Mathildes hästgodis

Imorse berättade jag om min frukost. Nu tänkte jag skriva om mitt mellanmål (för alla de som bara inte kan stå ut med ovetskapen om vad det är för någonting jag stoppar i mig om dagarna). Det är ett super praktiskt mellanmål som innehåller massor med fibrer samt ger en energi för stunden. Det håller i evigheter, det är mättande och tillfredställande då man får tugga en massa. Men det kräver sin tand! Mellanmålet är som ni kanske listat ut genom rubriken inget mindre än hästgodis. I julas bakade jag hästgodis till en vän som en liten julgåva. Jag själv kunde inte äta det men det visade sig vara jätte gått och vännen åt nästan lika mycket som hästarna. När jag bakade dem så blev jag så otroligt sugen på att smaka de varma små kompakta kaklika grejorna. Så jag bestämde mig för att göra egna glutenfria och så blev det. Sedan dess har jag bakat nya så fort de tagit slut.

Det bästa med detta recept är att man kan ta typ vad som helst man hittar i skafferiet och blanda ner. Men idag tog jag följande:
Glutenfrigrovmjöl typ 1½ dl
Fibrex ½ dl
Pofiber typ 1 dl
Krossat bovete ½ dl
Havregryn typ 1½ dl
Solrosfrön ½ dl
Pumpakärnor ½ dl
Sesamfrön ½ dl
Kanel

Och sedan blanda ihop till en "torr" massa med hjälp av sirap, börja med 1 dl och se om det ev. behövs lite till. Ta gärna lite vatten också så att det blir mer hållbart. Sedan plutta ut små mini kakor typ 1 cm tjocka på en plåt och ställ i ugnen på 170 grader något så när. Ju längre tid du har dem desto starkare tänder behöver du. En kvart blir lagom för det mesta. Men de är typ omöjliga att bränna. Det syns inte på dem när de är färdiga, om de så stått en halvtimme så ser de likadana ut. Möjligen kan man se att de börjar bli klara när de ser torra ut. Stick med en sådan där liten pinne (som säkert kallas någonting), ni vet. De stelnar i takt med att de svalnar.

Smakligt mellanmål kära kentaurer! (stavning?)


Läskig bild? Jag och min hajmin =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0