Det känns personligen lägligt att göra en sammanfattning och översikt över mitt engagemang och mitt syfte nu.

Jag skriver mycket flum här på bloggen. Men det jag vill åstadkomma med alltihop är allt annat än flumm. Jag brinner för att sprida en känsla av gemenskap, en känsla av enhet, då jag tror att denna enhetskänsla är det som ska leda mänskligheten bortom alla de de kriser och problem som vi ser idag. Detta engagemang är det största i mitt liv, har jag kommit att inse. Det är helt enkelt det som har upptatt mina tankar dygnet runt de senaste sju åren. Det är det som ständigt väcker mest känslor i mig. Och det är det som drar mig djupare och djupare in i livet, i detta nu. Intresset för en mänsklighet fri från egoism, seperation och hat. Jag vet att mitt liv kommer att ågnas åt detta arbete. Men jag vet inte hur, än, på vilka sätt eller vilka formet kommer att ta. Det får universums kreativitet avgöra i sammarbete med mitt hjärta.

Mitt tysta och tillbakadragna sätt att framföra mina åsikter på kanske inte är de mest effektiva. Men jag gör allting utifrån mina personliga och nuvarande förutsättningar. Personligen får jag jobba med mina rädslor och fobier för att nå det jag verkligen vill och för att åstadkomma det jag verkligen vill. Förändring - förening.

Det hela känns extra viktigt nu, efter att massor av ungdomar som också kämpade och stod upp för det de trodde på, brutalt avrättats i fredags i Norge på Utöya. Extra viktigt, så att energien de spred ut för firhet och människans rättigheter inte går förlorad. Nu få alla som brinner för dessa frågor arbeta extra hårt ett tag. Och jag tror att detta som hänt faktiskt kommer att leda till att fler öppnar sina hjärtan, tar till sig verkligheten och engagerar sig.

Varma tankar från mig till alla som förlorade sin fysiska plats på jorden i fredags på Utöya, de är med oss på ett annat plan nu.