Jag har så mycket att skriva att jag inte skriver något alls. Jag har missat så många dagar nu och känner mig helt efter. Egentligen vill jag bara skriva av mig. Men jag har inte hamnat i skrivar humöret på flera dagar. Det är så mycket just nu. Skolan och ens liv, ja och itne bara ens eget liv, hela världens liv. Eller vad fan snackar jag om?

 Jag menar bara att... Vad har ens eget liv för betydelse egentligen. Om man tycker att saker är fel, borde man inte ägna sitt liv åt att försöka förändra det då. Så att kommande generationer får det bättre. Det är så mycekt som känns fel. Hela allting, vår system, vårt samhälle. Det känns inte som att det är anpassat efter människorna. Och 'ändå är det vi som har skapat det.

Jag hoppas inte att jag skrämmer iväg er nu. Men allting känns så ytligt. Som skolan till exempel. Jag har aldrig passat in i skolans system. Det är en viss typ av människor som det går bra för i skolan. Oavsett hur mycket man kan, jag har alltid kunnat  mycket generellt sett och nu när jag går på en skola med ämnen jag läser om på fritiden kan jag så otroligt mycket mer än de flesta, men som sagt, oavsätt hur mycket kunskap man har sedan innan är det en viss typ av människor som går därifrån med toppbetygen. Själv kommer jag aldrig få de betygen jag förtjänar. Jag har socialfobi och hon har adhd och den har problem hemma. Skolan handlar itne om vad man kan. Skolan är itne till för dig, den finns till för sammhället. För att de med företag ska veta vilka de ska anställa för att få bäst möjliga personal till sina företag.

Det är vad jag har kommit frram till allafall...