Det är ett helvete på trimmet. Kvinnan är psykopat besatt av att bibehålla en makt över alla hon har omkring sig. Idag blev jag så irriterad att jag inte kunde hålla det tillbaka, vilket hon bara blev glad över. "Du blev lite irriterad där" sa hon efter ett tag, "jag gillar folk med humör". Hon liksom ser på personer som en samling med egenskaper. Inte med känslor och tankar.

Igår var där en veterinär som jag numera är evigt tacksam. Hon upptäckte orsaken till Abbeys ögonproblem, vilket är följande:

"Distichiasis, felställda hår i ögonlockskanterna, innebär att det finns ett eller flera ögonhår som växer på själva ögonlockskanten eller på insidan av ögonlocket. Där ska det normalt inte växa några hår. Dessa hår irriterar ögat när hunden blinkar och bindhinnekatarr blir ofta följden. I vissa fall kan håren även ge skavsår på hornhinnan. I lindrigare fall kan man själv plocka bort dessa ögonhår med pincett. Tyvärr återkommer håren vanligen. Det kan bli nödvändigt att veterinären opererar eller bränner bort dem."

Det (hur det nu uttalas) är även ärftligt och jag ska tala om detta för uppfödaren som har likadana problem med Abbeys mamma. Hennes teori, så som hon förklarat för mig var att ögonen på grund av huvudets avlånga, smala karaktär inte får plats i själva ögonhålan och att ögonvrån blivit utdragen vilket får till följd att smuts samlas i ögat. Därav allt detta slem som ständigt bildas och samlar på sig ännu mer smuts som ligger och sliter på ögat. Jag hoppas nu över hela mitt hjärta att inte ögoninfektionen blivit kronisk. Hon har haft irriterade ögon sedan hon var någon månad gamal. Nästan ända sedan jag fick henne 10 veckor gamal tror jag. Nu behandlar jag med ögondroppar i några dagar som veterinären skrev ut till mig och så får jag plocka bort de här små minimala håren med hjälp av pincett och pannlampa var tredje vecka. Hoppas inte operation kvävs i framtiden. Men gud vad skönt att äntligen veta orsaken. Aldrig hade jag kunnat tänka mig att hår kunde växa där! Uppe på självaste ögonlockskanten.