Idag startade jag ytterligare en blogg. På den bloggen kommer jag skriva om hästen som art och om dess så ofta obekväma livsöde på ridskolor och i sportstall. Jag kände behov för en sådan blogg och hoppas att den lilla stall tjejen, som precis som jag en gång, går omkring och känner sig liten och ensam i en värld full av bestämda och längtar efter någon som ser hästen som en kännande individ, hittar ett ställe att läsa om den andra vägen som är möjlig i denna stora vida hästvärld - vägen tillsammans med hästen! Jag tror det finns många som känner en kluven känsla när dom trycker in bettet i en känslig hästmun  för att sedan använda det till att "dra" hästen ned i rätt form. Det gjorde i alla fall jag, och jag skulle bli jätte glad om jag hittade en blogg som skriver om en alternativ väg, när jag var 7 - 15 år. Besök gärna bloggen som jag döpt till Ivos, efter min trogne och kära barndomsponny och bäste vän Ivo.
Jag kommer givetvis fortsätta uppdatera Globalthought lika ofta som tidigare då det är huvudbloggen för mig och det jag tycker är det viktigaste att kämpa för i dagsläget. Men nu vid uppstartningnen av ivos har den hamnat lite på efterkälke. Men nu ska jag ta mig samman och försöka skriva ihop ett svar till Zakarias förra kometar.