Jag förstöker att ha en sak varje dag som jag påminner mig själv om. Det kan vara en tanke som till exempel "sträck på dig", "tänk på att det finns oändligt med utrymme ovanför dig" eller "Känn dina ben" (jag har en tendens till att glömma bort att mina ben är en del av min kropp. Ok, det lät konstigt!). I början, när man börjar att försöka få in de känslor som dessa tankar pekar på i det automatiska rörelsemönstret går det inget vidare, men dag för dag lyckas man komma på det oftare och oftare och långsamt övergå i detta nya rörelsemönster eller känslotillstånd.

Jag har nyligen infört detta i mitt liv. Och jag märker redan små förändringar. Rekommenderar att man inför denna omprogrammering om man är stel, har spänningsverk eller känner stress i allmänhet. Påminnelser kan vara tankar i form av meninger som "andas med magen". Jag har flera sådana menings-påminnelser, det är verkligen effektivt! Men jag föredrar de påminnelser som bara är en känsla i sig, en känsla av helhet, en känsla av stillhet på en viss punkt i kroppen, till exempel. Jag har också vissa påminnesler som utgörs av en mental bild, kanske en färg eller ett mönster som i sin tur skapar en känsla av välbefinnande och verkar helande i kroppen. Men allting sker genom sinnet och medvetenheten. Det är häftigt! Prova!