Följande inlägg handlar om något som jag verkligen försöker lära mig. Eller vänja mig av med rättare sagt, och som jag tror är viktigt för alla att göra. Därför vill jag dela med mig av denna simpla tanke.

Försök att inte blanda ihop dina tankar med verkligheten! När du tänker något, vad som helst, till exempel om en annan person, kom ihåg att det bara är en tanke, en tanke som du just tänkt. Försök att inte börja förknippa denna tanke med personen i framtiden. Försök att komma på dig själv ifall du skulle börja förknippa tanken med det som framkallade tanken. Att du tänkte något om någon behöver inte betyda att det är en sanning. Tanken talar om för dig någonting om dig själv snarare än om verkligheten. Tanken är ett fantastiskt hjälpmedel för att studera och förstå verkligheten, men det är just det - ett hjälpmedel, inte någon allvetande röst som talar med dig. Det är en personlig bearbetning av intryck som sker av sig själv. Den ger oss idéer om saker och ting, inte sanningar.

Det jag tror kan föra oss så nära sanningen vi kan komma är var intuition, vår känsla. Vi kan känna sanningen och vi kan uppleva den som kärlek, hamoni och total tillfredställelse. Men känslan är inte sanningen den heller. Den bara upplever den så långt vi som människor kan uppleva den. Och vi upplever den i nuet. Den konstanta "plats" som innefattar allt som är.

Detta jag precis skrev ner är en tanke jag haft. Alltså ingen sanning. Men då jag upplevt att den är bekräftad av en stark känsla inom mig, låter jag mig själv tro på den. Vi måste inte veta sanningen! Bara följa vårt hjärta och det som käns rätt... Så skapas sanningen, hela tiden.

Det är så lätt att dras med i tanken och tro att den talar om för oss hur saker och ting är. Jag har börjat vänja mig av med att likställa mina tankar med sanningen. Men det är svårt när man under hela livet letts in i ett stort och dessutom mer eller mindre gemensamt tankesystem som alla förväntas följa i blindo. Precis som vi påminner oss själva om att inte tro på att allt vi hör och läser i vardagen inte är lika med någon sanning bör vi påminna oss om att det vi hör i vårt eget huvud inte är någon sanning. Vi bör ta en stund, kanske på kvällen och tänka igenom alla små strötankar som upptagit vårt sinne under dagen och reflektera över vart dem kommer ifrån. På så sätt hindrar vi att vi leds inn i dåliga och destruktiva beteendemönster. Tänk om Hitler hade tagit en såndan stund varje kväll och tänkt igenom var det verkligen var hans tankar kom ifrån. Varför de tankarna uppstod hos honom. Han hade kunnat gå en annan väg och inte låta sig vilseledas av de inre rösterna som inte var hans egen inre sanning som pratade till honom, utan mer en funktion av hans varelse som på sitt unika sätt bearbetade de intryck han tog in från omvärlden.

Vi kan väl alla försöka annalysera våra tankar ikväll och tänka över vart de kommer ifrån och varför du lyder som de gör. Vi kanske lär oss något, och framför allt blir fria i vårt varande genom att inte blint låta oss påverkas av dem.