Allting är upp&ner nu. Och inte bara upp&ner utan upp & ner också! Det här upp&ner går upp & ner och det kan gå upp & ner flera gånger bara på en dag. När det går upp, så går allting upp men när det sedan går ner så följer allt med ner och på så vis är allting upp&ner!!

Det tar på krafterna, denna berg och dal bana. Och jag har börjat bli riktigt snurrig efter så många varv på samma bana. Jag kan knappt gå i trappor längre. Jag har ingen kontroll på när nästa steg kommer. Ibland tror jag att jag ska ramla. Jag får gå jätte sakta. Har ingen kontroll på någonting längre. Inte när allting är ner allafall. När allting är upp så käns det som att jag har fått kontrollen tillbaka. Men sen går det ner igen. Och på så vis orkar jag inte bry mig när jag väl känner att jag har kontroll. För jag vet att det bara är en tidsfråga innan den rinner ur händerna på mig. När allt vänds upp&ner igen.

Och så klart går kontrollen förlorad, när jag tillåter den att göra det. Men med vilken kraft ska jag hålla den kvar? Jag skyller allt på hopplösheten. Den största fienden som finns!

Men jag orkar inte vara negativ. Det är så tungt. Så deprimerande. Och så smittsamt. Därför bär det emot att skriva på bloggen just nu. Vill inte sprida en negativ anda ifall någon skulle råka läsa. Vet inte vad jag ska skriva längre. Det var ju ett tag sedan jag skrev ett ordentligt inlägg. Och jag saknar det. Men det har blivit ett glapp mellan då och nu. Och det måste fyllas för att jag ska kunna gå vidare. Jag tror att successivt håller det på att lappas ihop. Men utan nya intryck går det mycket sakta. Och ingenting händer just nu vilket tar kol på mig! Det är inte lätt att befinna sig i ett glapp.  

Hur hamnade jag här? Allting gick så snabbt och så plötsligt fanns det ingen grund för någonting. Allting försvann. Men jag vill inte vandra på en falsk grund. Vill hitta sanningen. Tills jag hittat den får det väl bli lite upp&ner.