Det var minnsann och dag ett tag sedan nu. Jag har inte skrivit sedan jag kom hem ifrån Norge va? Det är så fullt upp nu att jag knappt ens kommer mig för att göra något. Jag har inget hopp för att jag skulle kunna lyckas. Det är omöjligt att hinna göra få klart över en A4 sida full med uppgifter och prov på två veckor? Åh nej varje gång jag säger (eller skriver) så så blir jag full av krut och känner en kamp i magen om att bara sätta igång, nu, direkt! Men sen en hundradels sekund innan rumpan lyfter från fårskinnspallen så tar tröttheten över igen. Och så bara blir det att jag sitter här. Jag har prov på tisdag, ett stort prov som jag knappt har pluggat på. Sen har jag ett muntligt framförande att hålla på fredag som jag inte börjat ens fundera över. Utöver detta måste jag få gjort en massa uppgifter att skicka in. Kanske är det möjligt om man verkligen vill. Men jag hatar det över hela mitt hjärta. Jag vill inte ha det betyget egentligen. Inte i mitt själva liv, bara i samhället. Det känns bara fel i min värld.

I går var jag och Karin Saffy-vakter. Saffy bor numera i en super yxig lägenhet som matte köpt nyligen. Vi sov över där och hade det jätte mysigt. Satt i över två timmar i det stora hörnbadkaret och pratade, sjöng och stollade. Innan dess hade vi kollat på finalen av min favvorit program - jakten på julia. Jag vet jag låter jätte töntig i mångas öron men jag älskar musikaler och all form av uttryck och jag älskar både Lisett och Frida, de två sista finalisterna som utstrålar så mycket (Fridas glöd, rakhet, självklarhet och mjuka kärleksfullhet och Lisetts exakthet, precishet, äkthet och detaljfullhet) jag älskar helt enkelt att se på när folk uttrycker känslor, i både dans, teater och sång! Men tjejen jag passade rollen bäst, fick den. Som tur var. Jag bara håller på att dö själv när jag sitter där oförmögen att uttrycka alla mina egna känslor. 

Senare på kvällen var jag så full av överskottsenergi att jag inte visste vart jag skulle bli av. Jag hoppade runt, piruettde (så gott jag kunde då, det innebar att bokhyllor och väggar emellanåt var farligt nära att slå mig i huvudet), rullade runt på golvet och akrobaterande (så säger man inte va?). Efter det hoppade vi ner i badkaret. Och efter det satt vi och pratade till halv fem på morgonen/natten - vilket man vill. Jo, jag glömde en sak. När vi var ute med Saffy gick vi till Rörsjöparken där vi tog en åktur på en karuselliknande lekställning som vi brukade åka på när vi gick i grundskolan. Den är som en sån här gungbrädsliknande grej faste en jätte enorm en med en lårbensknöl uppe i toppen så att den kan röra sig åt alla håll. Det känns som att man flyger och det pirrar i magen när man svävar över marken. Men gud vad ont vi har i rumporna idag.

I dag var Abbey och jag på kurs med, rallylydnad. Jätte roligt. Men fan vad jag måste plugga nu. Gissar att jag kommer att somna istället.

Norgeresan! Det var underbart att få återse Vissevåg igen. Om typ fyra veckor åker jag dit igen, för att vara där hela somamren lång vilket jag inte har fått in i mitt huvud än. Jag förstod det inte denna gången heller, inte förren ett tag efter att jag kommit dit och suttit i hytta och fundera över var jag befann mig. aldirg har jag kännt så. Har alltid gått och förberätt mig i veckor. Denna gången var jag inte förbredd alls. På färjan slog det mig vart vi var på väg. Och vi Vissevåg kunde jag se mig omkring och inte riktigt inse att jag faktist var där. Det kan ha och göra lite med min feber också...

Jag har fått en ny passion i mitt liv. Barn. Min kusins lilla dotter var med. Hon är ju inte stilla en sekund och är väldigt ouppfostrad och maktlysten men Gud så underbar! Men henne kände jag verkligen att jag blev Mathilde. Jag kunde slappna av. Lite som när jag är med djur. Eller när jag lyssnat på musik. Känns som att jag upptäkt en ny sida av mig själv. Jag längtar efter att få umgås med ett barn igen och jag blir så gad när jag ser ett barn. Sån dröm att få jobba med små barn på något sätt, utan andra vuxna runt omkring, då blir jag bara stressad och stålfjäder, för de är så komplicerade och obegripliga. Barn och hästar passar mig bäst. En ridskola för små barn?