Underbara skolarbete
Nu ska jag få den fantastiska chansen att skriva ett arbete i skolan om det ämne som rör mig varmast om hjärtat, klimatromblemet. Eller det är väl inte själva klimatproblemet som rör mig varmt, det låter fel, det är väl snarare lösningarna som jag uppskattar. Men jag tycker om att lära mig och skriva om problemen. Som ni kanske kan gissa med tanke på vad min blogg handlar om till 99,9 %.
Jag är glad att skolor mer och mer börjar ta upp ämnet. Jag har hört flera skolor som har uppmanat sina elever att skriva arbeten om miljön, globaluppvärmning m.m. Och det gör mig positiv till framtiden. Det är ju trots allt vi unga som måste få kunskapen. Det är i våra händer framtiden ligger.
Jag valde att fördjupa mitt arbete i modevärlden, närmare bestämmt hur mode och vår konsumtion av kläder påverkar klimatet. Men jag ska i huvudsak skriva om konsumtion i allmänhet. När jag är klar med arbetet kommer jag att lägga ut det är på bloggen, så ni kan läsa det och förhoppningsvis lära er något.
Jag och GR förra året.
Nu ska jag passa denna sötmulen i två veckor då matten är på Malta och praktiserar i trav/galoppstall... Har saknat kontakten med hästarna så sedan jag slutade rida för någon månad sedan. Jag har ridit i stort sett hela mitt liv. Började som treåring. Men jag har alltid känt mig obekväm på ridskolor. Det är något med stämningen där som jag inte gillar. Hela grejen med att sadla hästen, leda upp den till ridhuset och rida sin lektion, sedan ställa tillbaka hästen i sin box, som om de var en slags maskiner. Jag gillar det itne. Jag vill umgås med hästarna, på deras villkor.
Ridningen kändes även fel i sig. Jag har alltid varit mest dressyr intresserad. Men under årens lopp har jag insett, att jag kommer ALDRIG lära mig rida. Jag menar, så som jag kan läsa i ridlära, böcker om hur man rider korrekt och så vidare. Det funkar inte! Den vanligaste kommentaren jag fått av alla mina ridlärare jag haft genom tiderna har varit, "korta tyglarna och slut händerna" eller "mer kontakt med munnen" eller "öka drivningen och samla ihopa mer" och så vidare. (Ursäkta, kan låta lite obegripligt om du inte ridit). Men det jag menar är att ridning för mig inte handlar om att ta. Jag vill bara känna den fina komunikationen som jag känner när jag får rida utan en krävande ridlärares granskande blickar. Jag har kontakt med munnen men en fin, försiktig, och nästan fjäderlätt sådan. Jag kan itne sitta och krama tyglarna, jag kan inte!
I det så kallade ställande tygeltaget ska du vida om den ställande handen, samtidigt som den motsatta handen håller emot, så att hästen helt enkelt tvingas ställa sig i kroppen och gå i form. Handen ska hålla emot enegin du driver fram hästen med så att, man brukar säga, det du förlorar frammåt vinner du i höjden. Hoppas ni som inte rider ändå förstår vad jag menar. Ni förstår säkert vilka krafter man behöver för att få hästen att gå i form enligt dessa måtten. Och är det det som kallas att rida, så KAN jag inte rida! Och kommer aldrig lära mig heller....
MEN
Jag måste bara visa er dessa fantastiska bilderna på en man som helt uteslutat dessa metoder i ridningen. Han använder inte någonting som orsakar smärta i hästens mun utan rider bara med ett simpelt rep runt halsen på hästen. Lägg märke till att han ändå får den att gå i den form man vill ha hästen i.
Denna man är ett levande bevis på att ett bett och kramande tyglar inte är ett krav för ridning. Se vilket samspel, vilken kommunikation.
Så länge jag heter Mathilde kommer jag aldrig mer tillåta mig att lyda en ridlärare som säger åt mig att korta tyglarna och krama ner hästen i form. Punkt slut.
Ni MÅSTE bara kolla på denna filmsnutten från Alexanders (som killen som rider på bildenra heter) farm i Ryssland tror jag. Där kan du se dressyr på hög nivå utan något som hälst smärtsamt redskap. Inget stålbett som trycker mot lanerna och inga remmar sitter spända runt käken och hindrar hästen från att gapa. Bara vänskap mellan häst och ryttare.
KLICK
Nu blev det lite hästar på miljöbloggen. Men men, någon måste väl tala för dem. =)
Kram Mathilde
Jag är glad att skolor mer och mer börjar ta upp ämnet. Jag har hört flera skolor som har uppmanat sina elever att skriva arbeten om miljön, globaluppvärmning m.m. Och det gör mig positiv till framtiden. Det är ju trots allt vi unga som måste få kunskapen. Det är i våra händer framtiden ligger.
Jag valde att fördjupa mitt arbete i modevärlden, närmare bestämmt hur mode och vår konsumtion av kläder påverkar klimatet. Men jag ska i huvudsak skriva om konsumtion i allmänhet. När jag är klar med arbetet kommer jag att lägga ut det är på bloggen, så ni kan läsa det och förhoppningsvis lära er något.
Jag och GR förra året.
Nu ska jag passa denna sötmulen i två veckor då matten är på Malta och praktiserar i trav/galoppstall... Har saknat kontakten med hästarna så sedan jag slutade rida för någon månad sedan. Jag har ridit i stort sett hela mitt liv. Började som treåring. Men jag har alltid känt mig obekväm på ridskolor. Det är något med stämningen där som jag inte gillar. Hela grejen med att sadla hästen, leda upp den till ridhuset och rida sin lektion, sedan ställa tillbaka hästen i sin box, som om de var en slags maskiner. Jag gillar det itne. Jag vill umgås med hästarna, på deras villkor.
Ridningen kändes även fel i sig. Jag har alltid varit mest dressyr intresserad. Men under årens lopp har jag insett, att jag kommer ALDRIG lära mig rida. Jag menar, så som jag kan läsa i ridlära, böcker om hur man rider korrekt och så vidare. Det funkar inte! Den vanligaste kommentaren jag fått av alla mina ridlärare jag haft genom tiderna har varit, "korta tyglarna och slut händerna" eller "mer kontakt med munnen" eller "öka drivningen och samla ihopa mer" och så vidare. (Ursäkta, kan låta lite obegripligt om du inte ridit). Men det jag menar är att ridning för mig inte handlar om att ta. Jag vill bara känna den fina komunikationen som jag känner när jag får rida utan en krävande ridlärares granskande blickar. Jag har kontakt med munnen men en fin, försiktig, och nästan fjäderlätt sådan. Jag kan itne sitta och krama tyglarna, jag kan inte!
I det så kallade ställande tygeltaget ska du vida om den ställande handen, samtidigt som den motsatta handen håller emot, så att hästen helt enkelt tvingas ställa sig i kroppen och gå i form. Handen ska hålla emot enegin du driver fram hästen med så att, man brukar säga, det du förlorar frammåt vinner du i höjden. Hoppas ni som inte rider ändå förstår vad jag menar. Ni förstår säkert vilka krafter man behöver för att få hästen att gå i form enligt dessa måtten. Och är det det som kallas att rida, så KAN jag inte rida! Och kommer aldrig lära mig heller....
MEN
Jag måste bara visa er dessa fantastiska bilderna på en man som helt uteslutat dessa metoder i ridningen. Han använder inte någonting som orsakar smärta i hästens mun utan rider bara med ett simpelt rep runt halsen på hästen. Lägg märke till att han ändå får den att gå i den form man vill ha hästen i.
Denna man är ett levande bevis på att ett bett och kramande tyglar inte är ett krav för ridning. Se vilket samspel, vilken kommunikation.
Så länge jag heter Mathilde kommer jag aldrig mer tillåta mig att lyda en ridlärare som säger åt mig att korta tyglarna och krama ner hästen i form. Punkt slut.
Ni MÅSTE bara kolla på denna filmsnutten från Alexanders (som killen som rider på bildenra heter) farm i Ryssland tror jag. Där kan du se dressyr på hög nivå utan något som hälst smärtsamt redskap. Inget stålbett som trycker mot lanerna och inga remmar sitter spända runt käken och hindrar hästen från att gapa. Bara vänskap mellan häst och ryttare.
KLICK
Nu blev det lite hästar på miljöbloggen. Men men, någon måste väl tala för dem. =)
Kram Mathilde
Kommentarer
Postat av: fanny
har gått över till att rida islandshäst nu efter många år på ponny och fullblod. De är så underbara och allt känns så naturligt, det är inte den där stämningen som på storhäststall där man ska på med remmar i mängder och lindor på benen. En häst är byggd för att kunna gå i terräng och borde klara det utan en uppsjö av extratyglar etc.. Har även ridit en del bettlöst, och det var helt underbart! Både jag och hästen var nybörjare på det, men vi klarade oss galant! =)lycka till med din naturliga ridnig!
Trackback
