Igår fyllde Angus 6 år, vilket betyder att han skulle ha varit 42 år nu om han var en människa, men det är han inte. Han är en liten bebisgris, för alltid. Det känns som om vi fick honom igår! Hur kan tiden gå så fort!? Födelsedagen firades med att han först (frammåt eftermiddagen då alla var vakna och samlade) fick öppna sina paket. Han är mästare på att öppna paket. Han älskar julafton när det är paket överallt och man får ha koll på honom när han spatserar omkring på paketjakt. han öppnar mer än gärna alla paket han kommer över. Men nu fick han tre helt egna paket. I det från mamma och pappa låg ett nytt koppel och halsband som pappa och jag var och köpte på lördagen. I svart läder och med silverkedja. Av mig fick han de två andra paketen. Det ena innehöll en strupe. Han och Abbey åt strupe i somras och jag minns hur delikat Angus syntes det var. Det sista paketet innehöll vår gamla dammvippa. Det är Angus absoluta favoritsak i hela världen. Han blir helvild när han få minsta glimt av den och hoppar och gör volter i luften för att få sätta tänderna i den och dra loss alla härliga syntetstrån. Hade man slängt ut den genom förstret hade Angus flygit ut efter.

Sen åkte jag och pappa till Häckeberga naturreservat med hundarna. Det var nog Angus favoritpresent. Jag hade tänkt att det skulle vara vacket där. Och det är det säkert om man kommer rätt. Men vi hamnade mitt inte i en slyskog där nog ingen mer än vildsvinen brukar gå. Det var täckt av snö, men vi kunde gå uppe på den vilket var super härligt, man kunde liksom springa över skogen. Och hundarna sprang och var super lyckliga, och turades om att jaga varandra. Så det var kanske bara bra att vi hamnade där vi kunde släppa hundarna. På vägen tillbaka gick jag också ett spår till dem som jag avslutade med min vante. Abbey var super skicklig men eftersom hon löper så hade Angus grova besvär med att släppa lukten av Abbey bakdel för att konsentrera sig på mina gamla fotspår. Men en annan gång kanske...

Ikväll har jag klippt klart Maja. Det är så super skojj att klippa pudel! Men det är slitsamt. Det var tredje dagen idag men nu är hon färdig. Inte för att jag känner mig färdig men för att klippmaskinen är lånad. Och jag har ju tagit mig igenom hela hunden och pälsen är någorlunda jämn balanserad. Men om jag hade stått ensam här hemma med henne så hade jag nog blivit nöjdare. Att klippa borta när andra människor kollar på eller sitter i samma rum är svårt och får mig att spänna mig konstant, vilket suger ut alla krafter ur mig så att jag är helt matt efteråt. Ja, vad ska det bli av mig? Nästa man till rakning är Villy, jag ska hitta en dag som passar så får jag se om det går snabbare med honom. Men det måste det ju göra eftersom han är typ fyra gånger så liten och inte har en massa fluffig ull som ska formas med sax.

På fredag har jag ett stort svenskaprov och jag borde plugga, plugga pch plugga vid det här laget. Men jag bara plu.., plu... och plu... Nej imorgon ska jag verkligen plugga ända tills hjärnan glöder. För jag har också en planering att skriva inför etologistudien som jag ska göra. Den ska vara inlämnad på fredag och jag har inte ens bestämt vad studien ska gå ut på! Jag ska alla fall göra ett Open field - test på Abbey. Men hur och vad ska undersökas är frågan! Om jag ska palla med att pressa min hjärna till glöd imorgon så borde jag sova nu. Men jag känner att min hjärna protesterar och vill skjuta upp på allting in i det sista. Nej jag får försöka ta komantot här nu. Ska bara skriva en plan över veckan så jag vet när jag ska plugga vad, så att det verkligen blir av. Godnatt godnatt!


Pudlen är inte Maja utan en pudel vi fixade på pälsvården i skolan, enormt mycket päls!

Zita, när jag hade med henne i skolan och badade och friserade till henne lite.