Mykorrhiza
Jag måste skriva ett inlägg om Mykorrhiza, den alternativa, praktiska ungdomsrörelsen, gräsrotsrörelsen som arbetar med att sprida hopp och medvetenhet samt öka livskvaliten för alla i samhället. Jag hade den fantastiska turen (nästan så att man tror det var ödet) att vistas på Holma just under den tid som några i det dåvarande gänget bestämde sig och satte igång med att bilda nätverket. Vi (jag och Karin) fick äran att vara med på begynnelseträffarna där grunden till det som nu kommit att bli föreningen mykorrhiza och lyssna på allt underbart som sades. Då var jag fortfarande så fashinerad och överväldigad av att äntligen komma i kontakt med människor som uttrykte de tankar och drömmar som sprängde i mitt huvud att jag brann inombords av varje mening de sa. Nu, efter över 7 veckor totalt på Holma har det sjunkit in i mig att jag faktiskt inte är ensam. Men lyckan spirar fortfarande inom när jag är tillsammans med dessa människor. Jag brukar lida av att inte uttrycka det jag har i tankarna (jag har otroligt svårt att höras i folksamlingar), särskilt när det är samtalsämnen jag verkligen brinner för. Men jag tror nästan jag så smått börjar kunna slappna av och finna mig i att bara lyssna. Och tänker att kanske det är så som spärren släpper? Jaja, hur som hälst så är detta en rörelse som vill och gör det jag drömde om och längtade efter, på riktigt och jag är så otroligt glad att jag hamnade mitt uppe i allt detta!
För några dagar sedan hade kärngruppen i föreningen (som är uppdelad i en massa olika arbetsgrupper) ett möta där de skrev ner visionen, målen och så vidare och skrickade ut det till övriga deltarna. Jag tänkte klistra in det här för att visa vad vi står för.
Om Mykorrhiza
13-15 Mars hade vi ett seminarie på Holma som var fantastiskt! ca 30 pers dök upp och med hjälp av kommunikationsexperterna Paul och Rebekkas professionella ledning bildade vi grunden till nätverket Mykorrhiza.
Vi valde att dela in nätverket i intressecirklar - fristående, självstyrande arbetsgrupper. Detta gör det möjligt för alla att arbeta med de projekt som man brinner för och att nätverkets struktur fungerar utan onödig hierarki.
För närvarande finns dessa intressecirklar, men fler kommer säkert att bildas:
Kärngruppen - med syfte att organisera, koordinera och stötta övriga grupper samt att upprätthålla vision och värdegrund för nätverket
Odlingsgruppen - kommer att rikta in sig på konkreta odlingsprojekt
Folk-köksgruppen - planerar odlingarna inför folk-kök på klimatdemonstrationerna i december
Kommunikation/utbildningsgruppen - har fixat en google-grupp, planerar hemsida och funderar på utbildningsprojekt
Aktivitets/Aktionsgruppen - planerar politiska och praktiska aktioner
Bakgrund, vision, metod, värdegrund och verktyg för nätverket Mykorrhiza
BAKGRUND:
Vi är en grupp unga som anser att det behövs en rörelse i sverige som med praktiska metoder verkar för förändring genom lokal försörjning. Vi ville starta rörelsen för att med fokus på lokal matproduktion kunna arbeta med frågor som miljö, hälsa och global solidaritet.
VISION FÖR NÄTVERKET MYKORRIHZA:
Att i samarbete med naturen och varandra skapa livskvalité och hållbarhet för alla.
METOD:
Öka medvetenheten kring hur vår livsstil påverkar vår hälsa, miljön och människor i andra delar av världen
Främja matsuveränitet och globalt resursansvar genom lokal matproduktion, distribution och konsumtion
Med en ny generation odlare skapa ett mer hållbart samhälle
Skapa förutsättningar för autonom behovsbaserad och småskalig produktion på landsbygden och i staden
Främja alternativa projekt och livsstilar, så som självhushållning, kollektiv och kooperativ
Aktivt stödja engagemang från alla, oavsett om man lever i stadskultur eller på landet
Verka som en plattform för kunskapsutbyte mellan generationer och kulturer
Skapa ekologisk balans framför ekonomisk tillväxt
Uppmuntra lösningsfokuserade, konstruktiva arbetsmetoder
VÄRDEGRUND:
Syn på människan som en del av naturen
Ansvarstagande samarbete med ekosystemen
Samarbete framför konkurrens
Jämställdhet oavsett etnicitet, religion, kön, nationalitet, sexuell läggning eller social status
Icke-våld
Lösningsfokuserat arbete.
Öppen och ärlig kommunikation
Solidaritet
Kärlek
Transparens
VERKTYG:
Beslutsfattande: Demokrati som bygger på konsensus
Kommunikation: Non violent communication (Förklaras sist i dokumentet)
Vid behov i aktioner utfört av nätverket: Civil olydnad(längre förklaring sist i dokumentet).
STRUKTUR:
Ideell förening
Söker aktivt samarbete med organisationer som jobbar för liknande frågor
Jag måste också tillägga att ett liknande nätverk nyligen bildats i Europa. De tog namnet reclaim the fields läs mer på hemsidan. 
Bilder från campen som hölls på holma i samband med ESF i Malmö i höstas, hämtade från Reclaim the fields hemsida. Mykorrhiza har också en tillfällig hemsida som du kan komma till genom att klicka, inte här men här!
Betongrosen
Ta gärna med fröer, vatten, några vänner och nåt att gräva och peta med (typ spade, grävkäpp, stor sked:)
Samling kl 14 vid betongrosen i folkets park. Alla välkomna!
Sprid detta, det är nu det händer! "
Jag kommer allafall att vara där! Hoppas vi ses!
Skrivsvårigeheter
Woillá!
Jag fick låna Majas nya fina Nikon D60 så det blev en del foton. Här ser man mitt minnesmärke i fingertoppen också - kanon!
Vilket chamtroll va?
Dagens kurs
Snart måste vi börja fixa där borta i Almvik. Så fort som möjligt. Jag har en hel lista på grejor som ska göras. kan skriva ner det jag minns i huvudet här nedanför:
Fixa ett staket (som inte ligger ner som det gör i dagsläget) och även måla det i en snygg växtgrön färg
Göra en liten skylt och sätta på grinden som vi också måste göra
Skaffa brödlådor eller liknande att använda som kompost, även skaffa kompostmask (inte ett måste dock)
Riva ner den där stora platsklädda "växthusliknande drivbänken"
Fläta spaljeér av pil eller dyl.
Märka ut "nyckelhålslandet"*
Märka ut rabatterna längs med staketen
Så en massa gräs, klöver och andra ängsväxande växter på vår lilla mini äng
Plantera det stackars äppelträdet som står i en påse (idag fick vi allfall tips om hur vi ska gå till väga)
Skaffa ett rejält skåp och gärna måla i den gröna staketfärgen
Plocka stenar att bygga kryddkullen av men också att lägga som gångar mellan bäddarna i "nyckelhålslandet"
Skaffa en massa hinkar att placera ut som regnvattensbehållare
Beställa fröer och så dem vi redan har
Skaffa jord och förbätta den lera vi har
Och sist (tills jag kommer på mer) men inte minst - lära mig hur!
Det ska bli en häftig vår med mycket na erfarenheter jag aldrig tidigare erfarit. Jag känner hur jag blir mer och mer grön inombords av alla dessa växter som växer i mitt huvud som ideér, planer och drömmar. Det är underbart! Alla borde börja odla på någon liten plätt. Om ens bara på sin balkong.
Kramar Mathilde
Alternativ medicin
Jag kommer också att kunna experimentera i en egen örtagård nu när jag har odlingslotten. Där kommer jag kunna odla egna läkeväxter att leka med.
Men allting ser hoppfullt ut nu. Min mentor och jag har kommit överrens om att ändra en aning på mitt schema så att jag kan hinna i fatt med mig själv och börja läka. För det är det som krävs - tid. På måndagar och tisdagar kommer jag att ha hela förmiddagen på mig att starta min hemmagjorda behandling som består av bland annat promenader, yoga, meditation, stretchig, fieldenkrais övningar, massagestunder med hunden, målande, pysslande på odlingslotten och div. avslapningsövningar. Det känns otroligt bra att få möjlighet att kunna planera sin tid så att den anpassas till sin egen individ. Solen skiner och hela livet får plötsligt mening!
Nu ska jag börja läsa om Reichansk terapi och biodynamisk terapi vilket låter jätte spännande! Jag kommer med all säkerhet att skriva om det här när jag vet mer. Kanske du har liknande problem som jag med att inte få kropp och själ att samspela? Kanske du kan få tips och råd här? Hoppas det...
Soliga kramar Mathilde
Skönheten & odjuret
På vår fantasi
Sagan ger oss svar
Varje väsen har
Skönhet inuti
Minus en dag
Jag vill inte tänka på att jag missar en hel dag på Holma. Men jag har bestämt mig för att stanna hemma idag. Det är löjligt men orsaken är (till största del) på grund av att jag har ont i fötterna, bland annat. Men fötterna är fulla av blåsor sedan gårdagens promenad med vandringsovänliga läderboots. Skit skor! Det är rätt ironiskt också men jag har efter två veckor i ständig rörelse börjat få ont på helt andra ställen än vanligt. Från att ha suttit stilla hela dagarna och ha ont av det, till att nu röra mig hela dagarna och ha ont av det. Det låter så patetiskt och fånigt när jag kommer hem om dagarna och har ont i knäna och konstiga leder under fötterna. Nu när jag äntligen får röra mig!
Nu är det faktiskt mitt fel, jag måste inte överanstränga mig. Men det är svårt att låta bli när allting är så roligt och man vill göra så mycket. När jag tänker över en dag så låter det inte osm om det är så ansträngande. Men det blir nig faktiskt rätt mycket, särskilt för en konstig kropp som min som är i behov av så mycket rörelse men samtidigt inte tål det. Vi är ute i stort sett hela dagarna, vilket märks i ansiktet där en massa fräknar börjat titta fram. Och i stallet finns det en massa anledningar till att överanstränga sig. Hela gödselstacken ska flyttas systematiskt för hand (enligt mig och Karin då vi inte vill att maskiner ska göra det fult och rörigt) bara promenaderna fram och tillbaka över sumpmarken i hagen snubblandes på enorma tuvor av sumpgräs är kanske en kraftansträngning när jag tänker efter. Men samtidigt ett njutningstillfälle, att behöva ta i och balansera på samma gång. Alla ögonblick av fysisk ansträngning är lika med njutning. Och jag känner fortfarande smärtn i bäckenleden då jag sitter ner på tåget fram och tillbaka. Jag gruvar mig för att komma tillbaka till skolan.
Nej nu pallar jag inte klaga mer. I kväll är det alla fall kurs igen. För andra gången, och dit måste jag alla fall för det är vi som har nycklarna och ska öppna för alla inklusive kursledaren Tora. Hehe! Men det ska bli kul. Bara vi inte upptäcker att vi övervattnat och dödat fröerna eller något liknande när vi var där i fredags kväll. 
Ett evigt svikande
Besvikelsen är inte bara hos den andre utan är värst hos den förste, som slutar tro på sig själv. Kommer problemet på tal rasar vreden ut som ett vulkanutbrott. Frustrationen som pyrt upp till ett moln av vrede. Så den andre håller tyst och låter tillfällena förspillas. Men det är inte lönt att dra upp. Förändringen måste komma ifrån den som inte sammarbetar med sig själv. Som inte bestämt sig, inte inser, att man faktiskt bestämmer själv.
En vän blir en förhoppning...
Blowing in the wind and lay lady lay
Bob Dylan
Denna man fashinerar mig på många sätt. Jag vet egentligen ingenting om honom och jag undrar om någon egentligen gör det. Han är speciell om inte annat märker man det i hans låttexter. Jag har inte läst många av hans texter med några visa meningar har jag snappat upp genom åren av Bob-cd´s spelandes i huset. Likaså på fredag kvällen när man sitter i köket då pappa lagar mat och han stolt läser upp citat ur Bobtexter, den ena djupare än den andra.
Låten som kalls Blowing in the wind är fantastiskt fin, eller vad man ska kalla den.
Blowin' In The Wind
How many roads must a man walk down
Before you call him a man?
Yes, 'n' how many seas must a white dove sail
Before she sleeps in the sand?
Yes, 'n' how many times must the cannon balls fly
Before they're forever banned?
The answer, my friend, is blowin' in the wind,
The answer is blowin' in the wind.
How many years can a mountain exist
Before it's washed to the sea?
Yes, 'n' how many years can some people exist
Before they're allowed to be free?
Yes, 'n' how many times can a man turn his head,
Pretending he just doesn't see?
The answer, my friend, is blowin' in the wind,
The answer is blowin' in the wind.
How many times must a man look up
Before he can see the sky?
Yes, 'n' how many ears must one man have
Before he can hear people cry?
Yes, 'n' how many deaths will it take till he knows
That too many people have died?
The answer, my friend, is blowin' in the wind,
The answer is blowin' in the wind.
Och den här är så vemodigt vacker också;
Knockin' On Heaven's Door
Mama, take this badge off of me
I can't use it anymore.
It's gettin' dark, too dark for me to see
I feel like I'm knockin' on heaven's door.
Knock, knock, knockin' on heaven's door...
Mama, put my guns in the ground
I can't shoot them anymore.
That long black cloud is comin' down
I feel like I'm knockin' on heaven's door.
Knock, knock, knockin' on heaven's door...
När kemin blir fel
Men jag är seriöst trött på att vara inlåst i stan! Jag vill gå, gå och gå. Men man kommer ingenstans när man går här. När man är i närheten av att närma sig utkanten av stan har man så ont i fötterna att man ser svart. jag sitter här nu med blåsor över hela fötterna. Och jag gick bara något varv runt Fosie,till Almvik och tillbaka. Det hade kanske underlättat lite om jag haft lokalsinne nog att ta mig fram till jag tänkt. Jag tycker allting ser lika dant ut när man kommer till de där hemska områdena. Heleneholm, djupadal, hermodsdal, lindängen, söderkulla och allt vad det heter. Höga fyrkantshus med inglasade eller icke inglasade balkonger, utsatta mellan fint klippta gräsmattor med fyrkantiga kullar och en och annan hundrastgård kantade med samma gamla buskar som vanligt. Cykelbanor, gråa trottoarer, falafelvagnar, pizzerior, lekplatser, hundbajstunnor, soptunnor, bänkar, lyktstolpar och en miljard kaniner. Allting ser så halvhjärtat ut, om ens det. Som att man bara satt ut allting för att det ska sättas ut. Ingenting är gjort med omsårg, det är bara måsten, alltihop. För att spara grässtrån på de nedbajsade, söndertrampade och av kaniner nedtuggade gräsmattorna har man bankat upp något litet staket. För att det ska vara så har man placerat ut en bänk här och där och för att stadskontoret eller vad det nu är har sagt att det ska finnas så och så många soptunnor så kan han tryckt ner dem med jämna mellanrum längs de miltals långa gatorna, som alltid är lika gråa överrallt.
Ibland lyckats jag tycka om stan. Det käns hemma på något sätt och har väcker minnen inom mig som gjör mig varm i hjärtat. Samtidigt hart jag alltid längtat ut. Men det är den här känslan om att allting bara är halvklart och ofärdigt väntandes som gör mig så tom och "ohel". Alla platser är för stora och proportionerna är fel, sträckorna för långa, avstånden för många för att man ska kunna trivas och komma till ro innombords. När jag sitter på tåget är detta så uppenbart och ens känsla förändras på ett ögonblick bokstavligt talat. Man sitter och blickar över vacker natur, riktig natur, med kuperade beteshagar, skogar, stenar och gärdesgårdar och allting i härliga toner. Allting matchar, allting stämmer med vartannat och synen gör en på något sätt fulländad. Man känner sig lätt och glad och som att vad som hälst kan komma och försöka irritera en men bara misslyckas gång på gång, för ingenting kan förstöra ens positiva instälning. Skulle man slagit i tån i något hårt nu skulle man knappt märka det eller fnissat åt sin egen klumpighet. Så kör tåget igenom en liten nedklottrad tunnel och in i ett bostådsområde. Husen står uppställda på rader, i trädgårdarna ser man en massa påbörjade projekt, allting halvklart och halvhjärtat. Orklöst har man placerat ut lite buskar och annat i ett försök att öka trivselhetsgraden eller vilket ändamål man nu velat åstadkomma. Tåget stannar och människor kliver på. När de går förbi i mittgången slår parfymstanken en i ansiktet. Var tredje människa har valt samma parfym denna dag. De bär masker av smink och rentvättade kläder av senaste modet. Kvinnan mitt emot tar upp mobilen och ringer och skäller ut sin pojkvän för att hon inte fått tag på honom på flera timmar. Tjejen till vänster ringer och skriker på sin mamma för att hon inte hör vad hon säger. Skulle hon slagit i tån i något hårt nu skulle hon nog förbannat ha svurit och kanske sparkat till det en gång till av ren frustration.
Jag tror verkligen på att alla bitar inom en läggs tillrätta när omgivningen är den rätta. Har omgivningen fel atmosfär och så vidare sliter det isär våra bitar. Så här upplever allfall jag det. Någonting inom en har hamnat i obalans när tillvaron utanför inte erbjuder rätt kemi för någonting inom en.
Latmasken
Jag citerar det råd som Bo gav mig och Maja igår kväll, "lägg ett salladsblad i trosan så kanske latmasken kryper ut".
Och det är nästan bud på att göra det, för denna dagen har varit extremt lat. Jag har i stort sett bara suttit framför datorn och gjort nada. Bara meningslösheter.
Jag är sugen på att köpa kläder, det var längesen och nu är det snart vår. Jag var inne på gina tricots hemsida bara för att kolla vilka kläder det finns nu för tiden men fick jenast dåligt samvete. Det är hysteriskt hur mycket kläder som produceras. Och hur mycket kläder som köps av uttråkade människor utan verklighetsperspektiv. Det är tragiskt.
Följande text är hemtad från myrornas hemsida:
"Varför ska vi spara på resurser?
Att köpa återanvänt ger en besparing av våra resurser, resurser som vatten, energi och metaller. Dessutom undviker vi spridning av kemikalier till vår miljö. Exempelvis förbrukar tillverkning av en ny T-shirt 350 liter vatten och 2,5 dl kemikalier.
Myrornas insamling av 40 miljoner gåvor ger årligen stora besparingar som beskrivs nedan:
-
- Myrornas insamling av 9 000 ton textil motsvarar en besparing av 9 000 ton bekämpningsmedel och 9 000 ton kemikalier (1 kg bekämpningsmedel krävs för att odla 1 kg bomull och 1 kg kemikalier krävs för att bereda ett kilo textil från fibrer).
Det kan jämföras med dryga 1 696 ton (2006) försålda mängd växtskyddsmedel, vilket är samlingsnamnet för de bekämpningsmedel som sålts till det svenska jordbruket under ett år. - Myrornas insamling av 9 000 ton textil ger en årlig vattenbesparing på 93,15 miljarder liter vatten.
Det är jämförbart med tre dagars vattenkonsumtion för de 1,3 miljarder människor på jorden som varje dag lever utan tillgång till rent vatten. Det är stora volymer vatten med tanke på att Myrornas insamling av textil enbart motsvarar 2,9 % av Sveriges årliga import av textil. - Myrornas insamling av ca 40 miljoner artiklar sparar samhället en energikonsumtion som motsvarar mer än Sveriges totala vindkraftsproduktion per år. "
- Myrornas insamling av 9 000 ton textil motsvarar en besparing av 9 000 ton bekämpningsmedel och 9 000 ton kemikalier (1 kg bekämpningsmedel krävs för att odla 1 kg bomull och 1 kg kemikalier krävs för att bereda ett kilo textil från fibrer).
Ritat
Vår
Den senaste veckan ink. förra helgen har det varit så fullt upp varje dag att jag knappt hunnit starta datorn. Har inte ens hunnit tänka på att starta datorn. Inte mer än att jag tänkt att ja borde kolla mailen. Jag hade inte ens märkt att Verles gammelskog är uppköpt(!!!!!) om det inte vore för karin Mormor eller vad det var som sagt det till karin vid något tillfälle! SNACKA OM LYCKA!
Nu är jag så trött att mina ögon nästan slocknar. Men det är vår! Jag är glad och kan nästan övertala mig själv om att acceptera lyckan som puttrar långt där inne. Jag är på Holma varje dag och möter naturen som precis som alltid så hjärtligt omfamnar en med sin oändliga magi. Man riktigt känner hur ens själ helas för varje liten stund och läker mer och mer med allt vad den har att erbjuda våra sinnen. Man kan märka så tydligt hur mycket bara det vi ser och har runt omkring oss påverkar oss sakta med säkert. Man märker det så tydligt när man åker tåg. Äsch jag får skriva om det i ett annat inlägg, nu har jag ingen ork. Jag som tänkte svara på ett mail nu men det får bli imorgon.
Veckan har varit hektisk, men på ett underbart sätt. Eftersom varje sak jag häktat med har varit meningfullt och berikat mitt liv. Det började förra fredagen då jag efter en vecka fullrpoppad med inlämningsuppgifter och prov, direkt ifårn Svalöv åkte till Holma gård för att träffa alla underbaringar som samlats där för att hålla möte om nätvärket som nu ska bli förening. (Får även skriva mer om detta i ett annat inlägg - finns så mycket att skriva).
Mötet höll i sig enda till Söndag då vi åkte hem på kvällen för att sedan åka till baka till Holma nästa morogn för en nu APU period. Jag hade tänkt skriva ner alla helgens händelser och känslor som de väckte men han inte. Kom hem sent och la mig näsan direkt efter en matbit. När jag kom hem på Måndagen var det direkt iväg på kurs. Det var Olle som på mötet tipsade om en kurs som skulle hållas i Malmö som handlade om odling i stadsmiljö vilket jag var väldigt sugen på att lära mig mer om. Det var en så kallad studiesirkel på ABF som hölls av Tora Råberg. Dit ska vi ett antal veckor till, även någon gång emellan åt då vi turas om och vattna våra frön vi sått i de små växthusen de hade på sin lilla innergård. (Nej, jag får berätta mer om kursen också någon annan dag).
På tisdagen var det en man som kom till Holma och undervisade studenterna ink. Karin och mig i hur man beskär fruktträd. Han hade med sig ett äppelträd att visa på och det trädet kom sedan att bli vårat. Mitt och Karins. Vi har nämnligen blivit med odlingslott.
Idag var vi där, på lotten och kollade in hur det såg ut. (berättar mer om den någon annan gång). De andra händelserna i veckan får också vänta med att bli nedskrivna till den dagen då det råkar ske.
Nä nu är jag för trött. Har suttit uppe och kollat på hemmafilm med Pappa, Pia och Maja i timmar nu. Och ätit mängder med frukt, nötter, dadlar och torkade bananer. Ja, Pia och Bo är här i helgen för att stå på marknadsbörsen och sälja skrot till vår Italienresa näsata sommar (LÄNGTAR).
Imorgon bitti ska jag försöka sova länge! Jag är skyldig mig kropp det. Men sen är jag även skyldig min hund en långpromenad och en rejäl kelstund. Idag blev det bara en lång springtur brevid cyklen till Almviks koloniområde. Inget som en hund blir utmattad av, för det krävs det rejäla hjärngympapass!
Men hur kallt det än må vara så ÄR våren på väg. För om några veckor fyller jag år igen. Alldeles för snart... 18 tycker jag är lagom. Skulle kunna fortsätta med det ett tag till. 
Systerskap
Min älskade syster
du har ett särskild rum i mitt hjärta
där finns också minnena av varenda sommar vi tillbringat tillsammans
i vårt gemensamma paradis Vissevåg
våra lekar, våra påhitt och äventyr
från detta rum lyser alltid försterna
Systerkärlek Maja & Mathilde
Eftersnack om Verle
Holmaträff
Jag hoppas också att vi kan smita i väg vid något tillfälle och hälsa på våra fyrfota vänner i hagen. Undrar om Pontus är kvar, Olle sa att han skulle säljas. Aj, det svider i hjärtat av att tänka på att hans kulle vara borta. Den store klumpedunsen. Flora, Martin och Lilleman är i alla fall där vad jag vet och bara tanken på att klappa deras silkesmular gör mig lycklig.
Ush vad många skoluppgifter som ska vara inne imorgon, nu innan APUn börjar på måndag. Jag kommer att få sitta uppe hela natten. Och så sitter jag och skriver blogginlägg istället, typiskt. Men jag låter min inre vilja styra allt för ofta över mina tusentals "måsten". Det ska bli spännande att se vilka nya människor som har haft turen att börja Holmakursen denna terminen. Kanske är någon sedan i höstas kvar, har ingen aning. Imorgon får vi veta!
Ekonomins onda cirkel
I det elektroniska skräpets spår
Följ med greenpeace på en en resa i det elektroniska skräpets spår, klicka här.
Jag är en hemsk människa
Jag har aldrig någonsin sedan Angus kom in i vårt liv känt honom så avslappnad i mitt knä. Efter att sprutan med medlet sprutats in i min älskade hund kände jag hur hans kropp blev mer och mer avlappnad och till slut alldeles lealös. Det var det obehagligaste jag varit med om på väldigt länge. Hans kropp bara försvann emot hans egen vilja. Medan pappa torkade upp blodet som rann ner på golvet från hans tass satt jag och klappade min hund som nu var i drömmarnas värld. Veterinären hade gått för att komma tillbaka efter tio minuter då medlet skulle ha verkat klart. Efter sisådär tjugo minuter var hon tillbaka och jag la upp Angus på undersökningsbordet. Min älskade hund, han såg så hjälplös ut.
Hon sa någonting om att det blödde väldigt mycket. Jo, det höll jag med om. Innan vi kom till djursjukhuset hade det blödit så mycket att jag inte kunde se någonting. Jag hade gissat på att skinnet mellan trampdynorna struckit upp. Det sitter ju väldigt mycket blodkärl där. Men så mycket blod...? Nej, det visade sig vara ännu värre en jag ens kunnat föreställa mig.
Hela klon har slitits ut. Den var borta. Och av pulpan vad det inget kvar. Det var snarare en grop in i tån då klon hade brutits av en bit in. Och nu låg min älskade Angus där alldeles blodig medan veterinären rakade bort pälsen från den lilla tassen. En liten vit plopp stack ut ur hålet där klon skulle ha suttit. Veterinären förklarade att klon skulle börja växa ut om ett par veckor, det kunde ta någora månader innan den var utvuxen. Men det som kunde skapa komplikationer var om det sitter kvar lite klo bitar som hindrar den nya klbildningen. Så vad de kan göra är ett dra ut resterna.
Plötsligt kände jag hur blodet försvann ur huvudet på mig. Jag blev aldeles iskall i hela kroppen och började kallsvättas. Veterinärens röst blev obegriplig då hon fortsatte pata med pappa. Ingen märkte något. Måtte det gå över. Jag får inte svimma. Inte här! Tänkt på någontinga annat, intalade jag mig själv. "Chips" dök det upp i mitt huvud. Snälla någon, kunde jag inte komma på något bättre. Chips!? Var fick jag det ifrån? Det här funkade hur som hälst inte. Jag var ett ögonblick ifrån att svimma och börde mig ner med huvudet mellan benen. Varför hjälpte den inte!? Kroppen började skaka och svettas mer och mer och nu kände jag hur illamåendet även satte igång. Veterinären skulle ta med Angus in på "operation" och pappa och jag skulle tydligen gå och låna telefon. Jag fick fram någonting om att det kändes som att jag skulle svimma. Veterinären bad mig sätta mig ner och det gjorde jag gärna. Gud vad dum jag kände mig! Här ligger min hund och blöder och så står jag och svimmar. Vad är jag för människa? Jag har aldrig reagerat så här innan.
Min kropp vägrade att återhämta sig och ett tag var jag så nära på att kräkas att jag desperat försökte komma på - VAR!? Men sedan la det sig, sakta men säkert. Angus var borta. Pappa satt och väntade på mig och jag satt och väntade på min kropp. Til lslut kunde äntligen resa mig upp och gå in på toaletten. Pappa gick och ringde hem, ingen svarade. Konstgit. Sen gick vi och satte oss i väntrummet där vi tillbringat ett par timmar tidigare, innan vi blivit insläppta.
Bilderna spelades nu upp i mitt huvud. Och jag hör det där hemska ljudet, av någonting som knäpper till. Vi var på väg hem och var inte så jätte många kvarter hemmifrån när en lös hund kommer emot oss på trottoaren. Sådär tjugo meter ifrån svänger jag in på tvärgatan. Angus har redan sett hunden och han börjar hysterist göra utfall i luften. Jag ställer in kroppen på att ignorera den andra hunden och drar Angus bestämt över på min andra sida, men han kommer emellan mina fötter och jag snubblar till. Om det hade varit en tjock pinne hade den knäckts mellan kraften av mina ben men det var ingen pinne, det var angus ben. Och det var här den knäppte till.
Angus reagerade över huvud taget inte, han var i full gång med att varna den stora lösa hunden. Jag gick vidare på gatan fullproppad med ilska, över min egen klumpighet. Jag tål inte att känna mig klumpig och nu har min klantighet gått ut över min tackars hund! Jag kokade av vrede och ville bort från denna världen. Bilar kom över allt ifrån och. Jag studerade Angus noga för att se om han haltade eller rörde sig annporlunda. Han trippade stolt fram så där som han alltid brukar göra. Men jag kunde inte släppa det där ljudet. JAg stannade och kände igenom hans ben men jag kände ingeting.
Hemma i trappan bad jag honom som vanligt att stanna så att jag kunde ta av honom selen och duktig som han är stod han blickstilla och lät mig knäppa loss selen. Då såg jag det. Under hans vänstra baktass var golvet täckt av blod. Angus skuttade glatt vidare upp för trappan och lämnade tjocka blodspår efter sig. Innan det att han stannade för att låta mig knäppa loss selen ifrån honom så hade han inte lämnat en gnutta spår efter sig. Nu vällde det ut. Jag bar upp min hund för trapporna och in genom dörren. Där ropade jag till mamma, "Angus blöder" och hon tillsammans försökte vi skölja av tassen i badrummet för att kunna se vad som stod på där under. Men blodet bara forsade ut och stänkte upp på väggarna när Angus sprattlade (okej, det var några stänk här och där, men jag är människa jag måste få överdriva ibland) så det var viktigare att få stopp på blodet. Jag hämtade Angus lilla väska med första hjälpen och lindade om tassen. Sen satt jag med honom i fåtöljen med tassen i vädret. Efter bara en liten stund kom Maja och pappa hem och jag sa att jag inte viste om det skulle kunna läka av sig själv där nere under tassen. Om det var "simhuden" mellan dynorna så kunde allfall jag inte föreställa mig hur det skulle läka ihop, om det nu spryckit så myclet som blodet varnade om. Pappa föreslog att åka till djursjukhuset. Och det visade sig vara tur att vi gjorde så.
Plötsligt när vi satt där i väntrummet kom en hängig liten hund med en stor tratt runt huvudet och ett blått bandage om benet framvinglandes till oss. Han var alldeles yrvaken och verkade lite förvirrad. Samtidigt såg man samma nyfikenhet och glädje någonstans innanför trattar och bandage som alltid. Veterinären förklarade att de tagit ut klo resterna och att de varit tvungna att bränna runt om öppningen för att de blödde så mycket. Det fanns en liten rest kvar som skule kunna vara pulpbenet. Jag kan inte förstå hur Angus lyckats stänga av smärtan så totalt och gå som om ingenting hänt hela vägen hem. Han såg så förbryllad ut när vi reste oss upp för att gå. Han undrade vad det var för förfärlig sak vi satt fast runt hans huvud, och varför? Han krockade med väggar och dörrkarmar så jag fick bära ut honom till kassan. Där fick vi betala 2.900 kronor innnan vi äntligen kunde åka hem.
De här bilderna och ljudet som jag nu förstår var klon som knäckts av har jag svårt att släppa. Och min dumma, dumma känsla av att snabbt få över Angus på andra sidan. Jag hatar mig själv för detta! Jag kunde ha tagit det lugnt och inte vara så j*vla klumpig. Vad tror jag att jag är?
Nu ligger Angus i mamma och pappas säng med en stor klump till ben och det ska han drass med i två dygn. Han ska få smärtstillande (vad nu det ska vara bra för? =P) och så har dom pregat på oss antibiotika också, till min stora förtvivlan. Men det kanske bara är en överdrift då min lärare i djursjukvård pratat så mycket om hur dåligt det är att veterinärerna idag skrivet ut så mycket antibiotika på löpande band. Och då särskillt i förebyggande syfte, precis som vi detta fall. Men, men... Det finns trotts allt stor risk att det blir inflammerat så smutsig som hand tass var och så många timmar han satt innan vi fick den tvättad. Nu sover han allafall och det längtar jag också efter att få göra.
Bildterapi
Jag ligger mest och läser. Kollar runt på olika behandlingsfomer som skulle kunna vara lämpliga för min bäckenled och övriga smärtor. Har läst om kiropraktik, akupuktur och zonterapi. Nu hamnade jag någonstans där det stod om bilterapi. Det lät intressant så jag sökte vidare på det och har nu läst lite. Det hade varit något jag skulle vilja lära mig. Och psykologi över huvud taget. Men det här med hur vi tänker i bilder, hur vår tanke är uppbyggd. Vad en tanke är för något. Sånt är intressant!
"Att måla bilder tillsammans med en bildterapeut individuellt eller i grupp kan vara ett sätt att lära känna sig själv och sina känslor, att identifiera sina resurser och hinder för självförverkligande."
Hämtad (samt citatet ovan) från Svenska riksförbundet för bildterapeuter
Återvända till Holma
Nu har det blivit så att jag och Karin ska ha ännu en period praktik på Holma gård där vi var fem veckor under förra APU:n. Jag är så otroligt glad över att få träffa hästarna igen som vi tillbingade i stort ett hela dagarna med under stora delar av vår praktik. Och det går inte en dag utan att jag tänker på människorna jag fick äran att träffa, och lära känna där. Så många underbara människor på en och samma plats. Men så mycket engagemang, de spred så mycket hopp!
Nästa helg är det möte där, vi har visserligen inte anmät oss än så jag hoppas det finns ett par platser kvar. Men annars kommer vi att vara där både fradan, lördagen och söndagen och höra på planerna som smids innan APU:n börjar på Måndagen efter det.
Så här lyder inbjudan:
Alternativ praktisk ungdomsrörelse inbjuder dig till den andra och kanske livsavgörande träffen!
Vi bjuder in dig som är ung och intresserad av självhushållning, ekobyar, kollektiv, stadsodling och lokal ekologisk mat. Vi vill genom konkreta och praktiska initiativ dra igång en rörelse som hjälper oss att komma igång och samtidigt ökar medvetenheten hos andra. Det börjar med oss, sen händer det på gårdarna på landet och i olika odlingsprojekt inne i stan. Det händer redan i Europa i rörelsen Reclaim the fields och det kommer hända i Köpenhamn på klimattoppmötet.
Vi har lyxat till det genom bjuda in Rebekka Olivegren och Paul Terell som är mycket erfarna när det gäller ekobyar och andra former av kollektiva verksamheter och skriver nu på boken "Creating sustainable communities". Vi har äran att erbjuda en workshop som kan ge oss verktyg för vårt nätverk och inspiration från andra kollektiva projekt:
SKAPA HÅLLBARA GRUPPER
Är en deltagande workshop i de grunder som behövs för att skapa ekobyar, kollektiv och nätverk som fungerar i längden.
Vad finns det för olika modeller för beslutsfattande, kommunikation och konfliktlösning? Vad behövs det för verktyg för att en kollektiv verksamhet ska fungera? Varför är det viktigt med gemensam värdegrund och vision?
Helgen börjar 17.00 med middag tillsammans. Efter middag och introduktion drar workshopen igång.
Lördagen är avsatt för Rebekka och Paul med avbrott för lunch, middag och fika.
Hela söndagen är för oss och nätverket. Prata idéer, komma igång med projekt vi vill göra, forma, besluta och peppa.
Jag och karin sitter i stallet och pratar då Pontus plötsligt tittar in.
Har vet att han egentligen inte ska vara i stallet, men vi kan ju ha ändrat oss...
Det är alltid spännande att undersöka stallet tycker han. 
Jag har nog aldrig sett en liknande hage som den på Holma. Den kändes oändligt stor.
Pontus är spanare, han måste komma fram och undersöka oss.
Flora, Lilleman och Martin står kvar och njuter av den vackra eftermiddagen. 
Äntligen ett tillfälle.
Inget bett inga remmar eller gjordar.
Hästar
Men det finns inget altenativ i nuläget för dem som inte vill den rida tradtionella, militära ridstilen. Om man inte har en egen häst vill säga, eller är medryttare till en häst vars ägare har samma syn som en själv på hästen. Jag har ingen möjlighet att ha egen häst, även om jag vill det mer än gärna. Men jag försöker hitta en häst vars ägare skulle lunna låta mig ta över ansvaret på hästen en eller ett par dagar i veckan. Men det är inte lätt. Jag uppdaterar regelbundet annsonssidorna men är det en häst i närheten är det alltid någon hake. Är det inte krav på körkort så är det en tävlingsryttare som sökes.
Jag kan inte fatta att för bara ett år sedan var det sådana annonser jag letade efter. Jag ville ha en dressyr häst att träna och tävla och det var så nära att det blev så, han hette Elton. Jag red fortfarande på MCR i den mest avvanserade gruppen och hästarna var toppen ur utbildningssynpunkt. Men jag kände mig ständigt dålig och fick alltid komentarer som: våga ta i mer, korta tyglarna, krama händerna, bli arg, driv mer. Men mitt samvete tog på något sätt emot. Jag kunde inte korta tyglarna och på så vis skapa ännu strörre tryck i hästens mun samtidigt som jag med sätet och kroppen drev hästen ytterligare fram och samlade upp den kraften igen genom en ömtålig hästmun. Det gick inte. Jag sa till mig själv "är det detta som menas med ridnig så KAN jag inte rida, och kommer aldrig någonsin lära mig". Jag slutade i hopp om att börja igen, men på ett ställe där kontakten var uppbyggt på annat än remmar och spänningar. Har inte hittat något än...
Men jag saknar hästarna på MCR, det var som medicin för själen att en gång i veckan få komma dit och hälsa på dem. Även om det bara var under stress och även om det var hemskt att se hur de levde. Från boxen till ridhuset, fram och tillbaka dagarna i enda, som manskiner. Nedan är några av hästarna jag brukade rida på MCR. Dem jag red mest. Det börjar med ponnierna Nema, Iris, Rupert och Floor. Sen kommer de större hästarna Wilmer W, Hella, Tabu, Mr. XL, Mon Ami och Ränta.
Hästar är fantastiska!
Drömmar
Du
Kjaerlighet
