Jag tror på att skolan istället för att ha lektioner med en lärare som står och pratar om ett visst ämne medan elever sitter vid sina bänkar i ett klassrum och förväntas ta in informationen, skulle ha flera vuxna och engagerade människor som vägleder och inspirerar yngre människor genom projekt som utförs tillsammans, och lär sig samspela med varandra i olika sociala sammanhang.

Jag tror på ett samhälle byggt på sociala relationer och samspel, kommunikation och förståelse och ömsesidighet istället för på ekonomi där unga, under kategorin elever lär sig förutbestämda saker för att få bra resultat på prov, för att få höga betyg som ska vägleda högre ansatta människor vem som är mest lämpad för de tjänster som behöver utföras för att deras företag ska gå runt och göra vinst.

Vi behöver tidigt lära oss samspelet och att handla ömsesidigt. Och det lär vi oss inte i skolan idag. Det vi lär oss idag i skolan, den rena kunskapen, ska vi få som bonus genom de projekt vi gör tillsammans för att utveckla en fungerande tillvaro med andra människor, baserat på relationer.

Idag i skolan lär vi oss vad som är rätt och vad som ska eftersträvas, och indirekt lär barnen sig vad som är fel. Jag tror på ett annat typ av lärande, mer alternativ än rätt/fel. Genom att umgås tillsammans med olika typer av människor, lösa saker tillsammans, egagera sig i saker ( tillsammans!) och genom lära sig umgås på ett humant vis med överseende och förståelse gentemot varandra lär vi oss saker som vi inte ens kan kategorisera men använda för att skapa ett hållbart och rättvist samhälle. Det sker automatiskt, detta skapande, genom att vi har tillit till varandra och till livet i stort. Denna tillit tror jag utvecklas genom denna typ av samspel människor emellan. Vi litar på varandra, hjälper varandra tror på varandra. Vi lär oss att vi är en. Vi-och-dom-tanken reduceras och däremed begäret och behovet att blint tillfredställa sitt ego. Vi kan se att genom att ge av oss själva får vi tillbaka. Vi lär oss att det finns plats för alla. Att vi inte måste kämpa med varandra om ett begränsat antal platser i ett begränsat samhälle med begränsade tillgångar (pengar) på vilka man lever.

Så tror jag... Utmaningen här blir att utveckla projekt som leder till stört möjliga utveckling hos individerna som ska samspela i dessa projekt. Här får vi slå våra kloka huvuden ihop. Och detta blir det första projektet!

Vad tror du? Håller du med?