Det luktar Malmöfestival. Imorgon måste jag dit och hälsa på Mykorrhiza gänget. Gud vad jag saknar dem. Allihopa! De härliga, fantastiska, ÄKTA människorna. Jag älskar dem allihopa! Jag blev så sjukt glad när jag fick ett sms av Olle här om dagen och han undrade om jag skulle komma till Malmöfestivalen. Jag hade ingen aning om att de skulle vara där. Självklart ska jag komma! Så här står det på hemsidan, som jag förresten inte heller viste var klar! Och så fin den blivit.

"Mykorrhiza kommer att vara med på Malmöfestivalens rekozon, Tullgatan. Planeringen och förberedelserna inför detta är i full gång! Vi kommer att ha vår bas på hållbarhetsgatan Rekozonen på södra tullgatan vid Gustav Adolfs torg fredag f.m. till måndag e.m. Där kommer vi försköna gatan, bygga och odla och informera om helgens aktiviteter. Vi kommer anlägga en större odling av grönsaker och perenner på Seved under helgen, vi kommer att hålla workshops och göra spontana guerilla-odlings räder, dela ut plantor. Dessutom kommer vi att laga soppa på Onsdag. Kom och var med! Läs mer om Mykorrhiza på Malmöfestivalen. Kontaktpersoner under festivalen: Olle på 0706569966 eller Britta på 0730864006"

Det är så härligt! Så mycket de gör! Så mycket som händer. Alla växter de sprider på alla ställen de tar sig an, och med den självklarheten de gör det på. Olles beslutsamma blick när han trycker ner muggar med frön i varenda stolpe han passerar. Totalt överlägsen med kärlek som vapen. Så mycket har hänt sedan förra hösten då mykorrhiza, som då inte ens hade något namn bara var ett litet, men dock så sprängladdat samtalsämne. Och nu är det i full gång överrallt. Jag önskar bara att jag var mer "inne i det". Mer engagerad. Vågade mera. Nu bara hänger jag på och knappt det. Men Mykorrhiza och dess medlemmar är verkligen den lilla del av verkligheten som motsvarar mitt hjärtas vilja. De håller hoppet vid liv. Påminner mig om att det finns hopp. Människor som bryr sig. Orkar kämpa. Som vet vad som är på riktigt. Jag känner mig så tacksam för att jag fått chansen att träffa sådana här människor. På ett sådant underbart ställe som Holma. Det var som att komma rakt in i sina dagdrömmar. Och alla de människor som fanns där från alla jordens hörn förenade av sin vilja att förändra. Med hjälp av naturen. Nu är dem här på Malmöfestivalen. Karin, i helgen ska vi dit!