Holma gård

Nu har jag varit tre veckor på Holma gård och praktiserat. Jag känner hela tiden att jag vill visa och förklara hur enormt tacksam jag är för att alla där finns, och för att de är som de är. Jag har aldrig känt mig så hemma tillsammans med någon som jag glr med dem. Jag har alltid känt mig annorlunda, med vem jag än varit med. Har alltid längtat efter något mer. Till och med när jag är med min egen familj. De pratas om saker jag inte ser meningen i och jag käner mig alltid missförstådd. Men när jag är på Holma känner jag inte något behov av något mer. Man bara är...

Dessa människor får mig att känna mig hoppfull och på så vis lycklig och avslappnad. De är så nära naturen och tacksam och förstående för dess alla former av liv. De arbetar med naturen för naturen, och de gör det tillsammans. Jag vill bara på något sätt visa min tacksamhet och min enorma uppskattning och det är så oerhört frustrerande att inte kunna göra det. Men jag hoppas och tror att de förstår endå. 

Även om jag inte är aktivt delaktig i de arbeten de gör på sin "fritid" med projekt och uppstartande av nya rörelser för en hållbar framtid, så vet jag att jag om några år ska göra det samma. Men jag har en liten bit på vägen kvar innan jag är där. Tills dess får jag göra de småsaker jag hittar och kan göra för att komma dit. Men jag har definitivt hittat min väg på jorden. (Ifall jag inte alltid haft den ínom mig)...

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0