Jag vill inte tänka på att jag missar en hel dag på Holma. Men jag har bestämt mig för att stanna hemma idag. Det är löjligt men orsaken är (till största del) på grund av att jag har ont i fötterna, bland annat. Men fötterna är fulla av blåsor sedan gårdagens promenad med vandringsovänliga läderboots. Skit skor! Det är rätt ironiskt också men jag har efter två veckor i ständig rörelse börjat få ont på helt andra ställen än vanligt. Från att ha suttit stilla hela dagarna och ha ont av det, till att nu röra mig hela dagarna och ha ont av det. Det låter så patetiskt och fånigt när jag kommer hem om dagarna och har ont i knäna och konstiga leder under fötterna. Nu när jag äntligen får röra mig!

Nu är det faktiskt mitt fel, jag måste inte överanstränga mig. Men det är svårt att låta bli när allting är så roligt och man vill göra så mycket. När jag tänker över en dag så låter det inte osm om det är så ansträngande. Men det blir nig faktiskt rätt mycket, särskilt för en konstig kropp som min som är i behov av så mycket rörelse men samtidigt inte tål det. Vi är ute i stort sett hela dagarna, vilket märks i ansiktet där en massa fräknar börjat titta fram. Och i stallet finns det en massa anledningar till att överanstränga sig. Hela gödselstacken ska flyttas systematiskt för hand (enligt mig och Karin då vi inte vill att maskiner ska göra det fult och rörigt) bara promenaderna fram och tillbaka över sumpmarken i hagen snubblandes på enorma tuvor av sumpgräs är kanske en kraftansträngning när jag tänker efter. Men samtidigt ett njutningstillfälle, att behöva ta i och balansera på samma gång. Alla ögonblick av fysisk ansträngning är lika med njutning. Och jag känner fortfarande smärtn i bäckenleden då jag sitter ner på tåget fram och tillbaka. Jag gruvar mig för att komma tillbaka till skolan.

Nej nu pallar jag inte klaga mer. I kväll är det alla fall kurs igen. För andra gången, och dit måste jag alla fall för det är vi som har nycklarna och ska öppna för alla inklusive kursledaren Tora. Hehe! Men det ska bli kul. Bara vi inte upptäcker att vi övervattnat  och dödat fröerna eller något liknande när vi var där i fredags kväll.