Jag har nog tagit mig tid över huvudet. För det finns inte så mycket tid som jag tror att det gör! Tid är nog ett faktum som inte existerar i mitt inre, personliga system. Jag planerar som om tid inte fanns. Allting tar tydligen tid nu för tiden. Det gjorde det inte när jag var liten. Då var det själva stunden, momenten, upplevelsen som rann, nu är det tiden som rinner. Den här etologiska studien jag har planerat tar ju kål på mig. Jag är ju ute och går, cyklar eller tågar/bussar hela tiden. Min kropp är helt slut. Och jag stressar hela tiden, för hela tiden är det något nytt. Idag fick jag rent ut sagt panik när jag utlöste larmet hemma hos en hund jag går ut med. Nu vill jag bara spy på hela tillvaron jag lever i. Varför är jag så känslig för stress? Allting rubbar min puls. Fast samtidigt är jag lugn som en filbunke. Jag tror inte precis det syns utåt hur stressad jag är. Jag samlar upp stressen inom mig genom att pressa upp den framför mig. Men när jag sen ska till att slappna av, typ på kvällen då jag ska sova, och inte orkar hålla emot längre, då kommer den och tynger ner mig så att allting ser mörkt ut. Ush och fy på stress! Lalallala!

Jag sitter och lyssnar på låten som jag visade här för någon vecka sen. Men nu vet jag att den heter "hope there´s someone". Den är så vacker, får en i en särskilt stämning. Den gör så lite stress pyser ut. Fast jag gillar inte slutet, där kommer stressen tillbaka igen. Men jag avbryter där, eller börjar om. Tihi. Hittade en version som verkar vara mer av det äkta.

Idag är det exakt 2 månader tills vi är i Norge och firar nationaldagen! Fast vi åker upp veckan innan. Jag längtar upp varje dag. Alla minneskänslor väller ner i hjärtat när tanker poppar upp i huvudet, och det gör den flerar gånger om dagen. Och alla minnesbilder spelas upp framför mig som ett bildspel i takt med känslorna. Särskilt kommer minnena från i somras då jag och hundarna var där själva i tre veckor. Alla minneskänslor från den tiden är präglade av Micael Jacksons död och begravning. Jag hade radion på hela dagarna och det var det enda de pratade om. Och hans låtar kom oavbrutet. Så det har fått dessa känslor att kännas på ett aldeles unikt sätt.