Det är ett helvete här hemma nu när Abbey löper. I början gick det bra, men sen, lagom till Angus fördelsedag började helvetet. Vi tänkte att hon kanske börjat höglöpa men hon blöder fortfarande, efter över en vecka. Kanske är det bara ett utdraget höglöp och vi hoppas på att det ska vara över snart. Angus är på helspänn och är så stressad så det är hemskt att se honom. Det har varit en välsignelse att han kunnat spendera flera dagar hemma hos Karin. Och vi är henne evigt tacksam som tagit så bra hand om vår lillkille, även mamma Ingrid som stått ut med honom. Men nu är han tillbaka och han ligger här inne i mamma & pappas rum där jag sitter med datorna för att hålla honom sällskap. Han ligger och gråter på golvet. Men i eftermiddag ska han och jag ta tåget till Vallåkra och gå i naturen.

Jag gör en etologisk studie i skolan där jag undersöker aktivitetens betdelse för hundens beteende och jag använder mig av Angus och Abbey. Efter en 10-dagarsperiod med mycket aktivitet och sen en lika lång med lilte aktivitet ska jag studera deras beteenden i ett open field-test för att se om det är någon skillnad. Så idag börjar jag med detta och det är Angus som är först ut med den aktiva perioden. Så Abbey har inte så jätte skoj nu. Jag är dock rädd för att det här stressandet som löpet innebär för dem båda kommer att påverka undersökningen jätte mycket. Det är ju liksom stressnivån det mesta av det här handlar om. Tror jag. Jaja, nu ska jag skriva lite om ektoparasiter till djursjukvården innan jag går ut med alla hundar som ska ut innan Vallåkraturen. Först är det Abbey som ska ut en kvar, sen ska Angus, Wisnton och Zita ut en halvtimme var.