Gjorde en paus ur mitt narkos plugg och ringde Karin. Hon berättar att hennes kattvän Happy dött idag. Hon var en super glad och lycklig katt på bara några månader, med en stark och rolig personlighet, levde tydligen upp till sitt namn. Idag hade Matte lämnat in henne hos veterinären för en kastrering. Vad händer? Narkosen tar livet av henne... Efter den informationen var det aningens svårt att koncentrera sig. Tankarna vandrade liksom iväg från varje mening.

Så fruktansvärt tragiskt. Lilla Happy som var så glad, och så Matte som inte har någon annan familj än sin lilla kattunge. När hon efter en lång sörjeperiod efter den förra kattens död äntligen kommit sig för att skaffa en "ny". Klockan 1 skulle hon hämta hem lilla Happy och hon hade lyxat till det med extra god kattmat till den nyopererade. Nej jag kan knappt skriva om det. Men kände mig bara tvungen. Snacka om att varken Angus eller Abbey ska utsättas för det där. Även om kisken är liten, den finns. Och vem vet om det verkligen är det rätta? Det är svåra grejor det där. Vem kan säga hur hunden eller katten känner efter en sådan förlust?

Det är inte Happy på bilden, det är en stallkatt från GRs stall...