Såg precis ett härligt program på TV från en bondgård. Det var helt och håller "fluga på väggen" filmat, ingen som babblade för att förklara ett syfte eller något. Man bara följde med och observerade. De filmade korna som stod och idisslade, hundarna som sov eller studerade människorna, hönorna som letade efter mat, hästarna som stod och vilade, betade eller fölade, de filmade människorna som arbetade med djuren, åt frukost, sov middag, mjölkade getterna eller gjorde ost. När programet var slut var jag så härligt avslappnad att jag nästan somnade av välbehag. Men jag ska ut med Winston om någon timme, kunde inte somna. Gud vet när jag skulle ha vaknat då. Jag kunde inte somna igår kväll. Fick ta tre sömntabletter. Då somnade jag minsann. Det är bara såna valeriana tabletter, inga dumma saker. Jag älskar dem tabletterna. Det känns tryggt att veta att de finns. Att det finns något som kommer ifrån naturen och som verkar så bra för nerverna när de är i obalans. Ingen långsiktig lösning dock, men ändå. JAg har långsiktiga lösningar också...

Jag hade velat bo på en gammaldags bondgård. Gammaldags bondgårdar och moderna är två vitt skiljda saker enligt mig, och enligt fakta. Jag skulle nog känt mig lycklig av att leva på det sättet. Men hur länge? När eftertexterna till filmen var slut så kom det en ny liten film, som bara var några ynka minuter lång, och som handlade om vintergatan, vår galax. När den var slut så stängde jag av TVn och låg kvar och blundade och tänkte på vad jag nyss sett. Först ett långt program där man fick följa med under ett år på en gammalbondgård. Sen en kortfilm om galaxen vi lever i. Det passade så bra ihop på något sätt. Och det säger någonting också.