Ær på besøk hos mammas kusin Unni och hennes man Are. De sitter och tjattrar på køket (mest mamma och Unni, de kan nog konkurera rtt bra i en tjæattertævling, om det nu existerar), jag sitter på stua, har fått låna PCn før att kolla mail och dyl. Passar på att skriva det førsta blogginlægget på evigheter. Men vi ska nog snart ut till hytta igen, Brattås dær de bor ligger bara på andra sidan fjorden, så vi har rætt næra hem. Hundarna sitter och piper på verandan, Are ær allergisk. Det ær en fin kvæll. Åsarna på andra sidan vattnet, som utgør utsikten genom fønstret ær fint færgade av kvællssolen.

Vi kommer hem till Malmø på søndag. Det ær med blandade kænslor. Jag kommer sakna naturen något fruktansvært. Men jag kan komma igång och gøra saker. Jag ser fram emot att hælsa på Mykorrhizagænget och kolla vad som hænt på græsmattan vid annelund dær de børjat odla. Det ær det jag ser fram emot mest. Och så komma igång med dogwalkingen. Træffa de nya hundarna. Och så ska jag ta mig tid att skriva mycket!

Jag har bestæmt att det ska bli en bra pch fin høst i år. Passar bra efter en bra och fin sommar, som inte ær slut æn! Nu vet jag inte vad jag ska skriva. Jo, jag har bestæmt mig før att bloggen åter ska få bli en "klimatblogg" och inte någon dagboksblogg som den råkat bli nu den sista tiden då jag inte haft tid att engagera mig i någonting. Jag ska aldrig aldrig tillåta mig att gøra sådant som hindrar mig från att vara engarerad och sætta mig in i sådant jag kænner før! Som att gå dumma strunt utbildningar om hur man bytar hamsterburar. Men nu ær jag djurvårdare och nu ær det så. En djurvårdare som låter hunden sitta på verandan och pipa. Nu måste jag nog gå ut till henne. Angus sover i en stol. Men Abbey protesterar då och då. Tyckte jag hørde mamma næmna något om klockan också så det ær væl dags att fara tillbaka till Vissevåg nu. Snart. Det tar ju alltid sin lilla stund innan de verkligen reser sig från bordet før att prata klart i hallen och till slut øppnar dørren och sæger hade en sista gång.

Næsta vecka då jag åter ær i Sverige efter sju veckor hær børjar bloggen updateras med nya typer av inlægg. Och Globalthought læmnar sin tid som dagbok bakom sig. Æven om den kommer att vara lika personlig som vanligt, så klart.