Alltså nej, jag är helt blown away av världen right now! Världen är inte alls vad jag trott att den var när jag växte upp!! Och det är exakt samma sak som jag precis skrev om i inlägget jag raderade, vilket handlade om bilden man har av sig själv. Utifrån omvärden och genom sina tankar och erfarenheter får man en bild av sig själv. Men denna bilden är bara en påhittat reflektion, det är inte sanningen. Sanningen är den som bara finns där. Sanningen kan upplevas om rätt harmoni och balans råder. Det är typ samma sak med samhället. När jag var liten tänkte jag inte på saker och ting. Jag lovar, jag har verkligen insett det nu. Jag gick bara omkring och upplevde, gjorde saker jag kände för och så kände jag en massa. Men jag reflekterade inte och jag var helt totalt omedveten om att omgivningen, andra människor hade en uppfattning om mig. Hur som helst, det här med världen. Jag har genom erfarendheter, tankar och ren fakta fått en bild av världen. Denna bilden har varit samhället. För att det är samhället som omringar oss med lagar och regler och måsten hela tiden och pressar in oss i olika fack och boxar. Vi leds in i tron om att denna är världen. Men nej nej nej. Världen är inte si eller så. Världen pågår, världen flyter. Vi är världen, världen är vad vi gör den till. Vad vi gör är vad som är.

Det är lite komiskt för som jag sa så skrev jag precis ett inlägg som jag döpte till "Jag försöker bara vara mig själv" där jag skrev typ exakt samma saker som jag skriver nu fast som världen. Men det är ju faktiskt samma sak. Vi får en bild av oss själva som vi identifierar oss med. Men det är egentligen bara en illusion skapad av våra tankar. Vi är inte våra tankar. Gud vi måste prata med om våra tankar i världen! För tankar kan vara riktigt farliga. De påverkar långt mer än vad vi tror. Det är ju till och med så att bilden av världen idag, så som vi ser den i tidningar och TV mycket är resultat av våra tankar.

Men nu ville jag inte skriva om det. Jag ville skriva om världen, den sanna värld som vi alla guppar omkring på. Alltså, jag känner mig nästan yr, för hela min verklighetsuppfattning har totalförändrats på bara några månader. Jag är helt öppen med att jag nu precis nyligen insett att jag är en del av världen och att jag är det nu. Jag må vara sen, men det har nog sina fördelar det med. Den här känslan är det som gör mig yr. Jag har nu insett att jag verkar här och nu på jorden. Jag är ingen egen liten bit som existerar separat för sig själv. Människor på andra sidan jorden existerar på exakt samma plats som jag. Existens går över allt, allt existerar här (rum)och nu(tid).

Jag lever. Och jag lever nu. Samhället separerar oss från rum och tid. "Allt har sin tid" ("Allt har sitt rum" sägs ju inte så ofta dock "Get a room" kanske?). Men vadå? Är det så? Allt är inte uppdelat i rum och tid. Det handlar om upplevelsen. Upplevelsen, det faktum att vara och göra. Om jag vill något och handlar för det så kommer jag att uppleva det. Upplevelsen går över tid och rum. Den existerar.

I mitt hjärta ser jag en framtid där samhället är dramatiskt förändrat. Jag skulle inte ens vilja kalla det samhälle. Jag skulle vilja kalla det liv. Tänk om vi alla levde livet i stället för att leva i samhället. Vi hjälpte varandra om vi behövde hjälp. Spontanitet. För någon med lite o stretchade öppenhets nervceller kanske det låter dumt. Men jag tror på männskligheten. Jag tror att alla föds kapabla till att göra goda handlingar och handla efter sin egen natur, men att den förmågan att handla givetsiv förstörs då ens egen natur hämmas och förstörs. Alltså naturen inom sig, den mänskliga naturen inom oss som vi föds... eller nej så här tror jag. Att vi föds som människa med en viss, tänk dig en sån där leksak där du ska stoppa ner klossar i rätt hål. Du måste stoppa dem i rätt hål, det som motsvarar klossen. Alla olika naturer som flyter omkring i det stora alltet har olika former (klossarna) och alla skapta varelser som vuxit fram av DNA har motsvarande form där naturen kan flöda igenom (hålen) och på så vis upprätthålla livet i varelsen. De här hålen som vi alla utgör är kanske, uppenbarligen mycket sköra, eller flexibla och de blir lätt omformade när de trycks ner i dessa olika fack och boxar. När naturen, den mänskliga naturen i detta fall då fortsätter att flöda igenom hålen så intar den en annan form, den nya formen utifrån hålens tillknycklade form, det blir fel. Och vi handlar inte längre som människor.

Hädanefter strävar jag efter att hålla mig till omgivningar där mitt flöde inte hämmas och tillknycklas, och på så vis kan jag handla direkt utifrån min kärna. Bara Då är jag mig själv.

Jag pratar mycket om samhället. Men jag kan hämta alla problem vi står inför idag i samhällets felaktiga struktur.

Jag läste en bok för några år sedan skriven av en babianforskare som levt under flera år i Afrika och studerat flodhästar (nej babianer så klart, fan vad tråkig jag är, ursäkta men kände mig tvungen att skriva det). Hon gjorde detta för att bevisa att babianer inte lever i ett samhälle styrt av våld och makt utan av sociala relationer. Jag tror det är exakt så det är med vår primat-art också, varför skulle det vara annorlunda? Jag blir ledsen när människor säger att vår natur är ond och maktlysten. Som jag sa innan med naturflödena, formerna har bara knycklats till. Babianerna agerar utifrån sina flöden (varelsenaturer, i det här fallet babianflödet). Givetvis ingår både aggression och våld i beteendet, även i vårt naturliga beteende, kanske även makt på ett sätt. Men denna makt erhålls den individ som utifrån sina handlingar... Jag ser det så att den är olika vibrationer för allting. Om en individ sänder ut en viss typ av vibrationer, kanske i samma takt som makt vibrerar, så blir denna individ en slags makt, individen sänder makt via vibrationer. Som en radio som ställs in på en viss kanal och sänder de ljudvågor som är den väglängden (Ojdå, jag har aldrig någonsin i mitt liv kollat upp hur en radio fungerar, ursäkta om det inte är sanning, men det lät logiskt för mig, så i min värld idag fungerar en radio så).

Den här boken var verkligen intressant. Ska nog låna den igen faktiskt! Vi alla, av arten homo sapiens borde läsa mer om primater, studera dem själva, kanske lära känna en, och på så sätt inse mer om vår egen art. Nu fick jag nog inte skrivet ovan vad det var jag ville säga om den boken, kom in på vibbar istället. Men men....

Okej nu får jag nog sluta, och fortsätta babbla här imorgon.