Kvinnan med gummihandskarna
Detta är tortyr! Att se djur bli berövade på sina naturliga beteenden. Vi har precis satt in tre kalvar 1 respektive 4 dygn gamla, i varsin (kanske en gånger 0.8 m) stora boxar där de ska stå tills de växer till sig. I en lite större box står det fem tjurkalvar. De skuttar på stället för att få ut sin överskotts energi. När de blir serverade mjölk, som de får i hinkar, suger de desperat på varandras öron och pungkulor i jaktefter en spene.
I mjölkgropen kommer kor på långa rader i väntan på att tömmas på mjölk som ska mätta människans behov. En av korna vägrar släppa sin mjölk, den har precis fått en kalv men det är inte kalven som suttar, det är en kvinna med blåa kläder och gummihanskar som drar i hennes spenar . Kon sparkar och sprattlar för att komma loss. Deet är en bestämmd ko med egen vilja, men personalen kallar henne "en dålig mjölkko" och tycker att hon är elak mot dem. Konstigt säger dom, för dom har ju aldrig varit elaka mot henne.
Kvinnan med gummihandksarna tar ett rep och snarar fast runt den sparkande kons ben, sen binder hon upp benet mot en stång. Så där, nu kan hon suga ur henne sin mjölk utan att skada sig. Där kvinnan med gummihanskarna ser min tveksamma blick säger hon "det är för hennes egen skull vi gör så här, om vi inte får ur henen mjölken kommer hon få ont" Jag undrar om hon hade släppt mjölken om det var hennes kalv som maserade hennes juver istället för denna kvinna. Men vad vet jag om mjölkkor?
När kon fortfarande vägrade släppa mjölken (jag älskar denna ko) så kommer till min förtvivlan kvinnan med gummihandskarna med en stor spruta som hon kör in i kons lår. Hon förklarar att det är ett hormon som får kon att släppa sin mjölk. Läskigt, tänker jag, du går de in och påverkar hennes hjärna också. Nu kan kon inte längre hålla inne sin mjölk. De sätter på henne mjölkmaskinen, och mjölken pumpas ut. Nästa dag kommer mejeribilen att hämta hennes mjölk. Om några dagar kommer en människa att hämta paketet i affären, gå hem, hälla upp det i ett glas eller kanske i sin kaka. Vad vet hon om denna ko, som stått och kämpat för sin mjölk, sin rätt, sin kalv?
Jag hade fått nog, jag kunde inte hålla mig längre, hjärtat klapprade och tårarna började rinna. Kvinnan med gummihandkarna tröstade mig. "Det är okej att vara rädd, det är stora djur" ...
Tyvärr så är våran "mjölkkossa" även den sönderavlad. Så om nu den lilla kalven bara skulle på dia och inte någon mjölk skulle komma till oss så skulle kossan ändå må dåligt, det eftersom den lilla kalven inte dricker upp all mjölk kossan producerar.
Om du vill veta vilket hormon dom sprutade in så är det: Oxytocin.
Som utbildad djurvårdare måste man lära sig att acceptera sådant här även om det inte tilltalar en själv. Jag hade också svårt i början, men idag har jag lärt mig att acceptera. Jag tänker på hur mycket sämre kossor och grisar har i andra länder, t.ex. vårt grannland danmark där dom låter grissuggorna stå inknödda i en spilta där de KNAPPT kan lägga sig ned enbart för att de inte ska ligga ihjäl sina kultingar, eller USA där dom i stort sett slaktas levande.
Jag har gjort ett stort arbete om det här, och har kommit fram till att Sveriges djurskötsel är i snitt väldigt mycket bättre än andra länder. Det är alltid något.
Btw, vi människor käkar ju P-piller eller mini-piller. Är inte de minst lika illa som oxytocinhormoner? :P
