Gud vad denna bloggen har spårat ur. (Och jesus vad denna bloggen måste låta religös när alla inlägg börjar på himmel, gud eller jesus kristus) Det började som en 100 %ig klimatblogg. Nu bloggar jag om så obetydliga och löjliga saker så att man blir mörkrädd här inne. Men mina tankar är så djupa nu för tiden så att jag tror det är den andra sidan hjärnan som försöker komma till uttryck, eller något sådant. Vem f*n bryr sig om mitt hår till exempel? Men jag får väl trösta mig själv mig att det är mest för min egen skull som jag skriver. Det blir liksom lättare av att jag skriver här än att jag skriver i en dagbok som inte existerar.

Helt urspårad har den heller inte blivit. För det är ju nämligen så att det är grunden, bottnen av klimatproblemen jag vill påverka. Och bottnen av klimatproblemet tror jag ligger i vår psykiska hälsa, på något sätt. Om vi är i balans så är även vår omgivning i balans. För att bli i balans måste man ta hand om vissa saker med sig själv. Om man skriver av sig hamnar man i balans. Man måste vårda både sitt yttre och sitt inre för att må bra, tror jag. På ett sätt som inte skadar en själv eller omgivningen. Jag ser det som en cirkel men jag orkar inte babbla om det där nu. Jag måste sova. Jag har själv spårat ur i kväll varför sitter jag uppe nu? God natt...