Virvlande stillhet

Allting går så ruskigt snabbt samtidigt som tiden står still. Jag hinner bokstavlig talat inte andas. Jo igår kväll lyckades jag faktiskt ta några andetag. Det kändes lite lättare allting då, av någon anledning. Men nu har jag ett par dagar att plugga som en galning, en uppgift och ett prov kvar (djur i park samt etologi) sen är det färdigt! Jag har faktiskt märkt att mitt betyg inte alls blev så dåligt. Inte om man jämför med vad vi alla trodde det skulle bli. Att jag inte ens skulle få ett fullständigt gymnasiebetyg. Nu har jag plötsligt mer VG än G och flera stycken MVG. Jag fick VG i både arbetsmiljö och säkerhet och i datorkunskap som jag inte ens märkt att vi haft några lektioner i. Får se hur det blir i slutändan då. Nu ikväll orkar jag inte plugga mer.

Har varit på avslutningen av rallylydnaden med Joanna. Det är ju bara jag som har varit med de sista gångerna av kursen. Men det har varit så roligt. Och Joanna är en underbar tjej! Efter kursen hämtade vi hennes vovvs och så gick vi och åt falafel. Abbey börjar förmodligen snart löpa igen för Lexton var väldigt intresserad av hennes bakdel. Och när vi släppte dem tillsammans i en hundrastgård var han mer intresserad av att göra andra saker än att leka. Men de fick alla fall spring av sig. Abbey andades som en gris med värmeslag på vägen hem genom pildamsparken.

Imorgon sitter jag i frisörstolen och har inte en anign om vad jag ska säga till frisören när hon frågar hur jag vill ha det. Jag vet inte!? Men jag får väl inprovisera och be henne anväda sin fantasi, som vanligt när jag är hos frisören (vart tredje år).

På fredag vid denna tiden har vi tagits studenten Karin och jag. Det är väl förmodligen fortfarande folk som sitter med de ljusblåa filtarna som vi köpt in på IKEA om sig. Det kommer väl förmodligen bli regn. Men det blir väl mysigt det med, under tältdukarna. Jag lyckades till slut hitta en klänning. Eller det var faktiskt Karin som hittade den, emn jag köpte den. Nu måste jag bara hitta skorna. Det ska vara klackar i fuxfärgat läder. Det har jag bestämt. Grejen är att jag letat efter dom och inte hittat dem. Men dom dyker väl upp om vi letar lite till.

Om några veckor åker jag till Norge igen. Gud vad jag är mästare på att isolera mig på den platsen. Det som jag ser fram emot mest är att jag har tid att läsa, rita och skriva. Och över huvud taget att ha sinnena öppna igen och inte behöva stänga ute allting för att kunna fokusera på det man måste göra - plugga. Nu kan man leva. Jag kan också få tid att följa med älskade komp till stallet som jag inte gjort på evigheter. Saknar komp.



Förr förra sommaren i vissevåg - älskar att sitta där och höra gluppen under bryggan och titta på alla vattenmolekykel och på hur ljuset reflekteras emot dem och så klart, ha Angus-brorsan hos sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0