Idag har det skett en drastisk omvandling av vår lägenhet. Ny soffa och ny säng till lilla syster, ny fin hundkorg till vovven och en massa små saker som gör hemmet trevligare och bekvämare. När vi väl bytade ut allt gammalt (soffan har mamma haft sedan hon var fem år, hon är nu 48) passade vi på att möblera om också. Vardagsrummet blev mycket luftigare och stiligare trots att det fortfarande är alldeles övermöblerat. Vårt rum, mitt och syrrans, fick sig ett riktigt lyft när vi bytte ut alla dinusarie och paraplymönstrade tidningssamlare mot nya fina "enkelmönstrade", och när sängarna fick nya kuddar och grejor.


Nya soffan och vovven i sin fina korg


Syrrans nya säng

Ändå kan jag inte låta bli att tänka på alla dessa saker. Saker hit och saker dit. Saker överrallt. Det är precis som att allting kretsar runt saker! Vi kämpar för att vårt hem ska bli hemtrevligt och mysigt. Med kuddar och speglar tillverkade i Kina piffar vi till våra hem för vår trivsels skull. Allt för att vi ska bli tillfredställda av miljön i våra hem och ha någonstans att slappna av i denna stressvärld vi lever i. Nu hör det till ovanligheten att vi i denna familjen köper någonting nytt. Det mesta vi äger är inköpt från loppisar eller ärvt från generationer tillbaka. Men det är ändå att köpa saker och snygga till det hemma som är idealet i vårt sammhälle. Jag menar, alla vill väl det?


Mitt skrivbord


en dålig bild på mitt rum uppifrån

Man måste ha lite mod för att våga slänga ut gamla grejor och gå vidare med nya i sitt liv. Nu är jag en mycket nostalgisk människa som kände jätte mycket vemod när det var dags för gamla soffan att lämna oss. Men annars menar jag saker som att kanske lämna sin pojkvän för att ta ett nytt steg ut i livet. När man känner att allt känns så bekant och välkänt. Då ska man lämna allt och upptäcka något nytt. Det är väl så man utvecklas? När man upplever nya världar? Ett par jätte goda vänner till vår familj som bodde i New Orlines sålde alla saker de ägde, lägenheten, sina jobb och allt och flyttade ut i världen för att just som jag sa, börja något nytt i sina liv. Man har ju faktiskt fortfarande kvar allt man tidigare hade. Kanske inte materiellt men alla minnen och kännskor finns ju kvar hos oss vad som än händer. Plus allt det nya vi upplever. På så sätt kan vi ta in mer och mer och lära oss från de vi upplever. Gud vad jag vill ut i världen!

När jag sitter här i mitt perfekta lilla rum som är så fint det bara kan bli, längtar jag bort till en liten hydda i regnskogen. Dansa med de där underbara människorna som lever under stjärnorna, mitt inne i jungeln bland djur och natur. Som lever i harmoni med naturen och sina inre och som itne lever på bekostnad av naturen och sitt eget välbefinnande.

Jag längtar bort, till något nytt och okänt! Till något anorlunda och spännande!