Det känns för mig ibland som att allt det positiva i klimatdebatten har en tendens att glömmas bort. För ju mer negativt någonting är desto viktigare är det väl egentligen att lyfta fram det positiva? Jag läste en insändare skriven av Hans Lehrecke i Sydsvenskad idag som, genom all dess positiva glöd inspirerade mig. Det är ju faktiskt så att vi borde känna hopp och inte hopplöshet när det gäller klimatkrisen. För även om det är hemskt att det är vi människor som startat en uppvärmning av planeten så är det ju någonstans tur att det är vi och inte andra faktorer som startat det och håller igång det. För som det är nu har vi ju faktiskt en chans att stoppa uppvärmningen. Och tack vare mycket forskning och engagemang från folk som tagit det här på allvar, så har vi faktiskt lösningar till en hållbar framtid! Som Lehrecke skriver i sin insändare så skulle vi genom att placera ut solceller över 7% av Saharas yta kunna försörja hela jorden med energi, så som vår energiförbrukning ser ut idag. Detta skulle förbättra hela världens ekonomi och inte minst för de fattiga länderna runt Saharaområdet. Vad han också tar upp i sin insändare är att vi borde tänka på, och glädjas åt att antalet krig minskar och antalet demokratier ökar. Svante Axelsson från Svenska naturskyddsföreningen menar att ozonhålet liksom försurningen minskat avsevärt. Och så nämner han detta med att det finns miljövänliga lösningar för vår energiförbrukning. Så är det ju faktiskt så att vi har möjlighet att idag(!) förändra vårt levnadssätt så att vi minimerar vår personliga belastning på miljön. Jag säger som Mahatma Gandhi "Live simply so that other may simply live". Och i ett annat inlägg ska jag berätta exakt om var jag själv gjort för att leva ett "enkelt liv" och på så sätt minskat min energiförbrukning. Så det finns hopp för oss här på jorden trots allt! Mycket mer positivt har jag läst idag och mycket mer positivt kommer jag att skriva här senare, men nu måste jag ut i solen med min hund!