Jag avskyr rapporter! Dem känns helt fel att skriva. Man måste dela upp frågor i en massa olika kategorier och sedan presentera dem och diskutera dem på en massa ställen istället för att bara ta en sak i taget och... Åh! Jag pallar inte, allt går runt och i vartannat. Jag hatar att vara vilse i en text utan att veta hur jag ska reda ut den och kunna ta mig ut! Vill bara få den klar men det är så trögt. Jag kan bli klar men då kommer den att vara jätte dålig vilket river mig innuti någonstans. När allting ska vara så där hullerombuller så ser jag ju inte helheten!

ÅHH!! Finns det ingen krisgrupp för dem som gått vilse i sin rapport?

Det är i sådana här tillfällen som jag dras till mat. Jag har ett sug åt att fly genom att sätta mig med en bricka full av allt möjligt att äta och titta på en dokumentär eller något som sveper bort allt tråkigt man måste tas med. Men det ska jag inte göra! Jag ska gå tillbaka till min rapport och vimsa omkring lite till. Klockan 14.00 ska jag tillåta mig själv att äta, LITE. Får försöka ha lite pli på mig själv.

I övermorgon på morgonen åker vi iväg till älskade Vissevåg. Jag ska få uppleva min första nationaldag i Norge. Men mest av allt ser jag framemot att återse Oxum, Håltåsen, gräsmattan under äppelträdet som jag ska kratta fin och stranden, vår lilla fallfärdiga brygga som alltid är så spännande att gå ut på.

Men först, imorgon, vilket känns som en ENORM stressfaktor, ska jag åka in till Svalöv. Jag ska bara prata lite med min kära mentor men själva grejen får mig nästan att gå ur limningen och drar ner på allt jag känner tills dess. Allt sådant, all vetskap om tillfällen då jag måste ge mig ut i samhället får mig att känna mig låg.

Så, tack för mig, nu återgår jag till rapporten. UTAN MAT OCH VATTEN!