Nu har jag startat en till blogg, vid sidan av denna, där jag kommer att ägna mig åt min andra hälft - hästen. (Ja, för den som inte redan visste, jag är en kentaur). Nej tro det eller ej men på denna nya blogg ska jag ägna mig åt seriöst skrivande då ajg verkligen vill utvecklas på mitt skrivande plan. Men på denna blogg kommer jag fortsätta att ha mer ett personligt och slappt förhållningssätt. Där jag helt enklelt skriver vad jag har på tanken. Och där jag använder mig av de egna påhittade ord och menadsbyggningar som kommit att bli vanliga här med tiden. Nu får jag utlopp för både och!

Adressen till min nya hästblogg är vad som följer: >>>http://naturehorse.blogspot.com/<<<

Och mitt första inlägg på denna nya blogg tänkte jag att jag kunde publicera även här för att ge en bild av vad som kommer att forma fortsatt skrivande, då detta inlägg förklarar min vision och kärnan i denna. 

Medvetenhet och min personliga vision

 

Under flera år har jag drivits av en längtan att hitta tillbaka till min inre natur, den natur som vi föddes i samklang med men som distanserats oss på grund av ett krävande och i många fall kvävande yttre. Igenom skolåren tvingas vi ut i en verklighet som egentligen inte har så mycket med verkligheten att göra. I själva verket är vi en endast unik skapelse likt alla andra av naturen skapta former, likt en blomma eller en häst. Men i dagens samhälle ser vi oss som separerade ifrån allt annat. Vi talar om naturen nästan som om det var någon utomstående i ständigt behov av omvårdnad och som vi själva har det yttersta ansvaret för och måste vårda. Men när växte vi egentligen ur vår roll som en del i själva skapelsen och blev till en allrådande huvudkaraktär som livet självt är beroende av. Givetvis behöver livet, naturen inte oss för sin existens. Livet, universum går vidare även om mänskligheten försvinner undan dess nuvarande form. Livet är den yttersta verkligheten och vi, människan har bara turen att födas med den unika förutsättningen att vara medveten om detta.

 

Men varför är så många omedvetna? Varför har inte fler insett att de är så mycket mer än bara en fysisk kropp med tankar och känslor? Varför är inte fler personer förenade med insikten att de kan leva i medvetenhet och harmoni med livet, här och nu? Slippa att leva i en ständig kamp med sina känslor och yttre omständigheters eviga hinder från att ta sig fram längs den planerade stigen och mot det slutliga målet där alla drömmar blir uppfyllda – framtiden.

 

Jag må kanske tala som om jag ägde all världens svar samt tro mig besitta rollen som världens visaste människa. Men när jag talar om mänskligheten talar jag inte minst om mig själv. Jag brottas konstant med mina inpräntade programmeringar och mina rutinmässiga tankar som ständigt talar om för mig vad jag bör göra, hur jag bör vara och hur jag når framgång – mitt ego med andra ord. Men jag har rent intuitivt alltid dragits inåt. Och genom att inte stänga av denna naturliga känslighet tror jag mig ha kommit fram till att det enda sättet att nå denna åtrådda kärna är att ”helt enkelt” sluta strida mot allt det yttre, och även att svårigheten ligger just i denna enkelhet.

 

För mig är detta, det medvetna varandet, nästan som något magiskt, trots att det ju egentligen är det enda i livet som är verkligt, då det ju faktiskt är precis det det är, livet. Då vi upplever livet, lever i nuet, lever livet(!) är vi direkt länkade med våra sinnen, vår kreativitet, vår intuition och med det vi upplever. Vi är inte fångade i tidigare upplevda intryck eller tankar om framtiden. Vi tar in omvärlden precis som den är i ögonblicket. Uppenbarelser, idéer och visioner kommer naturligt till oss. Vi blir entusiastiska och upplever harmoni och kärlek. Vi lever i en ständig ”aha-upplevelse”.

 

Och detta, detta varande, denna närvaro som endast uppstår då vi släpper allt yttre som tankar och känslor, tror jag är förutsättningen för att verkligen möta, verkligen känna hästen. I denna närvaro uppstår en direkt länk till allt annat liv då du nu är förenad med dina intryck. Som vi alla vet är intrycken förutsättningen för all kommunikation med hästen. Vi måste uppfatta hästens alla signaler och energi för bästa möjliga samspel. Detta faller automatiskt på plats då vi förenas med nuet och därmed hästen. Nuet är allt som är, just nu, runt omkring dig. Är du i närheten av en häst så ingår hästen i detta nu och du upplever hästen med alla sina sinnen och med din intuition.

 

Detta är kärnan i min fortsatta tid, och i allt arbete jag önskar lägga ner tillsammans med hästar, människor och andra djur här på jorden. Min drivkraft och min kreativitet leder mig mot förening och enhet, i livet i stort och i samspelet med hästen. Jag lever för att sprida denna vision och på så sätt sprida harmoni i både hästliv och i människoliv.

 

Sedan återstår att de hur jag lyckas med detta. Det första är att själv lära mig att släppa mina föreställningar och hämningar och leva i nuet. Men kanske kan jag få med mig några på denna resa…?