Skrivet i lördags

I ett mysigt belyst rum fullt med underbara, engagerade, hoppfulla och fantastiska eldsjälar med ett brinnande intresse för att nå ut med ett alternativt tänkande, sitter jag och lyssnar med det lyckligaste hjärtat man kan ha och tänker på hur lyckig jag är att jag fått chansen att sitta här med dem alla och dela deras hopp. Idag var jag på Holma gård igen där jag praktiserade i fem veckor innan höstlovet. Holma är för er som inte vet en ekologisk gård utanför Höör här i Skåne där man bedriver folkhögskolekurser i småskalig ekologisk odling och hållbar utveckling. Här finns flera människor som alla brinner för att förändra vår icke hållbara värld till en värld där man lever i samklang med naturen. Och de inte bara pratar om det, dem gör det också!

Så idag var det alltså ett seminarium där en kvinna från en organisation vid namn via campesina kom och berättade om världsläget m.m. (jag tänkte berätta med om via campesina vid ett annat tillfälle). Efter lunch delade vi in oss i fem grupper där alla grupper diskuterade lösningar till fem olika områden som folk hade kommit upp med. Målet var att komma på praktiska saker vi kan utföra för att förändra folks tänkande, och därmed även handlande. Den första frågan handlade mycket om kommunikation och samarbete mellan stad och land när det gäller odling och självförsörjning och sådant. Den andra gruppen diskuterade hur man skapar kontaktnät och organiserar arbetet i organisationer m.m. Den tredje gruppen pratade om kollektiv och ekobyar och hur man går till väga när man drömmer om att flytta ut från stan till ett liv på landet. Den fjärde gruppen, där jag var med, pratade om hur man når ut med sina idéer och hur man sprider det nya tänket till omvärlden. Vad den sista gruppen diskuterade har jag faktiskt glömt.

För mig personligen betyder det så enormt mycket att bara få vara där, sitta och lyssna på alla idéer som flödar. Omgiven av folk som brinner för att skapa en förändring. Det betyder så otroligt mycket för mig att jag inte ens kan beskriva det. Jag kunde inte ha befunnit mig på en bättre plats på jorden, och det säger jag av hela mitt hjärta.

   Jag tror det känns så extremt starkt för mig just för att jag, ända sedan jag blev så pass gammal att jag började inse hur världen fungerade, gått runt och känt en ständig inre längtan efter något just sådant här. Men då jag aldrig hört talats om eller sett något liknande kunde jag heller inte drömma om det. Men längtan fanns där. Jag har alltid bott mitt inne i Malmöcity, och alltid, enda sedan jag lärde mig prata, tjatat om att flytta ut på landet. Jag bor fortfarande i stan och känner fortfarande behov av natur runt om kring mig. Dock har jag börjat känna mig hemma i stan med, och det är en mycket kluven känsla. Jag har även insett att stan är en nödvändighet för att vi ska få plats på jorden. En viktig fråga för mig är alltså hur vi ska få in "landet" i staden. Och detta diskuterades också under helgen.

Jag känner mig alltid så ensam. Som att jag är den enda med dem tankar jag har. Att hela min umgängeskrets, familj och släkt, alla runt om kring mig, är så inne på ett annat spår. Allting i mitt huvud känns så abstrakt och svårt att sätta ord på och förklara. Men nu på Holma var det folk i från stan som kom och satte ord på allt jag velat få ut. Det var så härligt!  Det var en tjej från stan som liksom jag alltid velat flytta ut på landet. Hon beskrev precis det här med att inte bli förstådd av sina närmaste. Visst man kanske kan övertala dem om att köpa ekologiska bananer. Men de har inte hela filosofin med sig. Åh, jag vill veklingen skriva ner exakt hur jag tänker men läxorna ligger hela tiden i bakhuvudet och bankar. Jag får skjuta fram det till ett annat tillfälle, som vanligt.