Vit jul

Ihopp om att få lite snö så här under jullovet laddade jag upp lite snö här på bloggen. Hoppas de högre makterna ser mina böner och ger oss lite vitt att glädjas åt!


Sky

Jag har gjort en ny header nu. Även om den min lillasyster gjorde till mig var fin så passar den inte riktgit mig och min blogg. Så snart kommer den nya att sitta här uppe och lysa upp bloggen.

Nu kom solen och lyste upp tangentbordet och sinnet... det behövdes


Det är egentligen inte så konstigt att människor alltid drömt om att komma till himmlen när de dör













På bloggen

image133

Livet i storsta´n

image129


"Jag tror att vi här uppe i norr är väldigt beroende av naturen och vi använder naturen som en resurs som fyller en  meditativ funktion". -  Marta Cullberg-Weston (psykolog, psykoterapeut) "Jag tror att det finns kulturer där man inte har samma möjligheter att använda naturen till att ladda sina inre batterier. De bor i megastäder där de hela tiden omges av människor och de har väldigt små möjlighéter till att fritt ströva i naturen. De finner andra sätt, som meditation, för att gå´in i sig själva".

Och Marta har helt rätt, det finns massvis med maskiner och aparater som hjälper en att slappna av och komma in i sig själv för en stund. I dokumentären Planeten beskriver Bob Mullen en av sina mojänger som får han att känna sig friskare. Det är en slags mini ångbastu, en ångkammare. Ljuset i kammaren ska efterlikna solens. När man sitter där inne bland eukalyptus och lavendeldoft stiger ångan och man svettas ut alla orenheter. Man lyssnar samtidigt på lugn musik med fågelkvitter, små porlande dammar och andra skogsljud och kroppen slappnar av. Bob Mullen berättar hur han fantiserar att han sitter i en skog brevid en bäck, hur han hör fågelkvitter och kraxande kråkor. Han hör djur röra sig bland lövverket, kanske dyker det upp en hjort.

Samtidigt ute på gatan flyter kostymklädda människor fram och tillbaka med sina portföljer över axeln och blåa slipsar runt halsen. De hör inget fågelkvitter, inga porlande bäckar eller djur som prasslar runt i löven. De har kanske inte ens tid till att höra efter. I sina händer har de tidningar proppade av nyheter från alla världens hörn. Nyheter som de förväntas ha koll på, imorgon finns det nya. Men i allas huvuden rör sig tankar, tankar som befinner sig på helt andra platser. Brevid människorna susar bilarna förbi, blåa, röda, gröna, svarta, vita och gula, är de dessa som ska ge staden dess färger?  I husen som omringar människorna på trotoaren går folk runt i sina lägenheter och pysslar med sina småsysslor. Vissa står och lagar mat, andra sitter och tittar på TV eller kanske de tar ett bad? I samma ögonblick pågår tusentals, miljontals aktiviteter runt om i planetens alla lägenheter. Och i alla människors huvud finns det tankar och drömmar som väntar på att bli uppfyllda. Över 6 miljarder drömmar ska jorden mätta. Det är ett tufft jobb och det suger bokstavligtalat musten ur planeten.

image130

Idag bor hälften av alla männiksor i städer. Inne i staden kan det vara lätt att glömma bort hur allt hänger ihop och vi förvandlas mer och mer ekologiska analfabeter. Inne i städerna är det, som de flesta vet, mycket svårt att få tag på någon natur, och ännu svårare är det att få tag på naturresurser. Men samtidigt är affärerna proppfyllda av det. Allt måste komma någonstans ifrån, och varje dag, varje minut fraktas det in på långa banor, mer och mer. Detta ser vi oftat inte. När vi kommer till äffären står det redan där. Serverat och klart för oss att släpa hem. Vi förstår inte de prosseser vårt välbefinnande vilar på. Vi tror till och med att vi är oberoende av biosfären. Staden är där man bor, naturen är dit man flyr när man behöver ta en paus och vila ut sig. Som om frågan var om vi tycker om naturen och miljön eller inte. 

Vi tar med våra barn till djurparker där de får se på djuren och hur deras naturliga biotoper ser ut. Vet vi ens hur våra egna naturliga biotoper ser ut? På TV ser vi naturprogram där vi njuter av vackra natursener och djur som strövar fritt över markerna. Vi pratar om klimathotet, som om vi ska bry oss om miljöfrågorna för miljöns egen skull. Som att vissa gillar att titta på TV och vissa tycker om att gå till parken pratar vi som att vissa tycker om miljön   medans vissa inte gör det. De tänker kanske inte på att de själva är en del av den, och beroende av den för sin egen överlevnad. De har glömt sin naturliga plats i ekosystemet. 

image131

Vi är helt beroende av den så kallade naturen, men i våra ekonomiska system och levnadssätt blir det ofta lagt på hyllan och vi glömmer bort det i våra rullande band. Kanske är det därför vi förändrar miljön och klimatet utan att ens lägga märke till det.

Vissa påstår att djuren hör hemma där de hör hemma, i naturen och vi hör hemma där vi hör hemma i våra civilisationer, städerna. När vi pratar om miljön försvarar sig vissa med att det faktiskt bildas naturreservat för att bevara och skydda hot djur och natur. I dokumentären berättar professorn Tim Halliday hur flera arter, speciellt groddjur dött ut på i dessa natruskyddsreservat på grund av att miljön i atmosfären förändrats. Man ser alltså här hur alla olika delar av världen hänger ihop och påverkas av varandra. Vi kan alltså inte avsätta vissa platser av jorden för människor och vissa platser på jorden för djur. Vi måste se det på ett globalt sätt och behandla jorden som en helhet.

[regnskog425.jpg]

All inspiration till inlägget har jag fått ifrån dokumentären Planetens tredje del, "djur och växter"

"Det som sker nu på jorden är att vi driver arter mot sin utplåning i samma takt som hände för 65 miljoner år sedan när dinosaurierna dog ut". - Stuart Pimm (professor)

"Det är slående att tänka på vilka arter och ekosystem vi ger i arv åt våra barn och barnbarn. Tänk bara, tills nästa asteroid träffar jorden - kommer människan styra livets utveckling". - Gretchen Daily (professor)

Hoppas ni hade en trevlig läsning.. Kram Mathilde

RSS 2.0