Jag har anat att en del människor tragiskt nog blir misstänksamma när någon brinner för att bara sprida hopp och ljus i tillvaron. Det finns personer som verkligen bara vill och känner att dess mening i livet är att få folk på rätt väg, bli glada, friska och tro på sig själva. Jag själv är en sådan person (bara det att jag har mig själv att hjälpa först). Och jag har upplevt, mest när jag ser andra entusiastiska personer brinner i sitt engagemang för vad de gör blir mötta med misstanke och tvivel. Det känns som att de misstänksamma människorna är hämmade av tidigare skador i livet. Av skador som sårat deras sinne och själ. De tror inte att någon kan engagera sig så mycket utan att ha en plan, en baktanke, till exempel att tjäna pengar. Men om man verkligen tror på något och känner för det i hela sitt hjärta så vill man hellst inte tjäna pengar. Man vill att själva syftet ska komma ut, spridas! Tyvärr är det ju så i denna stund att man behöver pengar för att klara sig i samhället och även de som bara vill ägna sina liv åt att sprida ljus och kärlek måste tjäna pengar på något sätt. Då kan det ju vara bra att kombinera detta så att man kan ägna all tid åt det och ändå få ihop pengar till vad det nu är man ska ha pengar till, mat, kanske? Men själv tycker jag att handlingen är renast när den inte drar in pengar alls. Alla fall ska den inte kosta något för personerna man vill ge hoppet, eller vad det nu kan vara.

Det är svårt, det här med pengar. Men jag hoppas att framtiden kommer att vara ljus, utan några pengar som alltid står i vår väg och skuggar vår sikt. Men det var inte pengar som det skulle handla om. Utan människors misstankar om godheten. Det är som att vissa inte ser godhet längre, och inte kärlek heller. Det är viktigt, kanske det viktigaste av allt på jorden i dag, att dessa personer får uppleva det själva, inom sig. Att de får känna något som skapar en gnista av äkta hopp och tro. Inte tro på någon särkild gud, utan tron på sig själva och resten av mänskligheten. Tron på att denne är lika med alla och alla är lika med denne. Tron på att vi när som hälst kan förändra allting i precis den rikting vi har i åtanke. Förståelsen för att det är precis vad vi gör! Men att vi så länge vi inte ser det goda, styr världen, samhället i fel riktning - mot seperation, istället för enhet.