Varför accepterar människor alltid allting? Från att vi växer upp präglas vi av hur det är och accepterar läget hur jävligt det än ser ut Jag tror det är det farligaste som finns, att acceptera. Tänk hur folk levde förr i tiden till exempel. Människor med en viss titel kunde ta ett nyfött spädbarn från sin mor för att han eller hon hade makt att göra det. För att någon av deras uppskrivna lagar sa så. Jag kan inte låta bli att tänka hur sjukt det är!
Man kan tänka att vi har dessa system för att vi ska hålla orning på oss själva. Men man kan ju fråga sig hur bra det lyckas? Jag tänker på andra arter, hur deras system fungerar. Utan ord, med endast tillit och ett kärleksfullt samspel lyckas de hitta en harmoni att leva i tillsammans. Ledaren är en utvald individ som blivit ledare genom att visa sig vara lämplig för det. Vi kanske kan gämföra det med någonslags demokrati men enligt mig är även demokrati ett slags själviskt påhitt, även här ett krig mellan olika samhällsgrupper. Tanken bakom det kan säkert varit något fint, men det är nog yvärr itne det vi ser i verkligheten.
Jag tittade precis på Arn - tempel riddaren med min lillasyster. Jag blev alldeles rasande över hur de kunde behandla varandra på detta vis. Och hur människor kan bokstavligt misshandla varandra i GUDS ORD!? Det begriper jag mig itne på.
Jag undrar också hur vi kan acceptera att en galning styr landet vi bor i, om vi tillexempel tar Adolf Hitler som ett exempel. Vi är så präglade av hur systemet ser ut att vi glömmer att det är vi som bestämmer hur det ser ut! Vi har så fullt upp med att tävla mot varandra, människa mot människa, stad mot stad, företag mot företag och land mot land... att vi inte hinner ägna oss åt det viktiga. Kärlek!