Den eviga frågan, "vad ska vi äta för något i dag?" kom upp när familjen för en stund sedan var samlad i köket. Maja föreslog ungspankaka och jag instämnde gillande. "Jaja", sa mamma och pappa som inte verkade lika instämmande. De ville äta en riktig måltid. Ungspankaka var ensligt mamma mer av en efterrätt. Men visst kunde vi väl ha ungspankaka om vi så prompt ville det! Men då både Maja och jag inte äter rött kött skulle mamma ha bacon vid sidan av så att hon och pappa åtmionstone kunde få sitt kött. "NEJ", protesterade jag. "VARFÖR, HAR DU GLÖMT HUR DEM GRISARNA DU VILL ÄTA UPP HAR LEVT!?" Varför tvunget lägga till desaa onödiga djur öden som dessutom har ohälsosamm inverkan på oss på sin tallrik? Hon, som var så inne på att bli vegetarian när jag kom hem gråtandes och berättade hur hemskt grisarna levde efter att ha haft lektion i grisstallet i skolan. Har hon redan förträngt den historian och låtit sin egen svaghet styra henne till att köpa det där onödiga paketet av inplastat, nedkylt djurkött på ICA?

Vi bytade maträtt - lax. Av något slag? Det får väl duga då, jag äter ju trots allt fortfarande fisk. En stund senare satt mamma i min säng och tittade på bildspelet "Walls of glass". Allt för att återuppliva medvetandet och förståndet i min mor som jag vet redan brottas med känslorna av att älska kött och hata köttindustrin. Hon är inte ensam! Men man kan lära sig styra sitt handlande endå.

Jag tror sådana här bildspel behövs för att få människor, vana vid ett kött ätande samhälle, att få inblick i vad det faktiskt är vad vi gör!

Se bildspelet, eller visa dina köttätande föräldrar det. Walls Of Glass