Nu är jag nyligen hemkommen från en studieresa i danmnark. Resan gick ut på att vi skulle få komma till några olika ställen och se djurhållningen där. Det var en mardröm. Och jag förstår mer och mer av vad vår utbildning går ut på. Som med allt annat i vårt samhälle. Hur man ska få ut så mycket som möjligt av saker och ting. Hur man ka få så stor vinst som möjligt. Min utbildning går ut på att lära sig utnyttja djur och hur de ska skötas för att man inte ska bryta mot lagen, eller för att de inte ska bli sjuka.
    Jag kan itne förstå hur klasskamraterna kan gå om kring och skratta och tjuta av förtjusning av hur söta djuren är där de står understimulerade och instängda i sina burar. Över allt står människor och fotograferar och vinkar och försöker få djurens uppmärksamhet. 


Det är så man vill skratta (eller gråta) ... 

    Jag och Karin går runt med klumpen i halsen och fotograferar saker vi hänger upp oss på. När vi kommer till lejonen är vi itne långt ifrån gråten. Lejon tycker om att vara högt uppe och kunna se ut över området, sitt revir. Här, i lejonburen ligger lejonen, mitt i centrum av allas uppmärksamhet nere på en gräsmatta och på en konstgjord klippa vid sidan av buren kan MÄNNISKOR stå och se NER på dem. Jag säger inget mer här... blir bara så äklad. 


Där upp kunde vi stå och kolla på lejonen nere på gräset, även från detta hållet kunde vi stå och på så sätt var de omringade

   Vi kommer till zebrorna. Eller först kommer vi till zebran, det står nämligen en zebra hingst ensam i en liten asfalterad inhängnad. Att han är orolig kan vem som hälst se, till och med de blinda. Han går nämligen fram och tillbaka, fram och tillbaka intill stonas inhängad och frustar uppjagat. I marken "stenmarken"  syns tydliga spår av att han gått fram och tillbaka på stället, och stället som han vänder på har fått tydliga markeringar. Jag filmar en liten snutt. I det vilda lever zebrorna i flockar där hingsten går tillsammans med stona. Det är så deras system fungerar. Om man itne kan ha det så i fångenskap ska man låta bli! 


I bakgrunden ser ni märkena i marken där zebran gått fram och till baka


Deras ögon ser tomma ut. Man kunde inte skymta någon glädje i dem. 


Här ser man tydligt märkena på marken där hingsten vänder om

    Det första djuren jag och Karin länge stod och studerade var shimpanserna. De är så otroligt fashinerande. Det är så man mår illa när man tänker på att vi och de är närmre släkt av vad hästen och zebran är och hur vi kan utsätta våra närmaste släktingar för utrotning är helt sanslöst. De ser så smarta ut, pecis som att de när som hälst ska säga "hej, vaför står du och tittar på mig?". De går omkring i sina egna små världar och pillar på saker, gör kullerbyttor, klättrar runt eller bara sitter och filosoferar. Det är nästan läskligt när man ser likheterna i våra kroppar. En shimpans blir upp till sex gånger så starka som vi och har alltså mycket större muskelmassa. Men musklerna sitter exakt likadant och på en individ kunde man tydligt se armkonturerna då han av understimulans suttit och plockat bort allt hår på sina armar. Enligt djurskötaren hade han ett tråkigt liv just nu. 
   Sjölejonen simmade runt i sin bassäng. Runt, runt, runt samma runda om och om igen. Hur kan man stå och se på? Vem är det som bnode se sådant här? Borde barn verkligen få se sånt här. Hällre skräckfilmer, det är allafall itne verklighet. Att få bevittna sådan här djurhållning i verkligheten gör mig illa mående och rädd. Att ha djur för vårt nöjes skull, nej! Det är fel, varför ser itne folk det? Ser dom itne tat det är fel att lejonen ligger där på gräsmattan, de hör itne hemma här. Om vi vill se dem, får väl vi komma till dem. Om vi får lov! Vad har vi för rätt att sätta stål galller runt dom? Vem har gett oss den rätten!? Vi vet att de är starkare än oss, och att vi då genom vår inteligens uppfinner stängslet som makt över djuren är vidrigt! 


En struts fot innanför galler

   Jag blir bara äklad av vår framfart på jorden och hur  vi missköter vår makt. Vissa säger, ja men det är väl tur att det finns djurparker som bevarar utrotningsjotade arter. jag anser att det är självklart! Vem är det som har satt djuren i dessa situationer, vem bär skulden till dessa arters utrotning? Vi! Det är bra att folk "tar ansvaret" att "rädda" dessa djur. Eller har kanske pengarna en betydande roll här med? Men för helvete... Varför sätter vi djuren i burar mitt inne i städer. Låt deras naturliga hem vara kvar. Djuren ska inte ingå i vårt samhälle, de ska ha sina egna! 
    Det är så mycket tankar och kännslor just nu. Så mycket tårar och ilska. Det är så fel. Hur har det kunnat bli så här? Min gymnasielinje handlar inte om djur ur den synvinkeln jag trodde. Den är som vilken annan linje som hälst och handlar som allt annat om OSS. Men i detta fallet är det hur vi utnyttjar djuren. 
   
Åh jag vill bara få ut allt, det går inte! Måste sova...