Nu kan jag äntligen logga in på bloggen och skriva igen. Jag har inte kunnat logga in alls på två veckor och har inte haft en aning om varför. Men efter att ha frågat dem på blogg.se visade sig vara så att bloggen helt omregistrerat sig till en annan mailadress. Jag vet fortfarande inte varför eller hur det gick till men nu kan jag alla fall logga in, så det spelar ingen roll längre. Jag har haft så mycket att skriva de senaste veckorna, men det mesta har jag glömt vid det här laget.

Jag har börjat läsa om en bok som jag läste i Norge i somras. Det är en bok som handlar om taoismen. Jag hade ingen aning om vad det var för något när jag hittade boken i hyllan. Men vilken känsla det var att slå upp boken och hitta text som precis skriver med näst intill exakt samma ord jag känt och tänkt själv så länge. Jag vet inte hur många gånger jag fick gåshud och tårar i ögonen under bokens gång.

För ungefär två år sedan började jag få upp ögonen för vilka problem vi faktiskt stod inför. Det var väl ungefär då det började stå om det överallt i tidningar och annan media - klimathotet. Jag tog det verkligen på allvar och efter det har det bara fortsatt att vara en viktig del av det jag anser viktigt att arbeta för. Jag startade bloggen för att kunna nå ut med vad jag tyckte och tänkte och för att sprida det vidare. Jag ville hela tiden försöka förstå orsakerna bakom problemen och det gick djupare och djupare undertiden som jag lärde mig mer och mer och utvecklades som människa.

Orsaken till problemet ligger väldigt långt bak i vår mänskliga historia. Det ligger djupt rotat i vårt personliga inre. Det är egentligen inget vi har som orsakar problemen, det är någonting vi inte har, något som vi saknar, som orsakar dem. Ett glapp i oss själva som håller oss ifrån vår unika natur vi en gång födds med. Jag tror det är bland annat detta som orsakat problemen. Genom att citera en bit text från boken vill jag försöka förklara vad jag menar med detta.

"För Lao-tse var det så, att den harmoni som existerat mellan himmel och jord från begynnelsen kan påträffas av vem som helst när som helst, men inte genom att man följer konfucianernas regler. Som han utrycker saken i sin Tao te Ching, är jorden i grund och botten en återspegling av himlen och styrs av samma lagar - inte av människors. Dessa lagar påverkar inte bara de avlägsna planeternas rörelser, utan också fåglarnas förehavanden i skogen och fiskarnas i havet. Enligt Lao-tse är det så, att ju mer människan gör ingrepp i den naturliga balans som åstadkoms och styrs av universums lagar, desto längre i fjärran försvinner harmonin. Ju mer våldförande, desto fler störningar. Allting, vare sig det är tungt eller lätt, vått eller torrt, snabbt eller långsamt, har sin egen natur inom sig, och den kan man inte våldföra sig på utan att skapa svårigheter. Om abstrakta och godtyckliga regler påläggs utifrån, är konflikt oundviklig. Först då blir livet surt och bittert.
   För Lao-tse var världen inte ett gillrande av fällor, utan en läromästare som ger värdefullt vetande. Man måste lära sig dess läxor, precis som dess lagar måste följas - gör man det, går allting bra. I stället för att vända sig nort från "denna värld av stoft" rådde Lao-tse sina medmänniskor att vara med mitt uppe i "världens rök och damm". Det han såg som en verksam kraft bakom allting i himlen och på jorden kallade han tao "vägen". En grundprincip i Lao-tses lära är att denna Universums väg inte tillfylles kan beskrivas i ord, och att det skulle vara en skymf både mot dess obegränsade makt och mot människans intellekt att försöka göra det. Likväl kan dess natur förstås, och de som bryr sig mest därom - och om det liv från vilket vägen är oskiljbar - de förstår den bäst."

Den obalans vi ser på planeten idag är skapad av en obalans inom oss själva. Om vi bara kunde finna ro i oss själva och hitta tillbaka till vår natur vi alla har någonstans djupt inom oss. Att lära oss se det vackra i ett löv en sten eller se den kärlek i en relation rådjuret och hennes kid emellan. Jag tror det är ett måste om vi ska sluta utarma naturen dess krafter och liv.