Dagbok
Sitter här i mitt nedsläckta rum ikväll igen. Men idag lyssnar jag på AA Bondy, har en annan sort rökelse och Abbey ligger inte i sin säng. Däremot ligger Angus i min säng. Han är så bortskämd.
Idag var Åsa, Maria och jag ute med hundarna. Vi släppt dem på en skolgård och där rusade de av sig rejält. Först Maja i full kallabalik som den smidiga och smärta pudel hon är, sen Abbey efter med tungan hängande och slängande, och sist lille Villy, en i hundvärlden hårt arbetande polishund. Fullt upp med att beordra de två galna brudarna Maja och Abbey att lägga av med det där stimmet, det stör hans sinnesstämning! Tyvärr har hundar inte lika mycket respekt för sina poliser som vi människor har. Men Villy skulle ju ändå inte kunna springa ifatt dem, vilket de mycket väl vet. och springa och leka är allt för kul för att lyda gamla Villy.
Pappa sa idag att fröbombning ska bli ett nytt svenskt ord vilket gjorde mig jätte glad!
Juste, jag red också idag. Komp och jag åkte ut till häst nummer 1 som idag var Nisse vid halv nio. Vu var där en stund, mocka fixa med foder och så red först komp. Och så imponerad jag blev, hon har verkligen legat i med träningen må jag säga! Sen satt jag upp och red några varv. De första varven kändes han helt förvandlad emot vad han gjorde förra gången jag red honom. Verkligen framåt med pigga stora steg. Efter några varv med mig på ryggen gick han segt och mållöst. Han känd att där inte fanns några krav på honom längre. Inte heller några benmuskler. Så varför anstränga sig i onödan?
Sen åkte vi till häst nummer 2. Vilket är GR. Fast jag skulle ju rida Quicki. Så vi hämtade dem i hagen och jag rycktade av killen en stund. Hans ägare Mia kom förbi och berättade att Quicki för någon dag sedan sprungit omkring i hagen som en galning på grund av några jägare som patrullerat omkring i området. Han hade varit alldeles hysterisk, lera hade trängt in under täcket och svansen var drängt av sörja. Hon hade endå tvättat av honom lite men idag tyckte jag att svansen bestod av tjocka "lerrep" och jag stod länge och bröt sönder dem för att kunna smula sönder kapslarna av lera som satt runt tagelslingorna. Äntligen var han smutsig! Nu hade jag något att kämpa med, tillskildnad från annars då han brukar vara en mycket glänsande kuse. Men så klart kan jag aldrig avsluta mina ryktningar, inga normala människor verkar ta så lång tid på sig som jag gör. Efter vad som kändes som fem minuter var komp där och föreslog att jag skulle sadla. Så det gjorde jag.
Mias mamma kom också förbi och hälsade idag. Hon verkade jätte trevlig och var tacksam för att Quicki äntligen hade fått en ryttare. Det gladde mig. Men hon gav mig tipset att hålla i hatten. För denna hästen han krut, och minsta pip sätter fart på detta. Men, han måste ju leva upp till sitt namn. Quick Fire! De har föresten haft honom sedan han var föl, med andra ord fött upp honom själva. Så de viste väl vad det var de satte namn på. Ridturen blev kort. Marken var djupryst och hovarna gled fram. Stackars GR hade inga skor heller på sina känsliga hovar så det blev till att vända hem efter en sväng i gröna dalen. Men det var en skön liten ridtur. Quicki såg ingen anledning att sticka heller. Sedan skulle komp hem och tvätta så jag han inte ryckte nu heller och gud vad han dammade, frustrerande.
På kvällen kollade Maja, Claudia och jag på Finding Neverland, den gick på TV. Lustigt för jag har gått och tänkt på den filmen i flera dagar. Okej inte så intensivt som det kanske lät. Men den har dykit upp några gånger under flera dagar i mitt huvud. Och så kom den på TV! TVgubbarna kände nog mina vibrationer skulle jag tro.
Ja detta blev ju mest som ett dagboksinlägg.
Hälsans tao
Jag tror att mycket av harmonin rubbas på grund av vår stora längtan efter någonting. Jag tror att många människor går omkring och längtar. Det gör i alla fall jag. Jag har många gånger sagt att mina mest använda ord är "jag vill". Och detta är nog precis vad som skapar obalans, ångest, olycka, besvikelse och nedstämdhet. Jag har därför istället börjat försöka vara nöjd för var jag står idag. Och i samma sekund som man tänker tanken om hur bra det faktiskt är (även om man egentligen inte tycker det) så känner man harmonin svepa runt en. Saker ändrar sig hela tiden, man vet aldrig var man står imorgon. Var man står imorgon beror ju på de små situationerna man hamnar i där man står för tillfället. Hur ska man ta tillvara på dessa situationer om man i tankarna, viljan och hela själen är någon annan stans? Ser man dem ens? Borde man kanske ta till vara på de små situationerna och då en idé dyker upp. Ta tag i den direkt, då en möjlighet dyker upp, ta tag i den direkt. Då formas vägen direkt och du har förflyttat dig ett steg åt den rikting din vilja fört dig.
I boken så skriver Xiulan för att må bra måste man balansera känslolivet. Alla stora känslor rubbar balansen. man ska "Bevara själen i sitt inre". Hur gör man det? Så här skriver hon "För det första måste man försöka att inte vara så egoistisk. man strävar efter att leva i harmoni med naturen, efter de, etisk medvetenhet, så att man blir intuitiv, klar i sinnet, generös, vänlig, lugn och stilla. Genom att inte ständigt försöka tillfredställa sina egna begärkan man skänka själen lugn och ro. Ett sådant tillständ ger balans åt qi och blod och gör kroppenstark och frisk. Genom att stärka de kan man stärka qi och shen. Man bör alltså inte låta sina tanakr kretsa kring så ich obetydliga sakeroch inte heller sträva efter flyktiga ting som berömmelse, makt eller materiella egendomar."
För att riktigt förstå ska man nog ha inblick i hur den här bilden av hur människan ser ut och fungerar. Hur energierna rör sig och vilka energier man pratar om. Jag har inte precis klart framför mig hur det ligger till jag själv. Qi är livskraften som stömmar genom oss hela tiden. Det finns en qi som jag fröstått. Som cirkulerar genom allt. Då vi är i obalans på något sätt så hindras denna kraft att ta sig runt i vår kropp. Men hur som hälst. Hur man går till väga för att bevara sin själ inom sig på så sätt bibehålla balansen och sin hälsa och få ett långt liv. I Taishang laojun yangsheng jue skrevs "Den som vill leva länge måste först göra sig av med de sex skadliga inflytandena, sedan kan han utsträcka livet till hundra år".
(Fast för mig är det nog inte längden på livet som är det viktiga, snarare "styrkan" kvaliten på livet. Men i och för sig så krävs en god kvalite för att livets ska blå långt så det är väl samma sak?)
De sex faktorernna. Man ska:
1. Ringakta ära och berömmelse
2. Lägga band på sin lystnad efter sinnesupplevelser
3. Se ned på penningbegär
4. Inte äta för mycket
5. Inte handla förhastat
6. Tygla sin avundsjuka
Den som inte ger upp "de sex skadliga faktorerna" kommer alltid att oroa sig för någonting och då kan inte själen/hjärtat komma till ro. Detta gör i sin tur att qicirkulationen inte kan fungera på bästa sätt, vilket hämmar livskraften och förkortar livet.
Tristess
Tristess är bara ett symptom. Diagnosen lyder: för mycket arbete och för lite lek.
Rousseau
"Människan föds fri och överallt är hon i bojor."
Rousseau
Quick Fire
Varför inte börja "äta" linfröolja till frukost? Om du känner dig nere, har depression eller mensturationsproblem, astma, magsår, migrän, starr panikatacker, så kanske denna olja kan hjälpa. Den ska tydligen också vara bra mot hjärtsjukdomar, högt kolesterol, artrit, bröstcancer, inflammatoriska magsjukdomar och psoriasis. Men den smakar vidrigt! Fast vad gör det om det nu kan hjälpa en? Ska prova, tänkte jag... 1 - 3 tsk om dagen!
Idag red jag! Så underbart att få träffa en häst igen. Han var fantastisk. Så vacker, så glad så sprallig och så livrädd för kaniner, fåglar, hundar, lastbilar, buskar, dunkar, plast, konstiga grenar och så vidare. Men dock så fantastisk. Quick Fire var hans namn. Och jag har fått äran att rida honom i fortsättningen då matte är gravid. Så idag var jag glad. Och så komp på sin GR. Och så snö. Massa snö! Härligaste ridturen idag!
Och nu ikväll tittade Majs och jag på film igen. Bridget Jones dagbok, åh vad jag stör mig på den. Men jag älskar filmkvällar för mycket för att vilja avstå. Gränsen för mig går någonstans vid "dum dummare". Den går mig på nerverna. Eight below igår var jätte fin. Men så sorglig. Sen efter den låg jag med laptopen i knät och kollade på Snow Buddies till klockan 1 missinassen. Varför gör jag så? Det var en urkass barnfilm, men jag var tvungen att se klart den då jag väl börjat. Gud vad jag vill skaffa ett hund team och börja köra hundspann! Det har varit en dröm sedan jag var liten. Jag behöver bara fem hundar till, en släde, lite snö och en gnutta kunskap och så träning på det. Och så förstås att skolan försvinner åt helvete!
Skolan bara låter jag rinna iväg. Avskyr det. Borde väl avsky mig själv som inte tar tag i det. Men jag orkar inte avsky mig själv. Det gör så ont i hjärtat. Imorgon ska jag fortsätta på antibiotika rapporten. Och skicka in den innan fredag. Sen måste jag fort få tag i schemat så att jag kan bestämma träff med den här tjejen som behöver dogwalker till våren.
Igår tog jag på mig balettskorna igen. Och herre min jesus kristus frälsare och gud i himmelens skit vad min kropp har tappat! Utåtvridningen vad knappast någon utåtvridning. Och kraften att hålla kroppen i rätt position fanns knappt. Stel som en giraff var jag också. Och nu har jag träningsverk överallt. Undrar hur det blir imorgon nu efter ridning och mockning som också kändes i musklerna. Hur kan man låta sin kropp förfalla på detta viset? Hur kan man? Man har en kropp! 
Hahaha! Jag för typ ett år sedan i en fantastiskt grasiös balettpose! Inte sant?
Klimatkväll
Men snälla goda oss. Inse för vår skull att vi har en möjlighet att förändra. Nu, nu, nu! Åh! Jag förstår inte hur mycket känslor jag har när det gäller detta. Jag känner gråten, paniken, glöden, hoppet och hopplösheten, alla känslor som brottas så fort jag hör ordet klimat. Runt omkring mig ser jag människor som inte ens verkar ha insett att vi har ett problem och än mindre att det är värt att engagera sig, eller ens förändra sitt levnadssätt. De känner verken hopp eller hopplöshet, de ägnar det inte ens en tanke. Så ser jag också en massa människor som kämpar.
Jag själv den senaste tiden har inte orkat. Bara stött bort tanken. Känt en kviv i hjärtat varje gång jag fått en skymt av något som påminner mig om "kampen". Jävla klen, fis. Men så är det. Jag har inte velat se eller läsa eller ens komma i närheten av några nyheter. Har inte ens velat se dokumentärer om klimatet. Det fyller mig bara med hat, emot samhället. Samhället som förstör människors liv så att de förlorar sitt hopp. Jag har inte läst böcker, skrivit texter, inte försökt övertala folk om att börja tro på att vi måste och kan förändra. Ja, vad tusan har jag gjort den senaste tiden?
Nej, trött är jag. Alla borde sova vid den här tiden. Att sova några timmar innan midnatt är ett sätt att "rädda" planeten. Jag bara vet det. Så det så!
God natt
Eight Below
Massageolja
För att minnas några ingredienser så skriver jag dem här. Det är ingredienserna i en massageolja jag såg.
Mandelolja, Sesamolja, naturlig vitamin E och eteriska oljor av Rosmarin, Citrongräs, Tallbarr, Lavendel.
Det borde man väl kunna blanda ihop själv?
"Rosmarin och Citrongräs stimulerar cirkulationen, ger kraft och energi.
Tallbarr och Lavendel är avslappnande och lindrar träningsvärk.
Oljan vårdar din hud och absorberas lätt."
Den sjunde
Idag var jag och Abbey på ribban. Hon lekte med alla vovvar, och stod och njöt av synen. Vi gick lite på stranden också. På vägen hem höll mitt huvud på att spricka av smärta. Det är min dumma visdomstand som förmodligen dragit på mig en infektion i käke/hals. Aj! Men imorgon ska jag till tandis.
Skrev precis ett långt inlägg och raderade allt utom första meningen som står kvar här längst upp. Jag ska försöka att inte gräva för mycket när jag skriver. Konsten är att hålla sig på ytan. Det finns för mycket känslor där nere och de sabbar mina inlägg.
Hejdå!
