Sitter och pliggar på islam. Kom över denna berättelse på islamguiden.som och kände mig bara så tvungen att lägga upp den här. Vet inte varför egentligen, för ajg hittar inga ord att säga. Det säger så mycket själv rör upp inom en som om någon står och trampar på en slammig strandbotten. Vattnet är helt grummligt. Hela jag är grumlig inombord. Den här Abu Hanifa stampade verkligen ordentligt på botten av mig. Helt otrolgit att någon på allvar kan TRO något sådant. Men hela deras inre, deras vatten och deras botten består av något annat än ens eget. Gud vet vad!? Jag minns alla de gånger jag försökt diskutera med muslimer - det går inte! De är så annorluna, då djupt nere. Läs och se själv vad som händer i dig...


Abu Hanifa blev utmanad av en ateist till en offentlig debatt,, som stora skaror av människor hade samlat sig, till. Ateisten kom i tid med sina vänner och supportrar, men imam Abu Hanifa fanns inte där. När han slutligen dök upp, mycket försenad, bad han om ursäkt för detta och förklarade, "Jag, var på andra sidan av floden. Floden var översvämmad och jag hade ingen båt. Medan jag stod där, undrande över hur jag skulle kunna ta mig hit, föll ett träd ned av sig självt och en båt blev gjord utav den av en ren olyckshändelse. Båten rörde sig mot floden av slumpen. Jag satte mig i den och med slump igen, började den röra sig igen utan att någon styrde den och nådde hit. Så här är jag." Då sade ateisten, "Antingen är du en dåre eller så försöker du lura mig! Hur kan ett träd ge upphov till en båt genom sig självt och slumpen och hur kan den nå sin destination utan att någon styr den! Är du tokig?" Abu Hanifa sade," Om jag är tokig så är du tokigare, för du tror att denna vackra värld med en sådan variation av djur, fiskar, insekter och växter kom till genom en olycka utan att någon styrde den. Du tror att solen, månen, stjärnorna och planeterna rör sig smidigt i sina banor utan att någon styr dem! Vem kan vara en större dåre än du?"