Första dagen på jobbet

Jag sommarjobbar på stadsbibliotektet här i Malmö där min pappa jobbar som bokbindare. Idag var min första dag och det var mycket nytt och komplicerat att precenteras för, samt vad som kändes som en miljon människor att le och göra ett trevligt intryck emot. Det tog hårt på krafterna, jag somnade direkt i den nya soffan  när jag äntligen kom hem. Vem kunde tro att ett bibliotek var så komplicerat att sätta sig in i. Men det är klart med alla tusentals böcker och alla dess system och, jag kommer inte ens ihåg ved det heter, de där bokstäverna man läser av var i hyllorna en viss bok står. Jag blev visad hur det fungerar med det där bokuppsättandet och jag märkte ganska snabbt att alfabetet var något jag behöver öva på. Där stod jag med en bok i handen och skulle placera ut den på rätt plats. Jag viste att en av hyllorna på detta bibliotek var denne bokens rätte plats, och exakt vilken bok den skulle stå brevid kunde jag räkna ut med hjälp at den bokstavskombinationen. Det tog evigheter för mig, hur ska jag kunna veta vilken bokstav som kommer innan V och efter L bara så där hux flux?

Eftermiddagen uppe på mediecentraler var mycket skönare. Där kunde jag sitta i min egen värld och plasta in böcker och ordna med nya talböcker och cd-skivor. Där var också min pappa nära till hands och jag kände mig trygg när jag visste att han var i närheten. Vad skulle jag tagit mig till utan honom?

På ett sådant här ställe ser man tydligt vårt otroliga användande av material. Jag menar, är det inte sjukt hur vi kan använda all denna massa av naturresurere bara för att transportera cd skivor som ett exempel? Det var nämligen så att till varje plastfodral kom en kartong där alla cd skivor låg i varsin plastficka. I plastfodralet där skivorna skulle sättas in satt ännu en plastficka var till cd-skivorna. Vi tog ut cd-skivorna ur plastfickorna i kartongen, markerade dem och satte sedan in dem i de nya plastfickorna i plastfodralet. De gamla plastfickorna åkte direkt ner i soptunnan bland vanligt skräp. Inte nog med detta, de plastfickorna som fanns med i plastfodralet dög inte enligt kvinnan som visade mig vad jag skulle göra. De var jobbiga och osmidiga att sätta in och ut cd-skivor i så dem åkte även dem direkt ner i soptunnan. Sedan tog hon nya plastfickor som enligt henne var mycket smidigare och satte in cd-skivorna i plastfodralet. Den kartong där cd-skivorna lagat i hamnade i soptunnan den med.

När kvinnan lämnade mig för att gå på semester plockade jag upp alla kartonger ur soptunnan. De kunde för gudsskull (kan diskuterar för vems skull det är egentligen) källsorteras! Imorgon ska jag och pappa gå ner till källaren och se så vi kan lämna kartongerna där. Det lustiga är att de nämnligen har källsortering i byggnaden. Även alla dessa plastfickor som cd-skivorna kommit i tog jag upp och det blev en hög på säkert 5 cm bara på en kvart. Jag struntade i att hon inte tyckte att de plastfickor man fick med var bra, dom fick duga. Vår bekvämlighet måste komma i andra hand i sådana här lägen tycker jag. Så jag bytade inte ut dem...


Typ sådana här fickor var det som enligt henne inte dög. När det oöppnade platsfodralet öppnas för första gången någonsin är det första som sker att dessa åker direkt ner i soptunnan för att bytas ut mot nästan lika dana. Enda skillnaden var att de andra hade ett "lock", en flik som hängde ner över kanten, ni vet.


Typ sådana här är det jag menar med kartonger som cd skivorna låg i från början i varsen enkel plastficka. Innan vi skulle sätta i dem i en sådan blastbox ni vet med fickor i. Jaja, känns bara som att jag vill förklara detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0