... är avklarat!


Nu sitter jag här i köket och hjälper mamma och pappa genom att hålla mig undan då de bakar pajer (pappa) och håller efter (mamma). Stor fest på fredag. GUD nu kände jag det för första gången!! Har inte ens hunnit tänka på att vi ska ha en fest. Fast alla föräldrar har planerat och ordnat och fixat och handlat och allt vad de har styrt med. Alltihop medan jag har suttit nergrävd i papper och böcker, knattrandes på ett tangentbort. Mitt betyg blev förvånadsvärt bra. Allt är ju relativt förståss. Men om man jämför med vad vi alla trodde. Har övervägande VG.

Jag har klippt mig. Hos frisör, faktiskt. Mamma, jag och Karin var där tillsammans igår förmiddag. Ända sedan jag såg filmen en kärlekshistoria första gången har jag varit totalt fäst vi Annikas som den ena huvudrollen heter, hår. Jag är sån, att jag fixerar mig vid saker. Har alltid varit. Vissa saker skapar en viss sinnesstämning i mig på något sätt, eller en viss känsla. Annika gör det, hela hon, och hela filmen för den delen. Andra saker som gör det är till exempel My little ponies, lejonkungen, pitbull terriers, hovars nedtramp, naturliga stigar på olika typer av terräng (själva stigen men framför allt själva nedtrampen på stigen, även att rida eller cykla på stigar). Det låter kanske konstigt. Men sådana detaljer kan verkligen förhäxa mig!

När jag ar liten var jag fixerad vid lejonkungen under en period. Jag skulle titta på lejonkungen flera gånger om dagen och då jag inte tittade på den så var jag själv ett lejon eller lekte med leksaks lejon, gosedjurslejon och allt vad det var. Men vad det var som jag fixerade mig var den här känslan jag fick, den höll igång allt, tror jag. När jag lekte var det mest lejonets rörelser jag försökte imitera. Tassarnas form och tryck mot marken. Skulderbladets rörelser då de gick. Jag minns så tydligt specifika tillfällen då jag satt och lekte på detta sätt, var jag satt, hur ljuset kom och färgerna som jag såg framför mig. Också när jag lekte med mina leksaks lejon var rörelserna mycket fasinerande för mig. Jag har fortfarande min gosedjurs Simba vid sängen. Simba var perfekt att forma som ett springande lejon och jag låg ofta när jag skulle somna och lät Simba springa i luften framför mig och försökte efterlikna lejonets flygande galopp med det lilla gosedjuret genom att hålla frambenen i den ena handen och bakbenen i den andra.

Såna knäppa saker är en stor del av mig. Och Annikas frisyr är en sådan sak som har fäst sig i mig på något sätt. Det handlar om saker jag inte kan sätta fingret på. Typ abstrakta saker. Antagligen är det en massa små detaljer som skapar känslan inte bara hennes hår och den frisyren på mig blev inte alls så lyckad. Men det kommer att bli bättre, den är inte fullbordad än. När jag kom hem från frisören, förtvivlad stod jag i två timmar med saxen i badrummet och klippte till. Hennes frisyr är ju typ 50 tal och denna frisör som visseligen var mycket duktig klippte ju med moderna metodes som gjorde det helt fel i mina ögon. Jag hade kanske kunant ta med ett foto, på något sätt. Men jag hatar att försöka efterlikna andra personer, det är det värsta jag vet. Därför tar det emot att säga att jag ville ha samma frisyr som Annika. Men så är det alla fall.




weheartit.com

Ja, så ligger det till. Nu är det väl snart dags att gå och lägga sig, I supose!
INGET PLUGG!!