelse till gud.

Jag väljer att se det logiska i saker. För det är i det logiska som sanningen ligger.

Och jag kan tro på det fakta jag anser är mest logisk. Jag kan ändra mina handlingar efter vad vi tror är rätt om vi vet att motsatsen till det är fel och påverkar planeten negativt. Men jag kan ALDRIG ALDRIG anse mig ha kunskap om det. Vi kan inte veta allt, vi kommer alltid att lära oss nytt. Och då kommer det vi kunde förr vara felaktigt. Men så länge vi vet vad som är fel, vet vi hur vi inte ska leva. Och den fakta vi Nu kan bevisa är rätt, leder åtminstone mot rätt väg. Därför väljer jag att följa den.

Pastasås med savoykål

4 port

Savoykål har en mild smak och mjäll

konsistens som passar i lite lyxigare mat

1 grovhackad gul lök eller ½ strimlad

purjo

½ huvud savoykål

2 dl vatten

2 dl grädde eller créme fraiche

salt

1 msk sweet chili-sås eller ½ dl vitt vin +

lite vitpeppar

1 pressad vitlöksklyfta

smör eller olja till stekning

Plocka bort de yttersta bladen av kålen

och skölj dem noga - de inre lagren sitter

så tätt att de brukar kunna användas

direkt. Strimla kålen ganska fint. Mjuka

löken i lite smör eller olja några minuter

utan att den får färg. Tillsätt vatten, ½

tsk salt och den strimlade savoykålen och

låt puttra under lock ca 5 minuter tills

kålen är mjuk. Rör då och då.

Tillsätt grädde och vin eller sweet chili

samt pressad vitlök och späd ev. med mer

vatten. låt allt puttra några minuter och

smaka av med salt och vitpeppar. Servera

med en god pasta och grönsallad.

Variation: Öka vattenmängden med 5 dl,

tillsätt 1 grönsaksbuljongtärning och lite

mer vin/sweet chili och servera som

soppa istället.

Kom precis hem från en lång stillsam promenad genom Malmö, stillsamheten sitter fortfarande kvar i mig här där jag sitter i fåtöljen i ett halvmörkt vardagsrum med datorn i knäet. Även bilden av den blöta asfalten där ljuset från skyltfönster och gatubelysning reflekteras.
   Regndropparna rinner ner för luggen och vidare ner över ansiktet. Jag låter dem rinna. Angus pinnar på bredvid mina ben där vi går tillsammans. Ett blött par, en flicka och en hund. Jag ser på allting runt om kring mig och låter allt smälta in i mina tankar. Jag bemöter allting med ett lugn, det jag ser där jag går längs gågatan, är verkligheten. Jag ser kvinnor som vandrar fram med långa kliv i sina höga klackar. Deras långa raka ben sticker ut under de fina kapporna, jag antar att det är senaste mode. Jag ser en tjej som går och äter ur en påse med friterad kyckling. En familj, mamma, pappa med deras dotter och son. Sonen håller en happymeal i den ena handen, i den andra sin pappas stora trygga pappahand. Jag går förbi heminrednings butiker, klädaffärer, blomster affärer, pressbyråer, restauranger och klubbar. Människor som sitter i sina bilar och gestikulerar med armar och händer till personen bredvid. Regndropparna rullar ner längs bilens fönster och ljuset från triangelns alla strålkastare gör så att det gnistrar i dem. På mig har regnet sedan länge trängt igenom jackan och börjat kyla ner min hud, likaså i skorna, men det gör inget. Det regnar ju...
   Inne på restaurangerna sitter människor runt borden och äter gott och pratar och umgås. Rena och finklädda med noggrant fixade frisyrer och makeup. På trottoaren framför mig går ett långt par hand i hand under ett brett paraply. De går nära, nära och småpratar.
   Jag bara går och tittar, och tänker, jämför. Så här ser vår verklighet ut. Prydliga affärer med snygga och prydligt uppklädda skyltdockor och stora plakat med bilder av modeller med senaste modet. Människor med kaffelattemuggar i händerna och nya, rena kläder. Jag ser på dem och tänker på hur vi går här helt uppslukade av vårt. Våra liv, vår värld. I bakhuvudet ligger tanken och gnager. "Detta är galet". Jag vill ta dem i handen och leda dem till den lilla byn i Amazonas. Där de smutsiga och hungriga kämpar för var dags överlevnad, för att få uppleva solnedgången en gång till, tillsammans. Hur tänker dem om oss? Hur ser dem vår verklighet? 
 
Jag undrar, alla dessa människor, som fint uppklädda vandrar gatan fram genom regnet denna söndag, vad ser dem?

Tillsammans är vi utvecklingen, vare sig den är positiv eller negativ.

Den eviga frågan, "vad ska vi äta för något i dag?" kom upp när familjen för en stund sedan var samlad i köket. Maja föreslog ungspankaka och jag instämnde gillande. "Jaja", sa mamma och pappa som inte verkade lika instämmande. De ville äta en riktig måltid. Ungspankaka var ensligt mamma mer av en efterrätt. Men visst kunde vi väl ha ungspankaka om vi så prompt ville det! Men då både Maja och jag inte äter rött kött skulle mamma ha bacon vid sidan av så att hon och pappa åtmionstone kunde få sitt kött. "NEJ", protesterade jag. "VARFÖR, HAR DU GLÖMT HUR DEM GRISARNA DU VILL ÄTA UPP HAR LEVT!?" Varför tvunget lägga till desaa onödiga djur öden som dessutom har ohälsosamm inverkan på oss på sin tallrik? Hon, som var så inne på att bli vegetarian när jag kom hem gråtandes och berättade hur hemskt grisarna levde efter att ha haft lektion i grisstallet i skolan. Har hon redan förträngt den historian och låtit sin egen svaghet styra henne till att köpa det där onödiga paketet av inplastat, nedkylt djurkött på ICA?

Vi bytade maträtt - lax. Av något slag? Det får väl duga då, jag äter ju trots allt fortfarande fisk. En stund senare satt mamma i min säng och tittade på bildspelet "Walls of glass". Allt för att återuppliva medvetandet och förståndet i min mor som jag vet redan brottas med känslorna av att älska kött och hata köttindustrin. Hon är inte ensam! Men man kan lära sig styra sitt handlande endå.

Jag tror sådana här bildspel behövs för att få människor, vana vid ett kött ätande samhälle, att få inblick i vad det faktiskt är vad vi gör!

Se bildspelet, eller visa dina köttätande föräldrar det. Walls Of Glass

Det har blivit många nätter på Holma den sista tiden. Men ikväll sitter jag hemma i sängen i Malmö och tänkte skriva några rader. Veckan har mest bestått av hästar, har varit i stallet dagarna i enda och borstat, borstat, borstat samt gjort några försök till Join-up (join-up är en metod utformad av Monty Roberts och innebär att man genom hästens egetspråk vinner dess tillit, det sker vanligtvis i en rundpadock) men det slutade med att hästen sprang rakt genom staketet. (Hästen var en stor Ardenner på 2 år). Och han gjorde det TVÅ gånger, känner mig lyckad som hästtränare! Nej, men är man en häst på en vikt stax under ett ton och VET att man kommer igen de där repen som ska föreställa ett staket, så är det väl klart man springer igenom om man blir omkring jagad av en till synes galen människa? Rätt frustrerande dock att hästen sticker innan man hunnit med själva join-upen, ´med andra ord, nått hästens förtroende. Men han är en tillitsfull häst till sin person och nyfekn och posetiv mot allt och alla, så det är inga problem. Nu har vi dock förstärkt staketer till rundpadocken (satt dit ytterligare några rep) så jag får försöka senare i veckan igen.


Den rymmande hästen, Pontus, och Karin en vacker oktoberdag

Imorgon är vi klara med potatisarna. Det var egentligen det jag ville komma till. Nu är vi inne på tredje veckan potatis plockning. Det känns som att vi hade kunnat föda hela väldens befolkning med denna potatis vi krypit runt i leran och samlat ihop. Det är tur att det är just potatis vi plockar då de vekligen låter fantasin flöda med alla former och lustiga utseenden. Sälar, hjärtan, rumpor och inte minst barbapappor! Potatis plockande kan vekligen gynna ens kreativitet. En dag nör jag plockat klart en rad med potatis och skylle förflytta mig till nästa, låg det ett M av potats i jorden. Jag mötte en road Nacho-blick och vi brast ut i skratt.


Mitt vackra potatis-hjärta som blev bortrövad av kärleksparet Olle&Karin - hoppas det ger dem evig kärlek!

Ja potatisplocket har sina roliga stunder. Men givetvis även sina mindre roliga stunder. Då man kämpar för att hitta en ställning för att underlätta verken i ryggen, de avdomnande benen och de isande kalla fötterna. Livet på Holma är underbart, om jag bara kunde stanna där för evigt. Man märker så tydligt hur bra kroppen mår när det får vara igång, röra sig på alla möjliga sätt och vara ute och se naturen. Sånt missar man i en häktisk vardag vid skolbänken med ständigt pendlande fram och tillbaka mellan kommunerna. Man märker  hur kroppens alla verkande delar långsamt mjuknar upp. Men efter endast en helg i Malmö framför datorn och TVn känner jag hur ontet i kroppen smyger tillbaka. Gruvar mig tills praktiken är över och det onaturliga livet börjar igen.

Två rader potatis kvar!

Jag vill aktivt kämpa för att göra saker som fungerar felaktigt till saker som fungerar. Jag vill förändra och göra skillnad. Och jag vill få människor att vilja göra det samma. Jag vill få människor att orka se det felaktiga. Det finns mycket att förändra och kämpa för, men vi är många att göra det. Det finns så många områden jag vill finnas på och så många frågor jag vill påverka.

Kände bara för att få ut det...

Idag har jag ägnat mestadles av tiden till att planera, skriva och läsa. Egentligen är jag aldeles för splittrad i tankarna för att kunna skriva något vettigt inlägg idag. Hoppas ni har överseende med det och att jag avslutar detta inlägg här.

Det får bli en bildlig dag på Globalthought denna långsamma söndag.

Till alla malmöbor - glöm inte bort att besöka ekobutiken morot&annat som ligger på drottningtorget här i stan.

Hemsidan har ni här

Zakaria är en person som ofta lämnar intressanta spår efter sig på min blogg. Hoppas han inte har någonting emot att jag skriver så här öppet till honom. Men jag tänkte att fler kan tycka det är intressant att läsa vad som sägs, så jag gör så här istället för att maila denna gången. Zakaria du lämnar som sagt ofta starka argment på min blogg. Det senaste du tagit upp är att klimatkrisen är en bluff, om jag förstått saken rätt? Vad jag kan känna är att du vadderar dig själv med citat och länkar proppade med information, nästan som ett slags försvar. Som att jag ska ge upp bara av att klicka fram länken och se hur mycket text det finns som bevisar att allt är en bluff. Jag hade kunnat göra det samma då det finns miljontals sidor, dokumentärer och övriga länkar som bevisar motsatsen. Egetligen kan jag väl inte ens använda ordet motsatsen här då jag inte fått klart för mig riktigt vad det är du står för i debatten. Antingen tror du inte över huvud taget på att klimatet håller på att förändras, vilket jag hade tyckt vore konstigt eftersom den absoluta majoriteten av världens alla forskare är överrens om att klimatet står inför en förändring. Och att den globala temeraturen ökat 0,6 grader under 1900 - talet. Det andra alternativet är att du tror på att kliamtet förändras, men att du inte tror att det sker på grund av människans aktiviteter och förbrännign av fossila bränslen?

Jag tackar för boken du länkade till. Jag kollade snabbt igenom den och insåg att det nog krävdes med än så för att förstå något av det som presenterades i innehållet.
Du skrev även detta :
Vakna, Global warming är en bluff, läs mer här:
http://green-agenda.com/
och även här behövs massor av tid för att läsa igenom och förstå allt det där. Jag undrar, har du läst allt det där själv? Kan du stå för allt som sägs där? Om du läst och förstår allt, varför förklarar du inte situationen med egna ord så att jag förstår isället för att dränka mig i massa inväcklade texter på engelska? Jag är endå tacksam för att du ger mig källorna, men jag hade gärna hört dig förklara vad Du tror. Innan dess kan jag inte snacka vidare. Jag är väl medveten om att det finns mängder av sidor på internet som förklarar utförligt hur den så kallade klimatkrisen är bluff och båg. Jag har länge velat sätta mig in i de där sidorna. Men det absolut vanligaste är ju att man pratar om klimatkrisen som fakta och inte längre som ett påstående. Jag har fått känslan av att det är stora affärsmän som utformar de där motargumenten för att försvara sina stora företag och därmed säkra sin framtid. De som säger tvärt emot dem är bland annat de som har ett starkt band till naturen och som har viljan att kämpa för den. Det är vanligen de som inte äger stora företag och som inte badar i pengar.
Om forskare hade tillräckligt tydliga bevis på att säga att klimatkrisen är en bluff, skulle de antaglien fått massa med publicitet. Kan tänka att alla forskare kämpar för detta, då det skulle gynna dem själva att hitta bevis för att klimatet förändras utan vår hjälp. Men så länge allt pekar på att det är vi (vilket jag tycker är tur, då vi ju faktiskt har en möjlighet att stoppa uppvärmningen av planeten) så tror jag på det. Tills någon övertalar mig det vill säga... Varsågod!

Djupare och djupare blir varat

Större och friare

Med ödmjukhet och förståelse

lär vi oss uppskatta  

se allting med andra ögon

ansikten blir abstrakta

 ord blir tomma

men innebörden mäktig och oändlig

jag ser mer än ögat gör

jag hör mer än örat hör

jag känner mer än vad en kropp kan göra

jag är en människa, jag lär

Sammanfattning av "Flyttningen viktig för vadarfåglarnas mångfald i Arktis

Thomas Alerstam, professor vid avdelningen för zooekologi vid Lunds universitet och doktoranden Sara Henningsson har tillsammans gjort en forskningsstudie över mångfalden för vadarfåglar i Arktis. År 2005 åkte de på en forskningsexpedition och kom fram till en slutsats de inte riktigt förväntat sig. Längden på fåglarnas flyttningar har inte den avgörande rollen för vart flyttningen sker utan det som bestämmer målet på flytten är åt vilket håll det lämpligaste rastplasterna finns.

När man hittills avsatt skyddsområden för fåglar har det mest diskuterats kring miljön på de platser där fåglarna häckat. Men när man nu funnit denna fakta får man tänka på att även ta hänsyn till miljöerna på de platser där fåglarna rastar. Dessa platser har av förståeliga skäl stor betydelse för fåglarnas utbredning och mångfald och då dessa platser förstörs kommer förmodligen även andra större omfattande ekosystem att rubbas.

Sammanfattning av "Fjärilar anpassar sig till ett varmare klimat"

Bengt Karlsson, Docent på Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet har tagit fram forskning om hur olika fjärilsarter påverkas av förändringar i klimatet. Han lät undersöka två skogslevande arter från en relativt sval miljö och två arter som lever i en öppen och lite varmare miljö. De kom då fram till att båda fjärilssorternas livslängd förkortades i högre temperatur men att de fjärilar som kom från de öppna och varmare landskapen klarade sig bättre samt förökade sig bättre än de förstnämnda.

De undersökte även en fjärilsart kallad kvickgräsfjäril som de tagit från två olika typer av miljöer, skogs- och jordbrukslandskap. Här såg de att "jordbruksfjärilarna" klarade sig bättre i de varmare temperaturerna än "skogsfjärilarna" men att de sistnämnda däremot klarade sig bättre i kallare temperaturer.  Men testade även hur fåglarnas flygegenskaper förändrades i de olika temperaturerna.

Dessa "flygundersökningar" gjordes på de infångade fjärilarnas avkomma som alla vuxit upp under samma förhållanden. Och alltså drogs slutsatsen att de faktorer man kollade på här var nedärvda. Och forskarna var glatt överraskade av att fjärilarna anpassade sig så pass väl till de nya klimaten och menade att man kanske ska se lite annorlunda på djurens anpassningsmöjligheter när man diskuterar stora klimat förändringar i framtiden.

Sammanfattning av "Komplexa ekosystem är mer robusta"

Bo Ebenman som är universitetslektor på biologiavdelningen vid Linköpings universitet har utvecklat en såkallad sårbarhetsanalys för att beräkna vilka risker det finns för sekundärt utdöende när en art försvinner ur ett ekosystem. Det har visat sig vara mindre risk att ett ekosystem rubbas om det innefattar fler arter och att den biologiska mångfalden fungerar som en slags förstärkning mot sekundära utdöenden. Tidigare har naturvårdsbiologin mest koncentrerat sig på enskilda hotade arter men nu hoppas Edman att det genom hans analys ska tas mer hänsyn till antalet arter, antalet interaktioner mellan dem samt hur starka dessa interaktioner är.

Holma gård är ett litet ekologiskt landbruk där det även bedrivs utbilding och permakultur bland annat. Man lever med naturen, av naturen, för naturen. På Holma gård är man ute hela dagarna , man är mitt uppe i naturens skönhet och flera gånger varje dag stannar man upp och njuter när man fått syn på en vacker vy av något slag. Där allt det vackra som bara finns råkat hamna i en perfekt vinkel och belyses av ett särskilt vackert sken. Kanske det bara är en grupp svampar som växer vacker tillsammans intill en stubbe, eller en sten som ligger vid vägkanten och gnistrar i skenet från solen. Hela tiden fångas man av dessa vackra syner. Man bokstavligt badar i skönhet hela tiden. 
  De få stunder man är inomhus, på lunchen eller på kvällen, är det mesta man är upptagen av att äta eller prata och planera. Man har fått sitt dagsbehov av skönhet och den sortens ro och harmoni tillgodosett den naturliga vägen. Vi är själva en del av denna naturliga skönhet bara sättet vi är födda. 

I stan är man inne mestadels av dagens timmar. Man är mitt uppe i samhällets krav och stress och man ser sällan skymten av någon vacker vy. Man missar naturens skönhet där man går inklämd mellan väggar. Man försöker istället tillgodose sitt behov av skönhet och harmoni på andra håll. I staden ligger ofta parker vackert anlagda med fontäner och tjusiga buskar och blomster rabatter. Man vill skapa de här vackra vyerna man någonstans saknar i sin tillvaro. Men natur skapad av människan blir lätt naiv. Det är svårt att skapa de här naturligt vackra vyerna och placera allting i dessa perfekta skeden som egentligen bara kommit till av en slump.
   Man försöker genom alla ting, sitt hem och även genom sig själv att frambringa det vackra man annars går miste om. Design är en stor del av vårt samhälle. Det finns designer för i stort sett allt. Genom krukväxter och tavlor försöker man få med sig naturen in i sitt hem. Man känner undermedvetet en saknad av naturen, vår naturliga miljö, när man lever sitt liv inne i city. Utan naturen hamnar vi i vårt inre i obalans. Vi är beroende av naturen inte bara av vad den förser oss med i form av materiella tjänster utan även mentalt. 
   Genom att utvinna utgångsmaterial ur naturen tillverkar vi produkter som tillgodoser våra behov av skönhet. Inte minst alla dessa skönhets produkter vi lägger på våra ansikten för att framhäva våra naturliga drag. Vi förstärker allt! För att allt är så förstärkt att det annars inte syns.
    Vi smyckar ut våra hem med alla möjliga konstnärligt designade föremål och placerar allt så att det kommer fram så tydligt som möjligt. Tavlor, ljus, tyger, prydnadssaker, lampor, möbler, mattor, växter allting ska vara i perfekt kontrast till varandra.
    Det finns ofantligt många tidningar som beskriver vad som är det senaste inom de olika områdena. Förslag och tips på hur man lägger upp makeupen, eller på hur man inreder badrummet, hur man anlägger den perfekta rabatten m.m.

Det jag försöker komma fram till är att det finns ett behov av naturlig skönhet som i staden hålls utestängt. Den kommer till på onaturligt sätt, på sätt där den verkliga naturliga skönheten kommer i kläm genom utvinning av naturresurser som går åt till att fylla ut staden. Vi behöver natur i staden för att må bra. Och vi behöver ett sätt attt få in den en naturlig väg och inte på dess egen bekostnad.
    Genom att bara vistas i naturen försvinner vanligtvis de här behoven av materiella och kemiska alternativ till skönhet som jag tror är skapade av en obalans i själen. Människorna på Holma gård har inga tillsatta kemikaltier för att få mörkare och fylligare ögonfransar och de har den färgen på håret de fått av naturen. Deras rum är möblerade med enkla möbler och och här och där ligger en kotte eller ett vackert löv man plockat med sig utifrån. Allting är så som det råkat bli. Man har inte tid att lägga energi och pengar på att måla varken köksbordet eller naglarna.

Jag säger inte att något är rätt eller fel, utan lägger bara fram en tanke.

Nyhet

Nytänk med bussen som rensar luften.

Den än så länge bara "datorbyggda" bussen Icon, uppbyggd av kompositmaterial som tillverkats av material från återvunnen koldioxid, för att bryta ner marknära ozon ska delar av bussen vara belagda med titandioxid, kan bli verklighet om runt så där 40 år.

Läs akrtiklen

Nu har jag varit tre veckor på Holma gård och praktiserat. Jag känner hela tiden att jag vill visa och förklara hur enormt tacksam jag är för att alla där finns, och för att de är som de är. Jag har aldrig känt mig så hemma tillsammans med någon som jag glr med dem. Jag har alltid känt mig annorlunda, med vem jag än varit med. Har alltid längtat efter något mer. Till och med när jag är med min egen familj. De pratas om saker jag inte ser meningen i och jag käner mig alltid missförstådd. Men när jag är på Holma känner jag inte något behov av något mer. Man bara är...

Dessa människor får mig att känna mig hoppfull och på så vis lycklig och avslappnad. De är så nära naturen och tacksam och förstående för dess alla former av liv. De arbetar med naturen för naturen, och de gör det tillsammans. Jag vill bara på något sätt visa min tacksamhet och min enorma uppskattning och det är så oerhört frustrerande att inte kunna göra det. Men jag hoppas och tror att de förstår endå. 

Även om jag inte är aktivt delaktig i de arbeten de gör på sin "fritid" med projekt och uppstartande av nya rörelser för en hållbar framtid, så vet jag att jag om några år ska göra det samma. Men jag har en liten bit på vägen kvar innan jag är där. Tills dess får jag göra de småsaker jag hittar och kan göra för att komma dit. Men jag har definitivt hittat min väg på jorden. (Ifall jag inte alltid haft den ínom mig)...

 

• Det tar ca 400 år för naturen att bryta ner en traditionell plastpåse.

• Det tar 10 - 40 dagar för naturen att bryta ner en fullt komposterbar påse.

• Det finns sex gånger mer plastpartiklar än det finns plankton i Stilla Havet.

• Varje vuxen svensk använder ca 300 plastkassar per år.

• Om alla svenska hushåll skulle använda komposterbara påsar till hushållssoporna skulle koldioxidutsläppen minska med 24 500 ton per år.

Nu kan jag äntligen logga in på bloggen och skriva igen. Jag har inte kunnat logga in alls på två veckor och har inte haft en aning om varför. Men efter att ha frågat dem på blogg.se visade sig vara så att bloggen helt omregistrerat sig till en annan mailadress. Jag vet fortfarande inte varför eller hur det gick till men nu kan jag alla fall logga in, så det spelar ingen roll längre. Jag har haft så mycket att skriva de senaste veckorna, men det mesta har jag glömt vid det här laget.

Jag har börjat läsa om en bok som jag läste i Norge i somras. Det är en bok som handlar om taoismen. Jag hade ingen aning om vad det var för något när jag hittade boken i hyllan. Men vilken känsla det var att slå upp boken och hitta text som precis skriver med näst intill exakt samma ord jag känt och tänkt själv så länge. Jag vet inte hur många gånger jag fick gåshud och tårar i ögonen under bokens gång.

För ungefär två år sedan började jag få upp ögonen för vilka problem vi faktiskt stod inför. Det var väl ungefär då det började stå om det överallt i tidningar och annan media - klimathotet. Jag tog det verkligen på allvar och efter det har det bara fortsatt att vara en viktig del av det jag anser viktigt att arbeta för. Jag startade bloggen för att kunna nå ut med vad jag tyckte och tänkte och för att sprida det vidare. Jag ville hela tiden försöka förstå orsakerna bakom problemen och det gick djupare och djupare undertiden som jag lärde mig mer och mer och utvecklades som människa.

Orsaken till problemet ligger väldigt långt bak i vår mänskliga historia. Det ligger djupt rotat i vårt personliga inre. Det är egentligen inget vi har som orsakar problemen, det är någonting vi inte har, något som vi saknar, som orsakar dem. Ett glapp i oss själva som håller oss ifrån vår unika natur vi en gång födds med. Jag tror det är bland annat detta som orsakat problemen. Genom att citera en bit text från boken vill jag försöka förklara vad jag menar med detta.

"För Lao-tse var det så, att den harmoni som existerat mellan himmel och jord från begynnelsen kan påträffas av vem som helst när som helst, men inte genom att man följer konfucianernas regler. Som han utrycker saken i sin Tao te Ching, är jorden i grund och botten en återspegling av himlen och styrs av samma lagar - inte av människors. Dessa lagar påverkar inte bara de avlägsna planeternas rörelser, utan också fåglarnas förehavanden i skogen och fiskarnas i havet. Enligt Lao-tse är det så, att ju mer människan gör ingrepp i den naturliga balans som åstadkoms och styrs av universums lagar, desto längre i fjärran försvinner harmonin. Ju mer våldförande, desto fler störningar. Allting, vare sig det är tungt eller lätt, vått eller torrt, snabbt eller långsamt, har sin egen natur inom sig, och den kan man inte våldföra sig på utan att skapa svårigheter. Om abstrakta och godtyckliga regler påläggs utifrån, är konflikt oundviklig. Först då blir livet surt och bittert.
   För Lao-tse var världen inte ett gillrande av fällor, utan en läromästare som ger värdefullt vetande. Man måste lära sig dess läxor, precis som dess lagar måste följas - gör man det, går allting bra. I stället för att vända sig nort från "denna värld av stoft" rådde Lao-tse sina medmänniskor att vara med mitt uppe i "världens rök och damm". Det han såg som en verksam kraft bakom allting i himlen och på jorden kallade han tao "vägen". En grundprincip i Lao-tses lära är att denna Universums väg inte tillfylles kan beskrivas i ord, och att det skulle vara en skymf både mot dess obegränsade makt och mot människans intellekt att försöka göra det. Likväl kan dess natur förstås, och de som bryr sig mest därom - och om det liv från vilket vägen är oskiljbar - de förstår den bäst."

Den obalans vi ser på planeten idag är skapad av en obalans inom oss själva. Om vi bara kunde finna ro i oss själva och hitta tillbaka till vår natur vi alla har någonstans djupt inom oss. Att lära oss se det vackra i ett löv en sten eller se den kärlek i en relation rådjuret och hennes kid emellan. Jag tror det är ett måste om vi ska sluta utarma naturen dess krafter och liv.