Allt som står här nedan är endast mina egna tankar och inte hämtat från någon speciell fakta, det är bara plockat direkt från mitt huvud. Ursäkta om det blev lite rörigt, det hade inte riktigt hunnit landa i huvudet än.

Vad är människan för något? Är vi ett djur eller vi en helt egen varelse? Nej, vi särskiljer oss från djuren genom att säga att vi har ett så kallat abstrakt tänkande, att vi kan känna empati för andra varelser och att vi kan se konsekvenserna av vårt handlande.

Djur däremot lever endast för att överleva och föröka sig. De tänker inte långsiktigt och känner inget gentemot andra individer. De följer helt sina instinkter, att äta, sova, bajsa och föröka sig. Helt omedvetande lever det endast för att föra sin art vidare. De tänker helt enkelt inte som vi gör - varför gör vi det vi gör? 

Vi människor har lik som djuren instinkter som sitter kvar i oss sedan tidernas begynnelse,allt för att vi ska föra vidare arten, människan. Men samtidigt har vi den här abstraktheten och empatin. Vi kan räkna ut vad som kommer ske om vi gör en viss sak och vi är så intelligenta att vi förstått varför vi gör det vi gör, som att äta, sova med mera. Vi är medvetna om våra instinkter och behov och har dessutom förmågan att tillgodose dessa... Hundra gånger om dessutom!

Alla individer, allt liv på hela planeten är egoistiskt, det är det som håller oss vid liv. Om vi bara skulle låta andra gå före i kön hela tiden skulle vi själv aldrig kommit fram. Det kan vi räkna ut. Vi måste slåss för vår överlevnad. Tänk er själva hur träden i skogen kämpar om den bästa och soligaste platsen. Det träd som växer högst och först får mest solljus och därmed bäst förutsättningar för tillväxt. 

Människan är idag 6 miljarder individer, och till och med över det. Vi står här idag, överst på topplistan av liv. Kan man väl säga? Vi har följt våra instinkter, att föra arten vidare, precis som djuren. Men frågan är, har vi lyckats?
Maten till exempel, alla behöver väl äta? Vi vet med hjälp av talriksmodeller, näringstabeller som någon räknat ut exakt hur mycket näring vi behöver. Varför är det så många som inte äter enligt dessa mått? De äter andra saker istället... Chips, ostbågar, saltapinnar, kakor, bullar, tårtor, sockervadd, glass, segaråttor, hallonbåtar, choklad, karameller, klubbor, räknas det som mat?

Att vi äter så mycket förhållande till andra arter är ju för att vi är så otroligt många (då menar jag människan som helhet, inte per individ). Och här kommer en annan instinkt in i sammanhanget, vår repruduktion. 6 miljarder, vi kan väl säga att vi står överst på topplistan när det gäller överlevare? Men vadå, vi måste ju föröka oss. Men har vi verkligen använt vårt abstrakta tänkande när vi insåg att vi höll på att bli för många?

Vi kan väl slutligen säga att vi levt upp till våra instinkter, med hjälp av vår intelligens kan vi gå hur långt som hälst med all teknik och utrustning. Men eftersom vi har det här abstrakta tänkandet så måste vi sätta en gräns eftersom vi vet att vi trampat ut utanför ramarna för vad jorden klarar av. Vi måste sätta ett stop för hur långt vi kan gå. Istället för att föra vår art vidare i tiden har vi satt oss själva på CITES listan för utrotningshotade arter.