Jag vill odla basilika! Jag har fortfarande frön kvar sen i sommras tror jag. Ska kolla sen och i så fall kanske sätta sätta några frön. För det kan man så året om. Jag minns i sommras då jag odlade mängder med basilika. Det var basilika överrallt. Jag hade fått för mig att jag skulle ha med mig en massa till Norge också för att ha något att överleva på där i mina tre ensama veckor utan möjlighet att lämna hytta. Så ni hör ju att jag behövde basilika! Vi hade varit och köpt frön, och hittat den här sorten som tydligen skulle vara lite svagt lilaaktiga och smaka lite annorlunda.

Hur som hälst, ur en av dessa miljontals krukor men gröna små skott växte ett litet lila skott. De växte upp till en liten planta, identisk alla de andra plantorna förutom den hade en nästan svart skälk. Bladen var gröna med små små lila/svarta taggar. Den var unik! De andra plantorna hade gröna blad med en aningens svag lila nyans i kanterna. "Super häftigt, en ny sorts basilika har uppstått här i mitt sovrumsfönster" lät jag mig själv tro. Den här skulle jag vårda ömt! Den fick följa med mig till Norge.

Där stog den i sin lilla kruka med sina gröna betydligt mindre basilikosyskon i tre veckor tills mamma kom upp och planterades ut den i en större kruka. Där stod den därefter och njöt dagarna i enda under vissevågs välgörande solstrålar. Och växte och frodades, så som man gör i Vissevåg.

Ångesten for över mig den dagen då jag satte mig i bilden och gjorde en sista check i skallen över eventuella glömda saker då vi skulle hem till Sverige igen. "MIN BASILIKA!" jag for ut ur bilen och släpade med mig den stora krukan tillbaka. Men så mycket av bilens dyrbara förvaringsutryme kunde inte gå åt till en basilika, som inte ens kunde användas i dess ändamål som kryddväxt. Den fick stanna hos min mormor och morfar som nu anlänt till Vissevåg. De lovade att ta hand om den som en av sina egna. Och nu fick jag reglebundna rapporter om hur min svarta basilika mådde. Den mådde bara prima, och rätt var det var hade den fått små blåa klockor. Hmm... basilika, blommor? Jag visste inte... Men fick den verkligen blåa klockor? Min unika basilika fick det!

När det sedan var dags för mormor och morfar att åka hem till Sverige följde givetvis min svarta basilika med med sina vackra blåa klockor. När jag nu för ett antal veckor sedan besökte dem så fick jag åter se min kära planta. Och gud vad den var stor! Vid det här laget var jag ju tvungen att inse fakta: det var ju ingen ny unik basilika sort jag tagit fram. Det var ett ogräs som på något sätt tagit sig ner i krukan. Men det hade jag ju förstått ett tag, när jag i en springa i asfalten på vår gård fick syn på en liten svart skälk med lila taggiga blad. Men jag hade ju fäst mig vid den här lilla plandan som åkt fram och tillbaka över gränser stått i diverse olika krukor och fått en massa avkomlingar i form av frökapslar. Ja, dessa blommor hade så småning om förvandlats till frökapslar och mormor hade lagt undan en sådan till mig iall jag ville avla vidare på min unika basilika sort.

Jag glömde den i deras lägenhet. Undrar hur det är med den nu. Har den vissnat? Jag hade gärna sått dess frö till våren. Min svarta lilla vackra basilika... som växte upp till ett stort styggt ogräs.